Vem vill ha en banan mosad i ansiktet.
Klart man blir deppig även om banan är gott.
Kanske borde jag sluta med simning. Man ska inte hålla på med att försöka simma om man är helt j**** talanglös. Som jag tycks vara.
Bäst vore om jag ansökte att komma med i något lag i konstsim. Vi skulle kunna sätta upp en simföreställning där jag får rollen som en trött gammal valross som är på väg att drunkna. Tror jag skulle kunna göra succé faktiskt, för jag kan nog spela den rollen väldigt trovärdigt.
Om man läser min dotter tillika medarbetare tillika simfrökens blogg HÄR, så verkar det som det inom kort kommer att finnas ett lämpligt konstsimteam.
Ett litet problem tycks vara att jag då måste bära en gul heltäckande baddräkt för att matcha de där två andra i teamet. Men det kan det vara värt.
Jag säger som Sofia. Jag. Orkar. Inte. Mer.
Vi bestämde idag att vi går in gemensamt i en slags familjedepression några timmar fram till eftermiddagsfikat. Sen blir vi glada och kör på igen. Ikväll blir det ett löppass för mig, lite halvdistans typ 6-7 kilometer eller så.
I morgon är en ny dag, då kör vi ett simpass på lunchen. Då ska jag bara köra med dolme och bara fokusera på armtagen och andningen. Då j****** ska ni få se, då kommer det att hända grejer med min simning. På kvällskvisten blir det ett mördarpass på spinninghojen med Team Rynkeby.
Det är tufft att ligga på topp.
Det enda som driver mig i det här är att jag absolut totalvägrar att få DNF i resultatlistan i Pula i september. Då måste jag ligga i för att klara den målsättningen. Jag VILL INTE ge upp.
