Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, september 25, 2014

Jag utökar min tränarstab

Igår tog vi upp onsdagslunchträningen igen. Förra hösten och hela vintern fram till i våras, körde vi varje onsdagslunch ett 30 minuter långt stenhårt pass på gymmet med min PT Tommy. Grymt härligt att blåsa ur kroppen fulltständigt åtminstone en gång i veckan.

Den här hösten finns inte de passen kvar, så vi måste hitta på något själva. Det blev löpning. Då trädde min PT 2, min arbetskamrat tillika dotter in som instruktör. Som medhjälpare har hon Reka, som kör intervaller med sig själv. Lilla Reka kör stenhårt i 100 meter, tvärvänder, kommer tillbaka och kollar att vi hänger med, tvärvänder igen och kör i hundraåtti nästa 100 meter, vänder om osv osv hela passet. Sicket energiknippe.


Vi sprang i exakt 30 minuter utan att stanna. I mitt tempo. I ihållande regn. För sånt får man inte vika ner sig för, det får man inte.

För Sofia är det ett löjligt långsamt tempo. Men jag hävdade stenhårt "fart efter kamrat" och "alla ska med". Reka fattade ingenting av det utan körde sitt eget träningsprogram.

Hursomhelst, det kändes kalasbra att springa och nu ska vi köra löppass varje onsdagslunch framöver. Måste ju komma i bra löparform inför Stockholm Tunnel Run i november.

Så nu har jag PT-Tommy, PT2-Sofia och på lördag inträder "Monster-Lars" in i mitt liv som en tredje tränare. Det här är Lars:

Bilden har jag snott från Team Rynkeby

Lars är vår spinningsledare tillika cyklist i Team Rynkeby Stockholm. Har ännu inte träffat honom, men beskrivningen, som man kunde höra liksom mellan raderna på kickoffen, är att denne Lars inte är att leka med. Han kör stenhårt från pass nr 1. No mercy.

Namnet Monster-Lars nämndes nog aldrig, men i min värld växte han till en sådan när vår Kapten Patrik beskrev honom lite lagom kärleksfullt.

Gårdagen avslutade jag med en tennismatch i dubbelligan. 4-4. Men du vet, som vanligt, jag och min partner borde vunnit, hade bara ren och skär otur.

Idag hade jag tänkt starta dagen med ett kort och effektivt pass på gymmet, men jag vek ner mig. Orkade inte rulla ur sängen. Men i morgon, då jävlar blir det ett lunchpass på gymmet. Kommer inte att vika ner mig då.