Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, mars 09, 2017

Jag har tappat kontakten med min sätesmuskel

Skum diagnos jag fick förra veckan. Har ingen kontakt med min sätesmuskel. Jo jag tackar.

Har haft, och har en del besvär med min nacke. Alltså förutom alla andra besvär i kroppen. När jag vaknar på morgonen kan jag inte böja nacken för att se hur jag knäpper ihop skärpet i brallorna.

Du märker här att jag nogsamt håller mig till att skriva skärpet, det finns något annat på kroppen som jag då av samma skäl inte heller ser. Men det kan man ju inte skriva om.

Förra veckan var jag på tjänsteresa till Bad Gastein. Vår 24:e skidresa under sportlovet. Jag och reseledare Ulla har kört dem alla.

Breaking news. Min vikt studsade upp 1,5 kg under den veckan. Inte bra. Inte bra alls.

Aha, kan det vara skiwassern som är orsaken till viktökningen?

Nästa år blir det The Final SkiTour. Då blir det den 25:e gången och sedan är det dags att lägga ner den. Tror jag.


Tänker föreslå för vår kapten i Team Rynkeby att vi kör ett
träningsläger här. Massor av hysteriskt branta backar.

Min medföljande förare Anders hade sin fru med på resan och hon är naprapat. Pratade med henne om mitt nackproblem, hon gjorde några tester och såg att korsmuskeln inte jobbade som den skulle. Ingen kontakt mellan min högra del av nacken, den som strular, och vänstra rumphalvan.

No danger on the roof. Lätt fixat med två enkla övningar som jag ska göra morgon och kväll i typ 4 veckor, sedan bör det ha ordnat till sig.

Problemet är att kroppställningen när jag sitter på cykeln/trainern/spinningscykeln inte direkt hjälper till att fixa det hela, tvärtom.

Men skam den som ger sig, här rehabas det för fullt, morgon och kväll.

Igår körde vi i Team Rynkeby Stockholm igång sista delen av träningsprogrammet Giro 4. Massa långa jobbiga intervaller som avslutades med en jävla massa 40-sekunders maxintervaller med bara 20 sekunder vila mellan varje. Klart man blir trött av sånt.

Snart är det cykelträning på riktigt, utomhus. Ska bli otroligt kul att se om det känns bättre i år efter vinterns all träning. Ska bli otroligt kul att se om jag orkar med en högre snittfart på rundorna. Om inte blir jag såklart besviken. Tänker på de bevingade orden, det kommer aldrig bli lättare, det kommer bara att gå snabbare. Hoppas det stämmer.

Förra veckan genomfördes traditionsenligt SM i simning. SM står för StockholmsBuss-Mästerskapet.  Genomfördes på Hotel Elisabethpark i Bad Gastein. Tävlingen var 44 meter medley, för bassängen var bara 11 meter lång.

Det fanns en herrklass och en damklass. Som stolt pappa kan jag meddela att dotter, tillika medarbetare Sofia vann damklassen utklassningsmässigt. Du får gissa vem som tog guldet i herrklassen.

Media var där såklart och gjorde några vassa intervjuer.

Uppsnacket inför tävlingen


Alltid viktigt med en rejäl uppvärming


Skarpt läge. Simningen. Själv ganska nöjd
även om det finns en viss förbättringspotential. 
Särskilt i vändningarna men också några små justeringar
i själva simningen behövs. Bara några detaljer, annars
ser det ju sjukt bra ut.


Guldintervjun