Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, november 10, 2011

Man glömmer aldrig

Tänk att man aldrig glömmer en älskad men bortgången människa. Tur är väl det tycker jag. Min pappa gick bort för mer än 15 år sedan men jag tänker på honom ofta, kanske inte varje dag, men i alla fall flera gånger i veckan.

Många saker jag gör får mig att börja tänka, så här gjorde ju pappa. I morse upptäckte jag t.ex en sak som jag beundrade pappa för när jag var liten. Han kunde svälja tre tabletter medicin i ett svep, alla på en gång. Magiskt, tänkte jag, det går ju inte att göra så.

Nu äter jag själv lika många piller som pappa gjorde. Jag fick dem i samband med stroken. Har redan glömt vad de gör för nytta, men jag äter dem precis som jag blivit tillsagd. De ska jag käka ända till "the bitter end".


Vet du, nu kan jag göra som pappa. Varje morgon slänger jag in tre tabletter i truten, tar en klunk vatten och sväljer ner allt. Magiskt. Precis som pappa gjorde.