Så står den då plötsligt i mitt garage. En slags machopryl. En pojkdröm. En Ducati. Röd som en Ferrari. Sååå jävla läcker. Stark som en oxe, smidig som en tiger.
Men nej, den är inte min. Den tillhör Jonas, jag ska inte kalla honom svärson, men han är Sofias sambo, alltså ungefär samma sak. Bågen ska stå förvarad hemma hos oss tills vidare.Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men när jag berättade att jag på mitt körkort har MC-behörighet, så blev han plötsligt diskret, men mycket noga med att låsa motorcykeln när han lämnade den. Dessutom tog han med sig nyckeln.
Uppenbarligen har jag inte riktigt hans förtroende i det här ärendet.