Oroande utveckling

Eller snarare, det är ingen utveckling alls. På mitt tennisspel alltså. Körde en match på pesttiden igår kväll, mellan kl 22 o 23. Dagen startade redan kl 07 med ett tufft gympass och jag var väldigt noga med att äta regelbundet hela dagen för att orka kvällsmatchen.

Förra veckan spelade jag också en sen match och då tog jag tokslut när det var en kvart kvar. Frågade min PT varför jag inte orkade hela timmen och fick till svar "-bensinen tog slut". Måste äta mycket och regelbundet hela dagen för att energin i kroppen ska räcka i 18 timmar.

Men inte fan hjälpte det. Jo, jag orkade hela matchen, men mina slag, de finns helt enkelt inte längre. Mina motståndare behöver bara peta bolljäveln över nät på min sida så bränner jag min retur i nät eller utanför någon linje.

I vintras hade jag mosat mina nuvarande motståndare med vänsterhanden, nu stämmer ingenting längre. Börjar nästa misstänka att stroken klippte tenniscellerna i skallen, så här uselt har jag inte lirat på åratal.

Känns inget kul, däremot känns det synnerligen aktuellt att ta ut förra årets födelsedagspresent, en träningstimme med en duktig tennistränare. Så får det bli. En lite längre lunch bara, så är den saken fixad.

I´ll be back.