Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, april 12, 2010

AIK kan tacka mig

Igår följde jag AIK:s kamp om en plats i hockeyns elitserie. Såg matchen på TV från första minuten.

Nu ska man veta att jag inte är en AIK:are, men när det gäller hockey så vill jag i hockeyns namn att AIK skulle lyckas.

Spänningen var ju olidligt spännande och i 3:e perioden kunde jag inte hålla mig längre. Efter 14 minuter in i tredje så var ett toabesök så att säga av nöden tvunget.

Jag meddelade då högtidligen min familj att nu är det dags att matchen ska avgöras, jag offrar mig och kilar in på toa, då kommer nämligen AIK att göra mål.

Och vad händer? 22 sekunder senare sätter AIK första baljan och i det läget är jag rätt låst vid min position på toaletten. Jag hör jublet genom TV:n men kan liksom inte bara bryta av min sysselsättning, ja du vet ju själv. Väldigt frustrerande.

Men jag tolkade tecknen i min inbyggda glaskula korrekt, så varsågoda AIK, ni kan tack mig.

För bedriften får ni ofattbara 25 miljoner från Hockeyligan att finansiera ert besök i Elitserien. Tycker nog att ni ska skicka en liten slant till mig som tack för hjälpen.

Här är målet jag inte såg: