Som mitt lilla löjliga ingrepp häromveckan. Ingen märkvärdig grej egentligen, men för mig var det en smula omtumlande. Först så kör de in en grej genom hela kroppen och in i hjärtat, sen rusar de hjärtat och någon säger att de måste söva ner mig och ge mig elchocker för att ordna till det hela.
Sen när de så småningom väcker mig så skickar de hem mig utan en enda förklaring till vad de gjort med mig. Det skapade såklart en hel del funderingar i min skalle.
Men under veckan ringde jag upp och fick så småningom förklaringar. Elchockerna var ingenting märkvärdigt. Ungefär som en omstart av en trilskande mobiltelefon eller dator. Du vet "programmet svarar ej. Vill du göra en omstart nu?. YES / NO".
Klådan på/i bröstet var heller inget märkvärdigt. Bara en slags träningsvärk i hjärtat av chockbehandlingen. Märket efter elplattan sitter fortfarande kvar som ett brännmärke nedanför snittet för pacemakern. Rätt coolt om du frågar mig. Lite Rambo-look-a like.
Fick ett uppmuntrande mail från en kamrat som alltid lyckas se livet från den ljusa sidan. Han tyckte min förra rubrik Det finns ALLTID anledning till oro, var bra. Oro betyder tydligen guld på spanska.