Anledningen var egentligen två. Nummer 1 är den här lilla brunbollen.
Min tur att ta morgonpromenade med Reka, lilla vovvsingen som vi passade i helgen, ty dotter tillika medarbetare Sofia var i Hofors och körde en multisporttävling i lag med en annan likasinnad. Håll gärna utkik på hennes blogg, för inom kort misstänker jag att hon berättar om den där galna tävlingen.
Den andra anledningen, som faktiskt var huvudanledningen, var att jag tänkte ta ett tidigt morgonpass på gymmet. Jag har fått som man säger blodad tand igen för att gymma. Har satt ihop ett nytt och rätt kul allsidigt styrkeprogram som jag tänkte köra ett tag framöver. Har ju stora grejer på gång nästa år.
Hursomhelt. Eftersom jag hade bestämt mig att gå upp tidigt litade jag på att min kropp skulle väcka mig utan att behöva använda väckarklocka. Lite skönare att vakna av sig själv utan nåt brölande, eller tjutade ljud på sängbordet.
Yes, kl 05:30 vaknade jag. Gick upp en sväng på toa, och sen kom misstaget. Det förbannade misstaget.
Jag kröp ner i sängen igen. Men bara för en liten stund tänkte jag. Tjenare. Vaknade en timme senare och då hade lusten försvunnit, då skulle starten av dagen bli så stressig så jag la ner projektet. Gymprojekten alltså, inte att gå ut med vovven.
Så nu är jag minst sagt förbannade på mig själv. Det här var inte bra. Så här kan jag inte ha det framöver. Diciplin Göran, diciplin från och med nu. Det är det som gäller. Diciplin Is Da Shit.
På min Facebook sidan kom den här killen upp som förslag att jag skulle bli FB-kompis med.
Men jag vet inte, han verkar så fokuserad på fotboll bara. Inget intresse alls av cykling eller så. Men det är klart, han skulle ju kunna höja läsarantalet en smula på min blogg med lite kul kommentarer.
Men näe, han går bort som Fejan-kompis, vi har ändå inte särskilt mycket gemensamt.
Åh, höll ju på att glömma det nästan viktigaste. I går sprang jag en halvmil ute på landet. Ser man på, det blev för första gången på säkert 25 år som jag sprang en halvmil med en km-tid under 7 minuter. Visserligen med bara några sekunder, men ändå under 7 minuter. Det kändes härligt kul.
Att envist träna och kämpa lönar sig således om man hela tiden har målsättningen att bli bättre än sig själv. Om man säger så. Nu ska km-tiden ner till 6 minuter innan årskiftet har jag tänkt.
Mycket på G nu, den här veckan offentliggörs t.ex vilka som kommer med i Team Rynkeby Stockholm 2016. Rätt spännande.