Måste nog säga att jag igår befann mig i en djup formsvacka. Lirade nämligen dubbelmatch i tennis. Det var en sådan match där beslutet att elda upp racketen och slänga tennisdojorna i Edsvikens mörka vatten inte var långt borta. Om man säger så.
Men det är bara att gå vidare och gneta på, som idrottsstjärnorna brukar säga i intervjuer, snart släpper det och man är inne i den så kallade zonen igen.
Men jag undrar om min familj inte gått lite för långt i TV-tittandet. Jag hann pga tennisen bara se halva ”Bonde söker fru” igår, mitt nya livsstilsprogram. Så därför blev jag både förvånad och glad när min hustru berättade för mig när jag kom hem att jag får vara kvar en vecka till. Vi lever oss in i det vi ser, typ Du är vad du ser.
Och på lördag börjar mitt absoluta favvisprogram Robinsson. Ville egentligen inte berätta det tidigare, men det är därför jag kört så hårt i gymmet senaste halvåret, jag vill ju vara kvar så länge som möjligt och hoppas hustrun väljer mig ända till slutet även i det programmet.
Men du, allvarligt alltså, om du ser på Bondeprogrammet, visst kryper det av obehag i hela kroppen när de visar livet och brudarna kring den där skärgårdsbonden?! Hon den rödhåriga är värst, förutom själva bonden alltså. Hon är ju rent "creapy", skrämmande, läskig. Hua, säger jag.
Och ja, det är okey att skriva så om människor som frivilligt ställer upp offentligt i dylika program.
