Sportgroda
I går hörde jag en radiointervju med Mats Näslund, ledare för Tre Kronor. Han fick frågan vad de pratade om med killarna i laget i första periodpausen. Hans svar fick mig att häpna:
”- vi har pratat mycket om att vårda pucken och att det är jätteviktigt att hålla pucken inom laget så inte motståndarna får tag i pucken och kan påbörja sina anfall.”
Alltså, vi pratar här om killar som ätit hockey, sovit hockey, lärt sig hockey, spelat hockey, skitit hockey, drömt hockey ända sedan de var nyblivna tonåringar.
Ändå har de tydligen inte fattat själva grundpoängen i hockey, att man ska göra allt man kan för att inte motståndarna ska få fatt i pucken. Detta måste alltså en ledare stå och vråla i omklädningsrummet var trettionde minut.
Idag tjänar de här killarna mellan ofattbara 25-100 miljoner kronor per år i sina klubblag i NHL. Hur mycket tjänar du? Och vilken utbildning har du och hur många år satsade du på det?
De här killarna har grundskola och i bästa fall gymnasium och inget mer. Jo jag vet, man behöver inte kunna rabbla Einsteins relativitetsteori för att kunna lira hockey. Frågan är om de ens utantill kan räkna till så höga tal som de tjänar. "-grabbar, vi måste hålla pucken inom laget, det är jätteviktigt". Helt underbart.
Girigt
I går var det säsongsavslutning för KulturRallyt. KR är en liten ideell förening som har som mål att besöka diverse kulturella tillställningar. Deltagandet bygger på individens kulturintresse, och föreningen finansieras enbart med medlemmarnas egna pengar. Inga bidrag från vare sig stat eller kommun.
Denna tämligen exklusiva förening har blott två medlemmar, jag själv och min hustru.
Igår besökte vi Dramaten och beskådade den kritikerrosade föreställningen Den Giriga av Moliere.
En mycket bra föreställning med Johan Rabeus som huvudrollsinnehavare. Han har alltid varit min favvoskådis och han gjorde mig inte besviken i går.
Marie Richardsson var för mig överraskande bra. Visste inte att hon kunde spela så bra teater, på film är hon rätt ”same as last time” i alla sina roller, men här gjorde hon en helt annan figur. Skitbra.
Pausfikat med en chokladbiskvie fick också höga poäng, även om cafét rånade oss på våra pengar.
Färdtjänst
Min åldrige mor är berättigad till Färdtjänst. Häromdagen var hon hos sin tandläkare och beställde för hemresan färdtjänsten till gatunummer 17. Där har tandläkaren haft sin mottagning de senaste 20 åren så mor är tämligen säker på gatunumret, ty mor är ännu icke på något sätt vare sig senil eller glömsk.
När hon kommer ner på gatan så finns ingen bil där. Hon kämpar sig tillbaka en trappa upp och ringer och frågar var den är. Den står utanför nr 30, får hon till svar. Kan ni be honom att köra till nr 17, för det är där jag är. Nix, svarar färdtjänst, bilen är beställd till nr 30 och kan inte hämta på annan adress.
Så mor fick själv gå från nr 17 till nr 30 där bilen stog och väntade.
Vad kallar man sånt? Nu måste mor hålla för öronen samt blunda, för nu ska sonen mycket moget och belevat lämna ett diskret meddelande till de ansvariga på Färdtjänsten så det hörs över hela stan: FUCK YOU FÄRDTJÄNST, DRA ÅT HELVETE, DONT MESS WITH MY MOTHER !!!
Besviken
Flera gånger har jag visat den här bilden på min blogg. Jag tycker den har ett läckert budskap framfört av cykellegenden Armstrong. Nu visar det sig att han med största sannolikhet varit dopad under hela sin storhetsperiod. Vilken jävla gubbjävel. FUCK YOU ARMSTRONG, DIN FUCKING JÄVLA FUSKARE!
Sådär, nu är jag klar, kändes skönt att lätta på trycket. Nu fick både Färdtjänst och Armstrong en tjottablängare, nu ska jag återgå till min normala timida, blygsamma och lågstämda framtoning, för nu är det dags att vända papper på skrivbordet igen.