By the way. Gäller inte tomgångsregler för regionaltåg?
onsdag, juli 17, 2013
I väntans tider
By the way. Gäller inte tomgångsregler för regionaltåg?
En dag i mitt liv
tisdag, juli 16, 2013
Jag har slarvat.
Rubriken är en underdrift. Jag har slarvat väldigt mycket. Min träning har varit synnerligen blygsam sedan början av juni. Har inte följt mitt träningsavtal med PT-Tommy. Bara lite.
Så då har jag dåligt samvete. Och så har jag som extra börda dåligt samvete för att jag har dåligt samvete. Jobbigt läge.
Men nu s----er jag i mitt artrosknä. I afton sprangs det minsann 5 km och det kändes kanonhärligt. Måste ju snabbt komma i samma fina form jag hade i våras och vintras. Om ungefär en månad börjar ju tennissäsongen igen och de där snabba 40-45 åringarna har säkert tränat hela sommaren.
Så från och med idag börjar Görans hårdträningsprogram, ty jag följer gurun Paolo Robertos kloka ord: man kan inte tänka sig i form. Man måste göra något. Det gjorde jag idag. Bra Göran.
Så då har jag dåligt samvete. Och så har jag som extra börda dåligt samvete för att jag har dåligt samvete. Jobbigt läge.
Men nu s----er jag i mitt artrosknä. I afton sprangs det minsann 5 km och det kändes kanonhärligt. Måste ju snabbt komma i samma fina form jag hade i våras och vintras. Om ungefär en månad börjar ju tennissäsongen igen och de där snabba 40-45 åringarna har säkert tränat hela sommaren.
Så från och med idag börjar Görans hårdträningsprogram, ty jag följer gurun Paolo Robertos kloka ord: man kan inte tänka sig i form. Man måste göra något. Det gjorde jag idag. Bra Göran.
lördag, juli 13, 2013
Night rider. Thats me.
Nu är det roliga slut. Körde ner den fina 500:an till Vetlanda häromkvällen. Samtidigt var de klara med fixeriet på vår buss så den körde jag hem lite senare på natten.
Kom ner strax före midnatt och vad de flesta inte visste var att EvoBus hade midnattsvisning av begagnade bussar. Inte ens all personal visste det, så jag kunde i lugn och ro alldeles ensam välja lite från begagnatfållan.
Och se där, ett fynd som var för bra för att låta stå kvar. Hade kommit in bara dagen innan, så jag var i princip först att se den. Cruisade runt med den i Vetlanda någon halvtimme mitt i natten och konstaterade att den vill jag ha.
Så dagen efter, igår alltså, ringde jag jourhavande säljare Ulf på EvoBus och berättade vilken buss jag ville ha. Några timmar senare var både finansiering och köpet klart.
Svårare än så är det inte att köpa buss. Lite spontanshopping när den är som bäst. Egentligen inget att rekommendera, men ganska kul.
Och allt detta för att försäljningschefen Anna lät mig låna hem en ny 500:a häromveckan. Hon är smart hon.
Kom ner strax före midnatt och vad de flesta inte visste var att EvoBus hade midnattsvisning av begagnade bussar. Inte ens all personal visste det, så jag kunde i lugn och ro alldeles ensam välja lite från begagnatfållan.
Och se där, ett fynd som var för bra för att låta stå kvar. Hade kommit in bara dagen innan, så jag var i princip först att se den. Cruisade runt med den i Vetlanda någon halvtimme mitt i natten och konstaterade att den vill jag ha.
Så dagen efter, igår alltså, ringde jag jourhavande säljare Ulf på EvoBus och berättade vilken buss jag ville ha. Några timmar senare var både finansiering och köpet klart.
Svårare än så är det inte att köpa buss. Lite spontanshopping när den är som bäst. Egentligen inget att rekommendera, men ganska kul.
Och allt detta för att försäljningschefen Anna lät mig låna hem en ny 500:a häromveckan. Hon är smart hon.
torsdag, juli 11, 2013
Setra 500. Recension.
Häromveckan skrev jag lite om när jag körde hem en sprillans Setra 517. Tror det blev ett litet missförstånd. Pappret som jag skrev på hos Anna på EvoBus visade sig INTE vara ett köpeavtal, utan bara ett låneavtal under tiden en av våra bussar fick en garantiservice. Äsch då, det var ju synd.
Men hur som helst, nu har vi kört den i Stockholmstrafiken några dagar. Min personliga uppfattning är att just 517-modellen inte är något för oss. Alldeles för lång och bökig att hantera i trånga miljöer.
De som fått köra den säger att den växlar mjukare än 400-serien och känns överlag väldigt trevlig att köra. Bussen har fått en helt ny instrumentering som i princip är väldigt lätt att förstå utan att bläddra i instruktionsboken.
Den medföljande navigatorn ska man nog passa sig för att lita på. När jag körde hem bussen efter E4:an tyckte navigatorn att jag skulle vika av någonstans utanför Norrköping och välja en lokal väg istället för motorvägen. Jag struntade i det rådet.
Just den här bussen är utrustad med avståndsvarnare, dvs bussen bromsar själv in om man kommer för nära framförvarande fordon. Svänger man då ut i t.ex omkörningsfilen ökar farten automatiskt till den hastighet man satt på farthållaren. Går så klart att stänga av om man vill bromsa själv. Displayen visar även framförvarande fordons hastighet.
Bromspedalen har förresten fått en ny utforming. Tror jag. Kändes i alla fall klart annorlunda och mycket bättre än tidigare.
Förarstolen var även utrustad med sidokörningsvarning, dvs om man kör över en linjemarkering på vägbanan så börjar vänster alternativt höger sida på sittdynan vibrera kraftigt. Jag upplevde den funktionen som mycket bra under landsvägskörning.
Växelspaken för automatlådan sitter numera på rattstången precis som blinkerspaken och man vrider bara lite på spaken åt ena eller andra hållet beroende på om man vill framåt eller bakåt. Supersmidigt.
Äntligen är nu färdskrivaren placerad vettigt, uppe till vänster på instrumentpanelen. Dessutom kan man i instrumentdisplayen lätt trycka fram aktuella uppgifter om kör- o rasttider.
Bussen har väckt stort intresse ute på stan bland branschfolk, det är ju ändå den första 500:an som rullar i Stockholm.. De flesta tyckte den var snygg i utseendet och förarmiljön fick goda betyg även om någon tyckte intrumenteringen kändes lite "plastig".
Tyvärr har vi inte fullt ut kunnat testa de nya torkarbladen som enligt uppgift är av helt ny sort som spolar utefter hela bladet och inte som tidigare skickar ut några fjösstrålar lite här och där. Kostar säkert också som en begagnad småbil när det är dags att byta kan jag tänka.
Enligt fabriken ska nya Euro 6-motorn dra bortåt 8 % mindre bränsle. Tyvärr har vi inte kunnat testa det.
Sammantaget en kanonfin buss som man gärna vill ha, själv skulle jag välja 516-modellen som är nästan en meter kortare och därmed nästan en hel meter kortare hjulbas. Det är en stor skillnad i hanterbarheten.
Men som vanligt, smakar det så kostar det. Bussen är förhållandevis dyr i inköp, men sannolikt får även den modellen ett bra andrahandsvärde så totalkostnaden blir nog ändå tämligen bra.
Men hur som helst, nu har vi kört den i Stockholmstrafiken några dagar. Min personliga uppfattning är att just 517-modellen inte är något för oss. Alldeles för lång och bökig att hantera i trånga miljöer.
De som fått köra den säger att den växlar mjukare än 400-serien och känns överlag väldigt trevlig att köra. Bussen har fått en helt ny instrumentering som i princip är väldigt lätt att förstå utan att bläddra i instruktionsboken.
Den medföljande navigatorn ska man nog passa sig för att lita på. När jag körde hem bussen efter E4:an tyckte navigatorn att jag skulle vika av någonstans utanför Norrköping och välja en lokal väg istället för motorvägen. Jag struntade i det rådet.
Just den här bussen är utrustad med avståndsvarnare, dvs bussen bromsar själv in om man kommer för nära framförvarande fordon. Svänger man då ut i t.ex omkörningsfilen ökar farten automatiskt till den hastighet man satt på farthållaren. Går så klart att stänga av om man vill bromsa själv. Displayen visar även framförvarande fordons hastighet.
Bromspedalen har förresten fått en ny utforming. Tror jag. Kändes i alla fall klart annorlunda och mycket bättre än tidigare.
Förarstolen var även utrustad med sidokörningsvarning, dvs om man kör över en linjemarkering på vägbanan så börjar vänster alternativt höger sida på sittdynan vibrera kraftigt. Jag upplevde den funktionen som mycket bra under landsvägskörning.
Växelspaken för automatlådan sitter numera på rattstången precis som blinkerspaken och man vrider bara lite på spaken åt ena eller andra hållet beroende på om man vill framåt eller bakåt. Supersmidigt.
Äntligen är nu färdskrivaren placerad vettigt, uppe till vänster på instrumentpanelen. Dessutom kan man i instrumentdisplayen lätt trycka fram aktuella uppgifter om kör- o rasttider.
Bussen har väckt stort intresse ute på stan bland branschfolk, det är ju ändå den första 500:an som rullar i Stockholm.. De flesta tyckte den var snygg i utseendet och förarmiljön fick goda betyg även om någon tyckte intrumenteringen kändes lite "plastig".
Tyvärr har vi inte fullt ut kunnat testa de nya torkarbladen som enligt uppgift är av helt ny sort som spolar utefter hela bladet och inte som tidigare skickar ut några fjösstrålar lite här och där. Kostar säkert också som en begagnad småbil när det är dags att byta kan jag tänka.
Enligt fabriken ska nya Euro 6-motorn dra bortåt 8 % mindre bränsle. Tyvärr har vi inte kunnat testa det.
Sammantaget en kanonfin buss som man gärna vill ha, själv skulle jag välja 516-modellen som är nästan en meter kortare och därmed nästan en hel meter kortare hjulbas. Det är en stor skillnad i hanterbarheten.
Men som vanligt, smakar det så kostar det. Bussen är förhållandevis dyr i inköp, men sannolikt får även den modellen ett bra andrahandsvärde så totalkostnaden blir nog ändå tämligen bra.
onsdag, juli 10, 2013
På rymmen
Min båt har rymt. Igår eftermiddag fick jag ett upphetsat samtal från min son som den veckan är i vår stuga på landet med sin familj.
Han säger upprört att min segelbåt, som ligger vid boj, fast inte just i detta nu, har rymt och driver fritt omkring på fjärden.
Jag slänger allt jag har för händer och kör fort som attan, men ändå ungefär inom lagens gränser, ner till Trosa för att försöka rädda vad som räddas kan.
Det visasar sig att en vänlig granne fattade misstankar när båten drev mot elaka grund, så han for ut och bärgade ut båten till djupare vatten där han tillsammans med min son lyckades ankra upp båten i väntan på mig.
Fästet till kättningen som ska sitta fast i bojens undersidan hade helt enkelt rostat av. Så bojen ligger nu på båten och kättingen på botten. Ett svårlöst problem.
Men jag fick låna den snälle grannens boj, eftersom deras segelbåt ligger någon annanstans, i avvaktan på att få ner en dykare som kan fiska upp kättingen och fästa i bojen.
En av våra tidigare chaufförer, Rolle, är hobbydykare och ställer gärna upp på detta. Problemet är att han i går kväll satt på en strand i Bulgarien och sippade en sval drink.
Hur i hela fridens dar kan man sitta i Bulgarien när en båt är på rymmen. Ofattbart.
Han säger upprört att min segelbåt, som ligger vid boj, fast inte just i detta nu, har rymt och driver fritt omkring på fjärden.
Jag slänger allt jag har för händer och kör fort som attan, men ändå ungefär inom lagens gränser, ner till Trosa för att försöka rädda vad som räddas kan.
Det visasar sig att en vänlig granne fattade misstankar när båten drev mot elaka grund, så han for ut och bärgade ut båten till djupare vatten där han tillsammans med min son lyckades ankra upp båten i väntan på mig.
Fästet till kättningen som ska sitta fast i bojens undersidan hade helt enkelt rostat av. Så bojen ligger nu på båten och kättingen på botten. Ett svårlöst problem.
Men jag fick låna den snälle grannens boj, eftersom deras segelbåt ligger någon annanstans, i avvaktan på att få ner en dykare som kan fiska upp kättingen och fästa i bojen.
En av våra tidigare chaufförer, Rolle, är hobbydykare och ställer gärna upp på detta. Problemet är att han i går kväll satt på en strand i Bulgarien och sippade en sval drink.
Hur i hela fridens dar kan man sitta i Bulgarien när en båt är på rymmen. Ofattbart.
fredag, juli 05, 2013
Reka hälsar
Hon avser dock att vara mammaledig ytterligare några veckor.
torsdag, juli 04, 2013
onsdag, juli 03, 2013
Setra 517
Sen lämnade hon över ett papper som jag skrev på.
Sen åkte jag hem igen men med en Setra 517.
Sammantaget en trevlig arbetsdag.
lördag, juni 29, 2013
Badkruka. Inte.
Klart man inte är en badkruka. Säsongspremiär för utomhusbad. Skitkallt. Men som vanligt en skön känsla efteråt.
fredag, juni 28, 2013
Mycket väsen för ingenting
Jaha, så är busstrejken över. Utmärkt. Men herregud, det blev ju rena Kalle Anka-farsen av det hela.
Bussarbetsgivarna lyckades pruta ner lönehöjningen från 1.740:- till 1.732:-. Bra jobbat Jeppson. Åtta spänn fördelat över tre år. Man blir ju som arbetsgivare överlycklig.
Och sen kommunals krav som de fick igenom. Att en arbetsgivare som tar över en ny upphandling ska i möjligaste mån ta över befintlig personal. I möjligaste mån.
Skrivet på ett annat sätt kan en arbetsgivare alltså fortfarande köra över personalen hur de vill, men nu står det i avtalet att de måste tuta först. Sen kör man över dem.
Allt detta besvär för tusentals resenärer som fått lida under strejken för att två parter suttit i en sandlåda och lekt lekar. Skamligt, det är vad det är.
Jag har absolut ingenting emot lönehöjningen, busschaufförerna är värda vartenda öre, och jag har heller inget att invända mot diskussionen om personalövertagande vid upphandlingar.
Vad jag är emot är att de inte strejkat för några stora värden eller principer. Det som överenskommits borde ha kunnat överenskommits över några koppar kaffe utan att demonstrera makt med strejk. Det här snuddar vid ordet maktmissbruk.
Bussarbetsgivarna lyckades pruta ner lönehöjningen från 1.740:- till 1.732:-. Bra jobbat Jeppson. Åtta spänn fördelat över tre år. Man blir ju som arbetsgivare överlycklig.
Och sen kommunals krav som de fick igenom. Att en arbetsgivare som tar över en ny upphandling ska i möjligaste mån ta över befintlig personal. I möjligaste mån.
Skrivet på ett annat sätt kan en arbetsgivare alltså fortfarande köra över personalen hur de vill, men nu står det i avtalet att de måste tuta först. Sen kör man över dem.
Allt detta besvär för tusentals resenärer som fått lida under strejken för att två parter suttit i en sandlåda och lekt lekar. Skamligt, det är vad det är.
Jag har absolut ingenting emot lönehöjningen, busschaufförerna är värda vartenda öre, och jag har heller inget att invända mot diskussionen om personalövertagande vid upphandlingar.
