Tresiffrigt blir löjligt enkelt. Men ändå problematiskt. Mitt lilla gym är ju lite som ett kvartersgym och det finns inte fler vikter än max 110 kg att hänga på stången. Hur gör man sen då?
Men allt har sitt pris. Till och med för att lyft tungt. Valkar i händerna.
När jag föreslog att jag skulle köpa handskar berättade min nya styrke-PT, vi kan kalla henne Stina, i förtäckta ordalag att handskar är för veklingar. Hon sa inte så, men jag tolkade det så. Och någon vekling är jag ju inte. Eller vill i alla fall inte vara det. Så då får det bli valkiga händer.
Som du kanske märkt omger jag mig av ett snart oändligt antal PT-ar som hjälper mig med olika saker. Alla vet inte ens om att de är min PT, några bidrar bara med råd och tips, jag kallar dem PT:ar i alla fall. Det känns fint. Och lite lyxigt.
Min styrketräning gör att jag nu inför cyklingen till Paris i sommar känner att jag kommer att bli ett fint komplement till Timo, teamets starka "finne", du vet han som kommer att skydda oss från alla rövare och banditer som kan tänkas dyka upp efter vägarna. Han kan ju behöva vila lite han också från sitt svåra uppdrag, och då finns jag där som en stor och förhoppningsvis stark backup.
Här en film från dagens rekordlyft 90 kg: