Idag fyller min blogg 4 år. Kan du fatta? Jag har hållit på i FYRA år att skriva små stycken. Ibland har folk blivit förbannade, ibland har de blivit glada.
Värst vara för några år sedan när busstrejken slog till. Och jag råkade tycka nåt.
Herreminjesus vilket liv det blev. Porträtt på kvällstidningarnas förstasidor på deras nätupplagor, men såklart med supervinklade och felaktiga kommentarer.
Massor med hatmail från bussförarkårens begåvningsreserv som hade fått uppfattningen att det var lilla jag som var deras chef tillika för all form av lokaltrafik i Stockholm. Ja till och med i hela landet. Och därmed ansvarig för lönesättningen för alla bussförare.
Den som startade detta lilla drev var en obegåvad liten tös som kallade sig journalist. Gissa från vilken tidning? Jepp, Expressen såklart. Sen hängde Aftonbladet på som en liten efterhängsen iller.Och sen kom landsortspressen och vill göra samma sak som deras hjältar, Stockholms kvällspress.
Den enda tidning som insåg det knasiga i det hela var DN som efter en intervju med mig insåg att det var ju inte jag som var ansvarig, så de skrev ingenting. För det var ju ingenting att skriva om.
Min blogg hamnade under dessa dagar på nån slags mest-lästa-blogg-lista i hela Sverige.
Men det var då, idag fyller mina funderingar fyra år. Kanske dags att trappa ner, släcka ner, dra mig tillbaka, hålla käften. Eller nåt sånt. Men näe, några saker till har jag nog att fundera på.
