Japp, nu har jag loggat ut. Från kontoret alltså. Men livet tar ju inte slut för det. Kanske till och med tvärtom. Jo just det, så är det.
Början av veckan ägnades åt barn och barnbarn. Två heldagar på Kolmården. Herreminjävlar så många barn det har avlats fram de senaste åren. Det kryllade av ungar, morsor och farsor runt hela Kolis. Kände mig nästan som en fossil. Endast några enstaka far- och morföräldrar kunde ses i myllret.
Vid tisdagsmorgonens frukost när vi satt och avnjöt måltiden och pratade om ditten och datten så höjde Albin, 3 år just idag, sin röst och sa ”- farfar, hur stor snopp har du?”
Vad i all världen svarar man en treåring på det? Medium, Large eller XL? Lyckligtvis ville han inte ens höra svaret för han fortsatte med något annat mer rumsrent ämne. Det kan ju lätt bli lite udda samtalsämnen med en treåring i högform.
Men det var kul på Kolmården. Men dyrt som attan. Och uselt skötta matserveringar.
Idag har min segelbåt slitit sig. Fästet nere i själva bojstenen gick uppenbarligen av. Ska inte kunna hända, har inte hänt sen Hedenhös men just idag och just min boj drabbades. Båten räddades i sista stund av en rådig familj som såg den drivande båten och strax innan några elaka klippor bordade dem den och bogserade hem den till sig.
Lyckligtvis bor de tvärs över viken, i och för sig en ganska stor vik, så jag kunde från min stuga genom kikaren se en båt märkligt lik min egen. Det var så jag fick tag i den.
Nu ligger den fast förankrad vid en brygga på en ö inte långt härifrån i väntan på att en ny bojsten ska levereras i nästa vecka.
Det händer mycket på semestern.
