Ett tredje alternativ är kort och gott, det har varit en slösarvecka.
Mest spännande, förutom cykelköpet häromdagen, var att jag har varit på kryssning med M/S Birka Stockholm till Mariehamn. Men inte ensam,. Nej nej, vi hade ett teammöte i Team Rynkeby-GodMorgon Stockholm.
När vi gått ombord käkade vi middag och hade väldans trevligt. Men inte för länge, för dagen efter, på lördagsmorgonen kl 07 vankades ett träningspass.
Så blev det. Cirkelträning utan redskap. Bara våra egna kroppar. Tio stationer, 45 sekunder på varje, 15 sekunders vila och så pang på nästa. Tre varv. Rejält jobbigt.
De där fyra som står till höger verkar ju vila. Men icke.
Tåhävningar. Besvärligare än man kan tro.
När vi var klara ville vi ta en annorlunda gruppbild.
Så här blev den officiella gruppbilden
Efter dusch blev det premiumfrulle. Goa grejer. Efter det fick vi besöka fartygets kommandocentral, det som kallas bryggan. Befälhavaren berättade allt om fartyget och hur saker och ting fungerar på en sådant stort fartyg. Otroligt imponerande faktiskt.
Han i vit skjorta är chauffören. Okey då, tjänstgörande styrman.
När besöket där uppe var klart gick vi ner i maskinrummet. Otroligt häftigt faktiskt.
Maskinchefen berättar hur saker och ting fungera kring
fartygets motorer, elförsörjning, sophantering och allt möjligt annat.
Stora maffiga grejer behövs minsann. Svårt att fatta hur allt funkar.
Gruppen i bakgrunden studerar och ser hur
propelleraxlarna snurrar.
När allt det skojiga var över var det dags för själva teammötet. Nyttig info från teamkapten Satu om vår insamling och en första titt på vår tänkta rutt till Paris.
Johan och Jonas från ruttgruppen berättar om vägvalen de gjort.
Kommer bli lite annorlunda än förra året, men det blir
långa dagar och många höjdmetrar.
Sen var det min tur att berätta och förklara hur träningen framöver fram till starten till Paris kommer att gå till, och hur vi kommer att cykla. Plus uppmaningen att träna som bara fan förutom våra teamträningar. Att cykla 2/3-dels Vätternrundor sju långa dagar i rad sliter rätt hårt på kroppen. Vi är ändå bara glada amatörer. För att inte gå sönder behöver man träna mer än man tror.
Plötsligt var vi tillbaka i Stockholm igen
Dagen efter, dvs på söndagen, dvs idag när jag skriver det här, kom hustrun tillika styrelsesupplanten på att kontoret behövde en ny dammsugare för den gamla har börjat rossla rätt betänkligt.
Hon föreslog en modell som jag tyckte var en smula dyr. Kanske en lite billigare gör ett lika bra jobb, föreslog jag diskret och ekonomiskt.
Ska du säga, sa hon. Du går och köper massa onödiga och dyra cyklar och så gnäller du över en dammsugare. Skäms gubbe, sa hon.
Bara att med lite blossande kinder göra en pudel och erkänna att den modellen hon föreslog absolut är den som kontoret behöver.
Den tystaste dammsugare jag har hört. Den är fiffig. Från
handtaget styr man sugkraften utan att behöva böja sig ner
och trycka på knappar på själva maskinen. Skithäftigt. Och bekvämt.
Där försvann en slant. Nästa anhalt blev att hämta ut mina glasögon eftersom mina gamla ramlade sönder i två delar. Glajjor är inte billiga. De här kostade rätt mycket mer än min senaste cykel.
Helgen avslutades traditionsenligt med ett träningspass med Rynkebygänget. Normalt kör vi ett styrkepass på söndagar men den här gången blev det ett spinningpass. Det blev en variant av norska fyror plus en avslutning med både spurt och backe.
Det var väl i stora drag min helg det.