Japp, så var tennissäsongen igång. I våras, mars någon gång, fick jag för andra gången på två månader en rejäl muskelbristning i ett knäveck. Ett skumt ställe att få muskelbristning på.
Ställde då in resten av vårsäsongen för tennis för att dels rehaba ordentligt och dels kunna satsa all träningtid på Vätternrundan.
Men nu var det alltså dags att kliva ut på tenniscourten igen. Premiär i dubbeltennisligan för typ äldre ungdomar i min ålder plus minus 10 år ungefär.
Herrejösses var knepigt det var, hade tappat det mesta av tajmingen i slagen. Serven satt lite bättre än jag trodde, men oj, långt ifrån vad jag kan när jag är fulltränad i tennis. Note: jag lirar på gärdsgårdsnivå, tro inget annat.
Hursomhelst så blev det ett rättvist oavgjort resultat. Det kan bli det i det här sammanhanget, man lirar 60 minuter och räknar bara game, inga set. Resultatet blir vad det står när klockan ringer. 8-8 blev det. Men som vanligt, jag och min partner för kvällen borde såklart vunnit.
Så idag har jag fått, som ett brev på posten som man brukar säga, rejäl träningsvärk i nästan hela kroppen. Många muskler som bara åker med under cykling, fick plötsligt jobba som attsingen när hela kroppen skulle fara omkring som en dåre på tennisbanan.
