Premiären skedde med Fredrikshofs Audaxgrupp, dvs rätt lugn och fin cykling med lång fikapaus mitt i.
Det började redan på fredagskvällen. Måste skifta till dubbdäck även på bakdäcket. Framdäcket blev dubbfixat för några veckor sedan.
Att ta av däcket var inga problem. Sen in med slangen och så bara kränga på själva däcket. Gick lätt förra vintern. Men nu var det lögn i h-ete att få över den sista biten. Fullständigt omöjligt. Testade allt, såpa, däckjärn men inget funkade. Var inte ens i närheten.
Då kom jag på. Värme. Värme på gummit borde göra susen. Så snabb rusch ner i källaren och hämtade värmepistolen. Värmde lite lagom på det trilskande partiet och så provade jag. Voilá. Gick som smort.
Nöjd och glad återgick jag till fredagsmyset. Då kom jag på att förra vintern när jag bytte till dubbdäcken så gjorde jag det inne i huset och däcken var rumsvarma. Nu bytte jag i garaget med en temp på någonstans mellan fem och tio grader. Måste ha varit det som gjorde skillnad mellan succé och fiasko.
Sov lite oroligt inför säsongspremiären. Alltid lite läskigt första vändan. Hur skulle min form stå sig mot de andras? Skulle jag hänga med? Skulle jag orka?
Man kan säga att det kunde börjat bättre. När jag vaknade gick jag ut i garaget för att kolla luften i däcken. Katastrof, bakdäcket platt som en pannkaka. Måste ha haft hål på slangen när jag bände och meckade med däckjärnen.
Bara att bita i det sura äpplet och göra ett nytt försök. Körde värmetricket redan från start och vips var däcket på plats. Premiären räddad.
Vi blev inte så många. Var bara tre som kom till start, jag, Daniel och Leif. De övriga körde Tour de Ötzi, ett långrace på 20 mil.
Men det var allt lite kyligt. Insåg redan efter en halvmil att jag hade en tröja för lite på mig. Inte kul.
Sportdrycken i flaskan frös till is efter någon timme.
Stundtals körde vi på grus- resp skogsvägar.Vissa rejält tunga och sugande. Plus några riktiga äckelbackar.
Vi kom så småningom fram till dagens mål, fika hos Tant Brun i Sigtuna. Där beställdes smarriga grejer minsann.
Varm choklad med grädde, eller det kanske var
grädde med inslag av varm choklad.
Som tilltugg kladdkaka med, just det, grädde.
Sen for vi hem på i huvudsak astalterade vägar. I huvudsak alltså. När jag kom hem visade min Garmin 8 mil. En bra start på säsongen. Blir alltid lika förvånad hur jobbigt det är att cykla på riktigt jämfört med spinningcykel och trainer. Alltid lika förvånad.
Den här rundan körde vi
När jag väl hemma kom ut från en superhärlig, lång och genomvarm dusch hade hustrun dukat upp det här till mig.
Supergott. Precis lika smarrigt som pausfikat på en teaterföreställning
Vilket osökt ger mig tillfälle att berätta om söndagens äventyr, ett besök med nyss nämnda hustru på Stadsteatern. En pjäs av Lars Norén. Vi alla vet vilken typ av pjäser herr Norén brukar skriva. Tunga och svåra grejer om djupet i livet. Du vet repliker som "-livet är väntrummet till döden" och liknande upplyftande saker.
Så jag ville vara väl förberedd så jag packade och tog med ett litet överlevnadskit med det här i.
Den här pjäsen stog alltså på dagens kulturdagsprogram.
Jodå, den var sevärd, till och med överraskande bra, men enklast är att sno en redan färdigskriven pjäsbeskrivning.
Ett både komiskt och existentiellt drama av samtidens kanske främsta dramatiker, Lars Norén. Tio människor på en sandstrand i värmen.
De är gamla, de har problem med lederna, med minnet, med sömnen, med sina äktenskap och med gamla oförrätter. De pratar om vädret, om maten, om att få tiden att gå. Egentligen pratar de högt för sig själva, om livet som var och om döden som väntar.
Lars Norén dissekerar åldrandet med sin mest skoningslösa blick. Ett existentiellt men också komiskt drama om livets förgänglighet.
Blev även 2018 års teaterfikapremiär. Det blev ett historiskt betyg. För första gången blev betyget "icke godkänt". Kaffet var bränt och smakade garvsyra. Chokladbollen fick dock godkänt.
Visst ja, innan vi for iväg till Stadsteatern hade vi julgransplundring. Jag var arbetsledare. Ska vi vara noga var jag även den ende arbetaren i det här projektet. Såklart fick alla som var med en godispåse.
PS. Du har väl inte glömt Team Rynkeby-GodMorgons event, en inspirationsföreläsning av och med Gunnar Söderström. 100% av biljettpriset går raka vägen till Barncancerfonden.
Du kan boka din biljett HÄR.
Team Rynkeby God Morgon Stockholm är stolta att kunna presentera en inspirationsföreläsning med Gunnar Söderström till förmån för barncancerfonden. Det blir en unik timme där Gunnar med sin medryckande energi, berättarglädje och värme drar dig med på en mycket inspirerande resa. På ett pedagogiskt, lättillgängligt och härligt engagerat sätt berättar Gunnar vad du är kapabel till genom enkla men starka mentala tekniker. Föreläsningen ger dig insikten om att du kan och har kunskapen att använda din förmåga på bästa sätt för att kunna nå precis dit du vill.
Var: Ombord på fartyget M/S Birka på Stadsgårdskajen i Stockholm.
När: 30 januari kl 17.00. Registrering i terminalen mellan kl 16.30-16.45 för ombordstigning. Avstigning sker direkt efter föreläsningens slut 18.30.
Pris: 250 kr/biljett som oavkortat går till Barncancerfonden.
Hur: Boka din biljett nedan och betala till swish nummer 1236140891, märk betalningen med "Gunnar". Du kommer sedan att få en bokningsbekräftelse samt en bekräftelse om att vi har mottagit din betalning till den mailadress du uppgett.
Med reservation för slutförsäljning då vi har ett begränsat antal biljetter.
Stort tack till Birka Cruises som bistår med lokal till förmån för Barncancerfonden.
Om Gunnar Söderström
Mellan åren 1999 – 2012 tillhörde han Sverigeeliten i triathlon. Gunnar är utbildad naprapat, personlig tränare och kostrådgivare. Han är ansvarig för fysträningen för samtliga domare i fotbollsallsvenskan och som Swedish Fitness coach ingår utbildningar och uppdrag åt FIFA. Han är även mental och fysisk tränare till spelare i Tre Kronor.
Vid frågor, välkommen att kontakta eventansvarig
Isabell Bylund
Tel. 0768544549
isabellbylund91@hotmail.co