Vad jag är emot är att de inte strejkat för några stora värden eller principer. Det som överenskommits borde ha kunnat överenskommits över några koppar kaffe utan att demonstrera makt med strejk. Det här snuddar vid ordet maktmissbruk.
onsdag, juni 26, 2013
Jobbträning
Delar av kontoret är den här veckan utflyttad till en annan del av världen. Vi kallar den Trosa Training Camp.
Dagen består av morgonträning, dvs lätt löpning/promenad och därefter yoga. Sedan vidtar administrativa kontorssysslor och på eftermiddagen blir det ett styrkepass.
Dagen består av morgonträning, dvs lätt löpning/promenad och därefter yoga. Sedan vidtar administrativa kontorssysslor och på eftermiddagen blir det ett styrkepass.
tisdag, juni 25, 2013
Livet går vidare
Livet består som bekant av både sorg och glädje och mitt i mitt personliga mörker som kom en liten ljusstråle från en kund.
Hej!
Igår kom vi hem från vårt sommarläger och vi vill alla tacka er och speciellt chauffören Micke som var helt otrolig på alla sätt och vis!
Han är social, ödmjuk, flexibel, trevlig, ja allt som ett gäng tonåringar och vi i personalen vill ha!
All cred till Micke och nästa sommar bokar vi gärna er och Micke igen...hälsa honom så gott från Kedjebo-gänget!
Glad midsommar
Klart man blir glad när man får sådana här mail.
Hej!
Igår kom vi hem från vårt sommarläger och vi vill alla tacka er och speciellt chauffören Micke som var helt otrolig på alla sätt och vis!
Han är social, ödmjuk, flexibel, trevlig, ja allt som ett gäng tonåringar och vi i personalen vill ha!
All cred till Micke och nästa sommar bokar vi gärna er och Micke igen...hälsa honom så gott från Kedjebo-gänget!
Glad midsommar
Klart man blir glad när man får sådana här mail.
lördag, juni 22, 2013
När mörkret faller
Ett mörker har fallit över mitt liv. Min mor finns inte längre. Hon drog sitt sista andetag på midsommarafton. Hon skulle fylla 90 i september.
Hon var sjuk en längre tid och i slutet av maj hamnade hon på sjukhus. Efter det gick det fort. Men hon var helt klar i huvudet men hjärtat blev svagare för varje dag.
Dagen innan midsommarafton satt jag, min fru och min syster hos mamma och pratade om när vi barn var små och vi berättade för henne hur tacksamma vi var för alla "Bullerby-somrar" som vi fått uppleva. Lite märkligt tyckte vi nog det var att hon nu berättade exakt hur hon ville ha sin begravning. Det var noga med att vi noterade allt.
Vi skiljdes sedan åt med orden att vi ses i morgon igen. På midsommaraftonens morgon ringer sjukhuset till mig och säger att mor nog inte har långt kvar nu och att de tyckte det vore bra om vi kom. Vi satte oss i bilen och for dit omedelbart och min syster anlände också. Min bror bor i Bryssel och kunde av förklarliga skäl inte komma.
När vi kommer dit är mor inte kontaktbar, hon sover efter att under natten fått morfin mot smärtor i kroppen.
Vi sitter runt henne och läser förstrött i diverse tidningar och plötsligt hör jag en förändring i hennes andning. Min syster och jag tar och håller henne i varsin hand och stryker henne över håret och berättar hur mycket vi älskar henne. På något sätt lever vårt hopp att hon är medveten om att vi är där vid hennes sida och att hon hör vad vi säger.
Så kommer det som vi inte ville skulle komma. Så plötsligt men ändå så väntat. Det oundvikliga. Det sista andetaget.
Mörkret föll över mitt liv och en del av mig själv försvann.
Jag är glad och tacksam att jag fick vara henne nära i hennes sista stund på jorden och jag är glad och tacksam att ha hållit henne stadigt i handen här hon tog steget till den andra sidan.
Jag vidhåller det jag alltid har sagt, stunden vi har på jorden är bara en liten del av livet. En dag kommer jag att åter att få träffa min mor och far. Det är så jag valt att se på döden.
Och vad som än händer så har jag alltid vackra och fina minnen av mina föräldrar som gav mig en uppväxt som jag önskar alla kunde få.
Hon var sjuk en längre tid och i slutet av maj hamnade hon på sjukhus. Efter det gick det fort. Men hon var helt klar i huvudet men hjärtat blev svagare för varje dag.
Dagen innan midsommarafton satt jag, min fru och min syster hos mamma och pratade om när vi barn var små och vi berättade för henne hur tacksamma vi var för alla "Bullerby-somrar" som vi fått uppleva. Lite märkligt tyckte vi nog det var att hon nu berättade exakt hur hon ville ha sin begravning. Det var noga med att vi noterade allt.
Vi skiljdes sedan åt med orden att vi ses i morgon igen. På midsommaraftonens morgon ringer sjukhuset till mig och säger att mor nog inte har långt kvar nu och att de tyckte det vore bra om vi kom. Vi satte oss i bilen och for dit omedelbart och min syster anlände också. Min bror bor i Bryssel och kunde av förklarliga skäl inte komma.
När vi kommer dit är mor inte kontaktbar, hon sover efter att under natten fått morfin mot smärtor i kroppen.
Vi sitter runt henne och läser förstrött i diverse tidningar och plötsligt hör jag en förändring i hennes andning. Min syster och jag tar och håller henne i varsin hand och stryker henne över håret och berättar hur mycket vi älskar henne. På något sätt lever vårt hopp att hon är medveten om att vi är där vid hennes sida och att hon hör vad vi säger.
