I onsdags hände det som inte fick hända. Sov superdåligt på natten och när morgonen grydde sved det rejält i halsen och jag kände mig både febrig och eländig. Mer eländig än vanligt.
Hängde på låset till vår husläkarmottagning och bad om en snabb totalrenovering. Doktor Majid kollade blod, urin och hals. Inga bakterier eller annat tjafs syntes någonstans, förutom att halsen var röd och irriterad. Insidan av halsen alltså. Virus, blev bedömningen. Inga mediciner biter på det, så det anbefalldes vila och vätska. Det kan gå över på två dagar. Eller sju. Ingen vet.
På kvällen hade teamet en avslutningspicknick, precis som vi haft de övriga tre åren jag varit med. Förra året hade vi även en liten aktivitet innan, open watersimning i Djurgårdsbrunnskanalen.
Så även i år under ledning av gissa vem? Jo min egen dotter Sofia. Jag insåg ju efter morgonens nedslående resultat att det vore stendumt att vara med på kvällen så jag satt vackert hemma i soffan och hade lite avundsjuka tankar.
Dotter Sofia, Peter, Satu, Manni, Leif, Ylva
Dagen efter fick jag rapport av Sofia hur simningen hade gått. Hon berättade att hon skrattade så mycket så hon nästan trillade av Suppen som hon gled omkring på för att instruera.
Saken var den att de här absolut stenhårda, vältränade cyklisterna efter bara en stund fick så mycket kramp i benen att de själva höll på att skratta ihjäl sig. Att cykla sju dagar och 125 mil till Paris är inga problem, men att simma 50 meter blev nästan övermäktigt. Men de hade kul, vilket var meningen med evenemanget.
Efter simningen blev det picknick med badkrukorna i teamet. Jag var ju som sagt inte där, så inga bilder därifrån. Jag satt hemma och tyckte synd om mig själv. Tänk om jag inte kan starta på lördag?
Idag fredag mår jag fortfarande lite-så-där, sov urdåligt, harklade och hostade mig genom natten, och snoren rinner ur näsan. Inte bra, inte bra alls faktiskt. Men vi får väl se, med på resan ska jag oavsett.
Dagen började med att vi kl 08 lastade våra cyklar och bagage i lastbilen som kör ner de grejerna till Malmö.
Tack Upplands Motor för bilspons
Tack Gainomax för spons av energi- och återhämtningsgrejer
Nästan som Iron Maiden på turné. De har en Boing 747,
vi nöjer oss med en lastbil och några följebilar.
Rock´n´roll-feeling det ochså.
Sedan åkte vi hem och jobbade, eller för att bara softa och invänta att klockan ska ticka iväg så vi kan samlas på Stockholms Central för att äntra nattåget kl 22:26 till Malmö.
Resten av den här dagen får jag nog fortsätta att skriva om i morgon då själva äventyret börjar. Det blir en lugn dag med kort cykling till Trelleborg och sedan en näst intill omänskligt tråkig färjeöverfart till Rostock och vår första hotellövernattning.
I söndags blev jag ombedd att säga någonting om vårt team och vår träning. Så här blev det.
Du måste bemöda dig med att klicka på den här länken för att se filmen:
https://www.facebook.com/TeamRynkebySTHLM/videos/1093210244164437/
Det här är vi i Team Stockholm-GodMorgon 2018. Saknas dock några på bilden.
Vill du följa vår färd live, kan du klicka dig in HÄR och välja valfritt team.
Stay tuned, fortsättning följer. Som vanligt.