Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, juni 30, 2018

Lördag. Mot Paris. Malmö -> Rostock

Innan jag går in på lördagen måste jag såklart avsluta fredagen.

Nattåg kl 22:26 till Malmö ankomst ungefär vid 7-rycket lördag morgon. Innan vi äntrade tåget fick jag ett dunderpiller mot förkylning, hosta, och såna saker av vår kapten Satu.

I sanningen namn var jag verkligen i valet och kvalet när jag låg hemma i soffan några timmar innan avfärd. Kände mig helt utslagen, ja faktiskt närmare döden än livet.

Men jag bet ihop, bestämde att jag måste vara en man, bita ihop och kämpa. Det kan ju faktiskt gå över på någon dag eller två. Så jag tog en taxi och anslöt till gänget på Centralen.

Den officiella tackbilden till SJ för att de sponsrade oss är
betydligt bättre, men då var ju inte jag med för jag fotade.
Det här är den inofficiella tackbilden, lite mer personlig.
Tack snälla SJ.

Man sover i regel inte värdsabra på tåg tycker jag, så min sömn var väl mer att betrakta som dvala. Men undrens tid äro icke förbi. Vaknade och kände efter. Jag levde, jag kände mig okey, ingen hosta, ingen riktig snuva, den där tjockheten i huvudet borta. Yes, jag cyklar idag, inget bilåkande.

Sen knatade vi iväg till ett Clarionhotell nära Malmö Central. Där åt vi en superhärlig hotellfrukost till mycket starkt reducerat pris. Tack snälla Clarion Hotell.




Här kan du tänka dig samma text som vid SJ-bilden.
Byt bara ut SJ mot Clarion Hotel så blir det bra.

Kl 10 rullade vi iväg mot Paris med våra cyklar som vårt härligt coreteam hade kört ner i går.

Spänningen bland rookisarna var relativt hög. Själv är jag ju att betraktas som veteran, så för mig var det såklart också spännande men också en väldigt lugn och behagligt känsla när man vet vad som väntar.

Min vana trogen numera låg jag sist som en liten kycklingmamma, eller snarare kycklingpappa, men då är det väl en tupp va?

Vi är ojämnt antal så jag ligger ensam allra sist. Vi är 33 cyklister i teamet. När man ligger sist, och innehar ämbetet Träningsansvarig, då har man som löneförmån att man får göra saker som ingen annan i teamet för göra, fota under cykling.

Men hänsvisning att mitt företag StockholmsBuss har
sponsat teamet en liten smula tog jag mig friheten
att utlova fri lejd i Malmös bussfiler.

Lite hastig och lustigt ändrade vi den tänkta rutten till Trelleborg under frukosten. Förslag inkom att vi skulle svänga ner mot Höllviken och cykla längs havet eftersom dagen var helt underbar. Där tänkte vi även göra en glasspaus för vi hade gott om tid innan färjan skulle avgå.


På vår färd kommer vi att stöta på många olika sorgters hinder.
Redan i Skåne kom det första, en broöppning.
Här samtalar kapten Satu med vicekapten Patriklvem vem
vi ska skylla broöppningen på. Magnus kanske?

Till slut kom vi till glasskiosen som slog nytt kassarekord redan kl 11.


Sandra, du vet hon som har en SM-guldmedalj
med Skuru IK i handboll, trycker i sig en rejäl glass.
Med strössel dessutom. Är man guldmedaljör
vill man tydligen ha lite extra guldkant på allt  möjligt.


Nya rutten blev succé. Jättevacker väg och vet du vad? Vi hade en skön medvind så vi rullade på i typ 35-40 utan att ens ta i. Nästan fusk.


Här slarvar vi lite med linjeringen i klungan,
 men det må vara hänt första dagen.

Efter en liten stund kom vi till hamnen i Trelleborg. Väntan, väntan, väntan men till sist fick vi cykla ombord.


Med tanke på att jag inte sovit ordentligt på tre nätter så kände jag att jag måste lyxa till det lite och rehaba mig själv så gott det går. Vi har många tuffa dagar framför oss, så det gäller att inte slarva med sin egen kropp. Särskilt inte som min har strulat lite.

Jag hyrde helt enkelt en hytt för blygsamma 475:-. Gick och la mig efter maten och somnade relativt fort och sov några timmar. Skönt och välbehövligt.




Självklart fanns andra alternativ hur man kan sova.
Kan det här vara vår läkare Emilia?

Vet ni vad de andra gjorde under tiden? 

Klart du inte vet, därför tänker jag avslöja det. De dansade. Kan du fatta. Kan tyvärr inte avslöja vad, men det var varken Lambada eller Dirty Dancing.

Ankomst Rostock vid 21-tiden. Från hamnen cyklade vi en mil ungefär till hotellet.


Mer väntan, nu i hotellreceptionen för att få våra nycklar.

Klockan tickar iväg, om lite dryg en halvtimme blir den söndag, så nu måste den bloggande cykelreporten krypa till kojs. 

I morgon börjar vi så att säga på riktigt. Då cyklar vi en nätt liten etapp på 21 mil mot nästa destination Uelzten. Progonsen säger fint väder, sol, mycket lite vind och lagom varmt, runt 20 gradet. Najs.

Stay tuned, hörs i morgon.

G´natt.