Så kommer det som vi inte ville skulle komma. Så plötsligt men ändå så väntat. Det oundvikliga. Det sista andetaget.
Mörkret föll över mitt liv och en del av mig själv försvann.
Jag är glad och tacksam att jag fick vara henne nära i hennes sista stund på jorden och jag är glad och tacksam att ha hållit henne stadigt i handen här hon tog steget till den andra sidan.
Jag vidhåller det jag alltid har sagt, stunden vi har på jorden är bara en liten del av livet. En dag kommer jag att åter att få träffa min mor och far. Det är så jag valt att se på döden.
Och vad som än händer så har jag alltid vackra och fina minnen av mina föräldrar som gav mig en uppväxt som jag önskar alla kunde få.
onsdag, juni 19, 2013
Äntligen
I går kväll, som vanligt som en av de absolut sista, pluppades båten i plurret. Den flöt. Herr Vagnförare Kjelle körde med säker hand ner båten till sjösättningsrampen.
Minsann, blev det inte bussförarstrejk igen. Den här gången ska jag inte tycka något i bloggen. Förra gången skrev jag lite om den, men bombades av ilskna mail från tokstollar som trodde jag var chef över landets alla bussar och bussbolag och att det var mitt fel att de inte fick högre löner.
Man kan säga att merparten av de mailen inte var skrivna på ett artigt sätt.
Så den här gången tycker jag ingenting. Bäst att låta kvinnor och män från Kommunal och BuA sköta det hela.
Minsann, blev det inte bussförarstrejk igen. Den här gången ska jag inte tycka något i bloggen. Förra gången skrev jag lite om den, men bombades av ilskna mail från tokstollar som trodde jag var chef över landets alla bussar och bussbolag och att det var mitt fel att de inte fick högre löner.
Man kan säga att merparten av de mailen inte var skrivna på ett artigt sätt.
Så den här gången tycker jag ingenting. Bäst att låta kvinnor och män från Kommunal och BuA sköta det hela.
lördag, juni 15, 2013
Det kom en man genom skorstenen
För ungefär två veckor sedan rasslade det till i skorsten och när dammet lagt sig stod där på kontoret en man som sa:
"-Tjeeeenare mannen, jag heter Niklas Wieslander, jag är Stockholms bästa trafikledare och du äger ju Stockholms bästa bussbolag och jag tänkte att det är ju en kanonkombo, så jag tänkte börja här hos dig idag. Är det okey?"
"-öhh,eeh, ja det tror jag ska gå bra. Då kan du och Eva rådda runt det här så kan jag leka lite med båten och få lite ledigt i sommar, så det går finfint". Sa jag.
"-bra", sa Niklas och satte sig i besöksstolen framför mitt skrivbord.
"-lär mig allt du kan, det lär ju gå ganska fort", fortsatte han med.
Nåja, min bok Allt Jag Vet Om Livet Och Busstrafik är lika tjock som tolv tegelstenar på högkant så vi är liksom inte ens klara med förordet än.
Sen köpte jag lite snabbt ett pyttelitet skrivbord från Ikea, modell barnkammarstorlek, ställde det i ett hörn och på bordet ställde jag dit en lätt begagnad laptop och en telefon och sa "-varsågod och börja, för övrigt har du jouren i kväll".
"-men du", sa Niklas, "-det här funkar ju inte".
Morgonen därpå när han kom till kontoret hade han en 22-tumsskärm under armen.
"-det behövs rejäla grejer vettu, om jag ska kunna planera schysst", sa han och ställde skärmen på bordet. Då fick inte laptopen plats så den fick han ställa på besöksstolen, och så fick jag åka iväg och köpa ett bra och riktigt tangentbord istället.
Några dagar senare drabbades jag av en förmodad fördröjd chockverkan, för i tisdags kväll drabbades min kropp av feber och frossa och jag blev däckad hela onsdagen och torsdagen.
När jag på fredagen kom tillbaka till jobbet drabbades jag av denna syn:
Den Nya Trafikledaren hade tagit över mitt skrivbord.
".- du kan väl sätta dig där", sa han och pekade på hans lilla pytteskrivbord.
Men nu slog jag näven i bordet och berättade för honom att på toaletten har alla sin egen handduk med resp namn i dymotext ovanför.
"-men du Niklas får använda handduken som det står GÄSTER ovanför". Där visade jag allt handlingskraftigt hans plats i vår företagshierarki.
Jag är som Fantomen, hård mot de hårda.
Sen gjorde jag i ordning en kopp kaffe och ställde den på hans bord. Där visade jag Fantomens mjuka sida, snäll mot de snälla.
Såna är vi, Fantomen och jag, hård mot de hårda och snäll mot de snälla.
PS.
Niklas har en lång och gedigen erfarenhet både som turistbussförare och trafikledare. Han kommer närmast från Traveller Buss och har under åren jobbat även hos flera av de andra stora elefanterna i branschen.
"-Tjeeeenare mannen, jag heter Niklas Wieslander, jag är Stockholms bästa trafikledare och du äger ju Stockholms bästa bussbolag och jag tänkte att det är ju en kanonkombo, så jag tänkte börja här hos dig idag. Är det okey?"
