Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, september 10, 2014

Man förändras



Råkade läsa några trådar på Facebook om cyclocrosshojar och hur kul det är med såna. Som jag fattar det är det en cykeltyp som ligger någonstans mellan racer och MTB.

Då kom suget, du vet "-nämen om man skulle ta och kolla lite på en sån hoj, det verkar ju kul. Men mest praktisk förstås, nu när hösten närmar sig."

"- men älskling, min cykling blir så jättemycket säkrare då, när det blir halt av fukt, löv och lite snö. Man kan faktiskt med en sån cykla i alla typer av väder och underlag. Breda däck med rejäla skivbromsar som tar stenhårt och direkt är det också. Tänker faktiskt mest på att du inte behöver känna dig oroad när jag är ute och cyklar. Det vore väl skönt."


Och så snabbt letar man fram kataloger, börjar researcha på nätets alla webbutiken, särskilt nu när reorna står i full blom.

Som vanligt plockar man fram och hänvisar till regeln n+1 som den naturligaste saken i världen.

För dig som känner dig lite osäker på formeln n+1 så är det formeln för hur många saker man kan ha av samma sak. n=nuvarande antal.

Kom då att tänka på hur man förändras över tid och vad man vänder sig om på gatan för att kolla ute på stan.

I tonåren och upp en bit kollade man mest in mopeder, sen blev det efter tjejer. Sen blev det efter balla bilar, och tjejer, och efter några år kollade man in olika barnvagnstyper och fabrikat.

Efter det blev det i mitt fall kameror som blev fuktframkallande spaningsobjekt och uppe i yngre medelåldern när jag startade StockholmsBuss övergick  spanandet till turistbussar.

Och nu sedan ett år tillbaka går det ju inte att låta bli att kolla in vilken typ av cykel som folk fram fram med på vägar och cykelbanor. Åhh, han har en Trek. Smart kille. Och hon då, en Scott, så jäkla snygg. Cykeln alltså.

Men den killen, vad i hela friden ska han med en sån hoj till? En klar överkursare. Patetisk kille.

Nu kollar jag alltså in CX-hojar. Mmm, kanske en sån skulle passa mig och min plånbok. Eller en sån?

Sådär håller jag väl på tills jag dör. Undrar vad nästa spaningsobjekt blir. Rullator? Finns numer i häftiga färger och design. Eller permobiler, de verkar kul när benen inte längre bär.

Då kan jag rejsa runt i köpcentrum och ställla till förtret och reta mig på den dåliga infrastrukturen för permobilframfarande åldringar. Och skriva gnälliga bloggar tills personalen rycker datorn ifrån mig och säger "- nu lilla Göran, är klockan REDAN fem på eftermiddagen, dags att gå och lägga sig så vi orkar med ännu en dag på ålderdomshemmet".

Näe, så kommer det inte att bli. Nu ska jag börja gymträna igen efter sommaruppehållet så jag orkar hålla mig upprätt tills det är dags att krypa ner i graven. Eller varför inte tills jag cyklar ner i hålet på ålderns höst, när jag passerat 90.  På en cyclocross såklart.