Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

måndag, april 10, 2017

Räknas jag som proffs nu?

Man kan nog säga att jag får en inkomst pga mitt idrottande. Är jag att betrakta som proffs då?

Om man vill vara petig så är det ju inte jag som personligen får någon inkomst, men mitt företag StockholmsBuss har fått en hel del kontakter och bokningar pga mitt idrottande.

Cyklingen har gett många bussbokningar, i helgen är det vi som transporterar simmarna i Swim Open Stockholm. En och annan simklubb bokar buss hos oss till träningsläger, tävlingar och liknande.

Det är kul. Det är superkul.

Men idag hände något väldigt anmärkningsvärt. Jag har crawlat 100 meter. Fattar du storheten?





Det var här genombrottet skedde. Alltså innanför väggen.

Efter senaste passet var jag ju lite besviken att inte klara en 75:a. Idag hade jag bestämt att nu ska det ske. Efter några uppvärmningstjugofemmor så var det dags. 

Vände runt vid 25, kändes bra, kom till 50 och det kändes fortfarande bra och tänkte att nu, NU ska det ske. Kastade mig runt och trängde mig egoistiskt före Stina som stog och väntade på att sticka iväg på sin tid för nu ville jag klämma en 75:a. OCH JAG GJORDE DET! High five med mina simpisar Elin och Stina. De verkade lika glada som jag.

Sen tog jag några lugna varv och plötsligt ville jag  köra en hundring. Och vet du. DET FUNKADE OCKSÅ. Fatta grejen, Göran, Mr Ego, Mannen som inte kan lära sig crawla, har faktiskt crawlat 100 meter. Visserligen med dolmen, men det förtar verkligen inte min glädje för framsteget.

Det roliga var att när jag kört hundringen så var det jättenära att jag vände runt för ännu en längd, jag hade fixat det, men glädjen att ha klarat min första hundring gjorde att jag stannade och highfivade med tjejerna igen. Se där så kul det är att träna med kompisar. Delad glädje är dubbel glädje.

Sen tog orken och motivationen slut och det blev lite plaskande fram och tillbaka några vändor. Simmade en 25:a bröstsim, men herregud så segt det kändes att simma så.

Till slut sa tjejerna att nu är det 100 meter avbad. Gissa vad. Jag körde en hundring som avbad. Obeskrivlig lycka genomfor min kropp.

Sa jag det, på banan bredvid körde Lisa Nordén igen. Fasen vad hon körde. Mycket teknik, såg henne knappt vila någon gång. Bara en kort stund när hon satte på sig eller tog av sig fenor eller dolme. Sen full fart igen med voltvändningar hela tiden. Imponerande. Tänk om det var hon som inspirerade mig till stordåd?

Oavsett så var det en riktigt bra start på veckan. Tänk om alla veckor kunde starta så bra.