"-öhh,eeh, ja det tror jag ska gå bra. Då kan du och Eva rådda runt det här så kan jag leka lite med båten och få lite ledigt i sommar, så det går finfint". Sa jag.
"-bra", sa Niklas och satte sig i besöksstolen framför mitt skrivbord.
"-lär mig allt du kan, det lär ju gå ganska fort", fortsatte han med.
Nåja, min bok Allt Jag Vet Om Livet Och Busstrafik är lika tjock som tolv tegelstenar på högkant så vi är liksom inte ens klara med förordet än.
Sen köpte jag lite snabbt ett pyttelitet skrivbord från Ikea, modell barnkammarstorlek, ställde det i ett hörn och på bordet ställde jag dit en lätt begagnad laptop och en telefon och sa "-varsågod och börja, för övrigt har du jouren i kväll".
"-men du", sa Niklas, "-det här funkar ju inte".
Morgonen därpå när han kom till kontoret hade han en 22-tumsskärm under armen.
"-det behövs rejäla grejer vettu, om jag ska kunna planera schysst", sa han och ställde skärmen på bordet. Då fick inte laptopen plats så den fick han ställa på besöksstolen, och så fick jag åka iväg och köpa ett bra och riktigt tangentbord istället.
Några dagar senare drabbades jag av en förmodad fördröjd chockverkan, för i tisdags kväll drabbades min kropp av feber och frossa och jag blev däckad hela onsdagen och torsdagen.
När jag på fredagen kom tillbaka till jobbet drabbades jag av denna syn:
Den Nya Trafikledaren hade tagit över mitt skrivbord.
".- du kan väl sätta dig där", sa han och pekade på hans lilla pytteskrivbord.
Men nu slog jag näven i bordet och berättade för honom att på toaletten har alla sin egen handduk med resp namn i dymotext ovanför.
"-men du Niklas får använda handduken som det står GÄSTER ovanför". Där visade jag allt handlingskraftigt hans plats i vår företagshierarki.
Jag är som Fantomen, hård mot de hårda.
Sen gjorde jag i ordning en kopp kaffe och ställde den på hans bord. Där visade jag Fantomens mjuka sida, snäll mot de snälla.
Såna är vi, Fantomen och jag, hård mot de hårda och snäll mot de snälla.
PS.
Niklas har en lång och gedigen erfarenhet både som turistbussförare och trafikledare. Han kommer närmast från Traveller Buss och har under åren jobbat även hos flera av de andra stora elefanterna i branschen.
lördag, juni 08, 2013
Vi har utökat kontoret med en mamma
Vår chef för Friskvårdsavdelningen, Reka, har blivit mamma. Hon nedkom igår med två tikar och två hanar.
På bilden har den första lilla krabaten just sett världens ljus, lätt omfamnad av en till synes förvånad mor.
Samtliga mår efter omständigheterna väl, och Reka beräknas återgå i tjänst om ca 8 veckor.
På bilden har den första lilla krabaten just sett världens ljus, lätt omfamnad av en till synes förvånad mor.
Samtliga mår efter omständigheterna väl, och Reka beräknas återgå i tjänst om ca 8 veckor.
torsdag, juni 06, 2013
Jag fick ett underligt mail, kanske så kallat näthat
I går natt skickade någon det här mailet till mig. Själv har jag ingen aning om vem denna anonyma människa är.
01:11 (13 timmar sedan)
 | | |||
Till herr vd:n!
Hej!
Du, Göran Demnert, tycker du fortfarande att bussförare är idioter?
I så fall beräknar jag din IQ till drygt 3, med tanke på att du kan andas (med vissa besvär), och att du är moderat, med tanke på din fruktansvärt positiva människosyn, eller hur?
Det vore trevligt att få veta din åsikt om den möjliga strejk som nu är under uppsegling, tack vare bussarbetsgivarnas negativa inställning till att ge just bussförare en dräglig tillvaro.
Med utmärkt högaktning, i väntan på ett uppriktigt svar
PeO, HDB
Hej!
Du, Göran Demnert, tycker du fortfarande att bussförare är idioter?
I så fall beräknar jag din IQ till drygt 3, med tanke på att du kan andas (med vissa besvär), och att du är moderat, med tanke på din fruktansvärt positiva människosyn, eller hur?
Det vore trevligt att få veta din åsikt om den möjliga strejk som nu är under uppsegling, tack vare bussarbetsgivarnas negativa inställning till att ge just bussförare en dräglig tillvaro.
Med utmärkt högaktning, i väntan på ett uppriktigt svar
PeO, HDB
onsdag, juni 05, 2013
Dom är ju så snabba
De där killarna i 40-45-årsåldern, de är ju så rysligt snabba på tennisbanan. De springer från hörn till hörn som skållade hjortar och verkar aldrig bli trötta. Hopplöst.
Men vad hjälper snabbhet när de möter en 60-plussare i toppform. Gårdagskvällens ungtupp klarade det inte. 6-1, 5-1 till petit moa stod det när timmen var slut.
Sannolikheten är nu relativt stor att jag kravlar mig tillbaka upp i divison sju, men där blir motståndet betydligt tuffare. Förra omgången blev den så tuff så jag ramlade ur, men den här gången, då ska jag minsanna visa de där filurerna att jag också kan lira rätt bra då och då.
