Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, februari 01, 2016

Vilovecka. Skojaru?

Det var inget kul att ha en så kallad vilovecka. Från och med idag kommer den därför att benämnas träningsvecka med återhämtningsdagar.



Det är alltid likadant, när man inte får, eller kan, göra något som man vill, så klättrar man ju nästan på väggarna av frustration. Men när man får, eller kan, göra något som man vill, ja då är det väldigt lätt att hitta ursäkter för att slippa. Konstigt.

På min vilovecka fick jag ihop tre dagar på raken då jag inte gjorde någonting i träningsväg. Hyfsat skönt, men det kändes som jag ändå saknade att röra på mig lite. Kände mig stundtals liksom handlingsförlamad liggandes i soffan apatiskt och planlöst zappandes mellan olika program.

Problemet var att jag kände mig som en tjockis, åt för mycket godis, glass och mat. Måste sluta med det. Ska vi säga så, att jag helt enkelt slutar att äta godis.

Det är tyvärr inte så enkelt som det låter, jag är näst intill en godisholic. Sockerberoende. Inte bra. Jag slutar. Eller i vart fall nästan. Från och med idag.

Hursomhelst så är jag nöjd med min träning under januari. Totalt 30 pass blev det, ganska väl fördelat på olika aktiviteter.



PS. Jag vann inte januariguldet i tävlingen "flest träningstimmar i familjen". Det gjorde såklart dotter tillika medarbetare Sofia.