Då är man tillbaka på krigsfronten i vardagen igen. Känns väl lite sådär.
Min träning jag genomfört under året utföll mycket bra. Skidresan vi just genomfört var den 17.e i ordningen och aldrig tidigare har jag åkt skidor alla dagar under veckan. Därför att jag inte orkat. Nu gjorde jag det. Hela grejen med skidåkning blev så ofantligt mycket roligare av att vara vältränad.
Nu måste en ny målbild fram för att underlätta den kommande träningen. Den målbild jag haft framför ögonen under året har varit en alldeles särskild skidbacke nere i Krimml. En lång och seg rackare som sträcker sig ända från en bergstopp och ner till dalen och med ett rätt tufft avslut de sista 150 meterna ner mot liften.
Den backen har jag aldrig tidigare klarat i ett enda svep. Den är riktigt rejält lång så den kräver sin man eller kvinna.
Första försöket gjordes första dagen, måndagen. Krävdes två vilostopp innan jag kom ner. På tisdagen var jag kolhydratladdad, uppumpad och fylld av "jävlar-anamma" och med PT-Tompas ord klingande i skallen "- kom igen nu Göran, sista hanget, du klarar det, KOM IGEN GÖRAN."
Och vet du? Jag tog mig ner i ett enda svep utan vilopaus. Det var inte vackert på slutet, det flimrade för ögonen, låren brände som eldar, knäna darrade och kroppen gav nästan vika av mjölksyran, men jag tog mig ner. Jag besegrade min målbildsbacke.
Fy fan vad det kändes skönt. Nästan lika kul som på bröllopsnatten.
Framöver gäller två steg, först Beach 10 och sedan Ski tour 11. Men allra först gäller att rensa pappershögarna på skrivbordet.