Men först måste investeras i nya tennisskor, mina är nu utslitna. Någon sponsor som känner sig manad? Adidas? Puma? Asics? Någon?
Men du, nu fick jag en idé. Hallå Anna Johansson, försäljningschef på Evobus i Vetlanda. Sponsra mig med en buss och ett par fräscha och sköna tennisdojor så kan jag kanske skriva snälla saker om Setrabussar i utbyte.
Men vad hjälper snabbhet när de möter en 60-plussare i toppform. Gårdagskvällens ungtupp klarade det inte. 6-1, 5-1 till petit moa stod det när timmen var slut.
Sannolikheten är nu relativt stor att jag kravlar mig tillbaka upp i divison sju, men där blir motståndet betydligt tuffare. Förra omgången blev den så tuff så jag ramlade ur, men den här gången, då ska jag minsanna visa de där filurerna att jag också kan lira rätt bra då och då.
Men först måste investeras i nya tennisskor, mina är nu utslitna. Någon sponsor som känner sig manad? Adidas? Puma? Asics? Någon?
Men du, nu fick jag en idé. Hallå Anna Johansson, försäljningschef på Evobus i Vetlanda. Sponsra mig med en buss och ett par fräscha och sköna tennisdojor så kan jag kanske skriva snälla saker om Setrabussar i utbyte.
måndag, juni 03, 2013
Stort mediaintresse för oss
Joråsåatt liksom.
Under TV-sändningen av Stockholm Marathon så gled vid TVÅ tillfällen två eleganta bussar förbi i TV-rutan. StockholmsBuss höll sig framme som värsta linslusen.
Inte nog med det. Om man vill kolla resultatlistan så går man in här: http://www.stockholmmarathon.se/start/.
Då får man se en pigg och glad medarbetare korsa mållinjen. Hon slog nytt personbästa på distansen med 30 minuter. Inte illa.
Under TV-sändningen av Stockholm Marathon så gled vid TVÅ tillfällen två eleganta bussar förbi i TV-rutan. StockholmsBuss höll sig framme som värsta linslusen.
Inte nog med det. Om man vill kolla resultatlistan så går man in här: http://www.stockholmmarathon.se/start/.
Då får man se en pigg och glad medarbetare korsa mållinjen. Hon slog nytt personbästa på distansen med 30 minuter. Inte illa.
lördag, juni 01, 2013
Slutrapport personal
Vår snabbaste medarbetare. Man kan inte annat än vara stolt. Men det interna familjerekordet 4,31 innehas av son Marcus.
Hade inte mitt knä gått sönder så hade jag nog knäckt det. Stensäkert.
Heja Sofia
Efter 2 km ser hon pigg ut. Bara lite drygt 4 mil kvar. Men hon är absolut topptränad, så hon fixar det lätt.
Sommarpoesi
100 sommardagar ligger nu framför mig. Idag är det den första.
I morgon är det bara 99 kvar.
fredag, maj 31, 2013
Det är så jäkla kul.....
...... att trycka dit 40-45 åringar i tennis. 6-2, 6-1 säger allt.
Nu kan jag njuta segerns sötma ett tag. Brukar smaka gott.
Nu kan jag njuta segerns sötma ett tag. Brukar smaka gott.
onsdag, maj 29, 2013
Det går inget vidare för oss nu
Rubriken syftar inte på StockholmsBuss, där är det precis tvärtom, dvs fullt ös medvetslös.
Det som känns tungt just nu är att vi privat i min familj nästan prenumererar på ambulansfärder. Igår var det dags igen. Nu var det min mor som fick åka iväg för sjukhusvård. Inget superakut, men hon fyller 90 i september och krafterna börjar ta slut.
Hon bor ensam, men min syster gör dock en nästan omänsklig insats och tar hand om och sköter mor på ett fantastiskt sätt samtidigt som hon jobbar för fullt med sitt jobb.
Mor är inte sjuk, handlar mer om ålderssvaghet. Måste andas med syrgashjälp 24 timmar om dygnet, har lågt blodtryck och för mycket vatten i kroppen. Men nu orkar hon inte ens längre knappt gå på toaletten eller ens förflytta sig själv i lägenheten utan att känna sig totalt urblåst. Ungefär som när du och jag sprungit det fortaste vi kan i 1 km. Så känner sig mor efter fem steg.
Igår var distriktsköterskan hemma hos henne för att se till att hon mår bra, men gjorde bedömningen att sjukhusvård just nu vore det rätta med tanke på mors allmäntillstånd.
Nu får hon behövlig sjukhusvård och vi hoppas att det bara är något enkelt som fått hennes kropp i sådan obalans.
Men visst känns det jobbigt att veta att hon närmar sig slutet. För så är det ju. Livet har sin gång men mor är en kämpe som inte ger upp i första taget. Det är inte så väldigt många som blir 90 år, så bara det bevisar vilken kämpe hon är. Hoppas jag har ärvt de generna.
Det som känns tungt just nu är att vi privat i min familj nästan prenumererar på ambulansfärder. Igår var det dags igen. Nu var det min mor som fick åka iväg för sjukhusvård. Inget superakut, men hon fyller 90 i september och krafterna börjar ta slut.
Hon bor ensam, men min syster gör dock en nästan omänsklig insats och tar hand om och sköter mor på ett fantastiskt sätt samtidigt som hon jobbar för fullt med sitt jobb.
Mor är inte sjuk, handlar mer om ålderssvaghet. Måste andas med syrgashjälp 24 timmar om dygnet, har lågt blodtryck och för mycket vatten i kroppen. Men nu orkar hon inte ens längre knappt gå på toaletten eller ens förflytta sig själv i lägenheten utan att känna sig totalt urblåst. Ungefär som när du och jag sprungit det fortaste vi kan i 1 km. Så känner sig mor efter fem steg.
Igår var distriktsköterskan hemma hos henne för att se till att hon mår bra, men gjorde bedömningen att sjukhusvård just nu vore det rätta med tanke på mors allmäntillstånd.
Nu får hon behövlig sjukhusvård och vi hoppas att det bara är något enkelt som fått hennes kropp i sådan obalans.
Men visst känns det jobbigt att veta att hon närmar sig slutet. För så är det ju. Livet har sin gång men mor är en kämpe som inte ger upp i första taget. Det är inte så väldigt många som blir 90 år, så bara det bevisar vilken kämpe hon är. Hoppas jag har ärvt de generna.
tisdag, maj 28, 2013
Nu är jag orolig. På riktigt.
Förlåt om jag är tjatig, men den där deodoranten som jag köpte häromveckan och som jag rapporterat en del om, är en besvärligt sak.
Det här var en bieffekt av det otrevliga slaget. Men det är okey ändå, det är ju ändå sommar så jag tror inte det märks så mycket.
Det här var en bieffekt av det otrevliga slaget. Men det är okey ändå, det är ju ändå sommar så jag tror inte det märks så mycket.
fredag, maj 24, 2013
Myteriet på Ataleia
Min segelbåt heter Ataleia. Till i år lovade delar av besättningen att verkligen hjälpa till med vårrustningen så att det skulle gå fort och lätt. I gengäld skulle delar av besättningen få låna båten för egna småseglingar under sommaren när kapten lekte landkrabba. Det talades också i höstas om förstärkningspersonal som kunde hjälpa till i utbyte mot egna seglingar.
Nu har delar av besättningen gjort myteri. Låter kaptenen göra allt "dirty work" själv.
Delar av besättningen har istället för båtvård valt att bygga om kök. Förstärkningspersonalen har valt att köpa hus och göra barn.
Som följd av allt detta står nu Ataleia fortfarande kvar på land, nu rätt ensam kvar på uppställningsplatsen bland några andra "har-inte-riktigt-tid-kaptener".
Tänk så konstigt en del människor väljer att prioritera. Kök och barn istället för båtvård.
Nu har delar av besättningen gjort myteri. Låter kaptenen göra allt "dirty work" själv.
Delar av besättningen har istället för båtvård valt att bygga om kök. Förstärkningspersonalen har valt att köpa hus och göra barn.
Som följd av allt detta står nu Ataleia fortfarande kvar på land, nu rätt ensam kvar på uppställningsplatsen bland några andra "har-inte-riktigt-tid-kaptener".
Tänk så konstigt en del människor väljer att prioritera. Kök och barn istället för båtvård.
torsdag, maj 23, 2013
Min bild av Stefan Lövén
Sossarnas kung, Steffe L, har jag lite svårt för. Min bild av honom, som jag enbart fått från media, är att han sitter och hukar bakom en buske, smyger fram till någon moderat, sticker lite på honom och sen snabbt kryper tillbaka bakom busken och gömmer sig igen. Och så sänder han ett meddelande till media, "-allt är Reinfeldts fel".
Så fort det brinner till någonstans, så gör han samma sak. Idag läste jag att han tycker det i princip är Reinfelds fel att det blivit upplopp runt om i stan.
Har lite svårt att hålla med. De nu anhållna upprorsmakarna är mellan 16-20 år gamla. Hälften bor inte ens i närheten av Husby och hälften av dem är redan straffade för andra typer av brott.
Inget missnöjesuppror här inte, bara ett "kul" krig som tidsfördriv. Småungar som hamnat galet i livet.
Känns lite konstigt att hela Husby därmed i media förmedlas som ett förfallet och infekterat område när det i själva verket befolkas av i huvudsak hederliga, skötsamma och vanliga människor. Visserligen väldigt många invandrare, men likväl vanliga människor med drömmar och ambitioner som alla andra.
Men i media dras alla över samma kam. Det är också en sorts brist på människorespekt. Alltså lite av samma stuk som SD för fram.
Så fort det brinner till någonstans, så gör han samma sak. Idag läste jag att han tycker det i princip är Reinfelds fel att det blivit upplopp runt om i stan.
Har lite svårt att hålla med. De nu anhållna upprorsmakarna är mellan 16-20 år gamla. Hälften bor inte ens i närheten av Husby och hälften av dem är redan straffade för andra typer av brott.
Inget missnöjesuppror här inte, bara ett "kul" krig som tidsfördriv. Småungar som hamnat galet i livet.
Känns lite konstigt att hela Husby därmed i media förmedlas som ett förfallet och infekterat område när det i själva verket befolkas av i huvudsak hederliga, skötsamma och vanliga människor. Visserligen väldigt många invandrare, men likväl vanliga människor med drömmar och ambitioner som alla andra.
Men i media dras alla över samma kam. Det är också en sorts brist på människorespekt. Alltså lite av samma stuk som SD för fram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)