Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, november 13, 2007

Gold diggers

Det är såna vi är. Guldhämtare. Ännu en gång har vi kört ett innebandylandslag till en VM-turnering. Denna gång med Team U19 till Bern i Schweiz.















Eftersom vi numer är rätt vana guldhämtare så kan jag lika gärna kopiera texten från min blogg som jag skrev för ganska exakt ett år sedan. Även då körde vi guldmedaljörer.

Självklart anser vi att det var pga den utomordentligt trevliga och behagliga busstransporten ner dit som blev utslagsgivande.

Tänk så slitigt det hade varit att flyga. Först skumpig flygbuss till Arlanda med en chaufför som tror sig vara Schumachers bortglömda kusin med minst lika fina körkvaliteter, sedan borttappade klubbor som kunde hamnat i Barcelona, dålig mat på planet, berusade flygvärdinnor som hellre vill ha sex med piloten, förvirrade lokala bussförare som kommer för sent osv osv i all oändlighet.

Klart bättre och lugnare att åka buss. Med StockholmsBuss t.ex.

För säkerhets skull spar jag den här texten ytterligare ett år. Det här var nämligen fjärde gången vi körde hem innebandyguld. Det blir säkert även en femte gång.