Dags igen för ett kulturellt evenemang. Den här gången ”I väntan på Godot. En föreställning på Stadsteatern med Johan Rabeus och Mikael Persbrandt.
Jag tycker följande text i programmet helt och hållet speglar detta teaterstycke:
”Redan när ”I väntan på Godot” kom uppfattades den som en extremt händelsefattig pjäs, full av upprepningar och nonsensartade repliker. Pjäsens luffare väntar på något som aldrig kommer, först i en akt och sedan i en till som praktiskt taget är en repris på den första”.
Kunde inte förklarat det bättre själv.
Men man kan göra andra saker än att koncentrera sig på en pjäs som är extremt händelsefattig. Man kan kolla publiken.
Jag tycker följande text i programmet helt och hållet speglar detta teaterstycke:
”Redan när ”I väntan på Godot” kom uppfattades den som en extremt händelsefattig pjäs, full av upprepningar och nonsensartade repliker. Pjäsens luffare väntar på något som aldrig kommer, först i en akt och sedan i en till som praktiskt taget är en repris på den första”.
Kunde inte förklarat det bättre själv.
Men man kan göra andra saker än att koncentrera sig på en pjäs som är extremt händelsefattig. Man kan kolla publiken.
Vi satt rätt långt bak och jag kunde därifrån enkelt konstatera att 1 av 4 män, kanske nog närmare 2 av 4, tappar hår uppe på huvudet. Inga kvinnor gör det, bara män. Ser kul ut från den positionen jag hade i salongen. Jag tillhör för övrigt inte den skaran av män. Jag ser nog kul ut på ett annat sätt.
En annan rolig sak man kan slå ihjäl tiden med är att välta en kanna mjölk över grannbordet i fikapausen. Det gjorde jag, det var kul. Det tyckte inte grannarna.
Så sammantaget hade hustrun och jag en tämligen trevlig söndagskväll i kulturens tecken.
En annan rolig sak man kan slå ihjäl tiden med är att välta en kanna mjölk över grannbordet i fikapausen. Det gjorde jag, det var kul. Det tyckte inte grannarna.
Så sammantaget hade hustrun och jag en tämligen trevlig söndagskväll i kulturens tecken.