Closed for lunch

Tänkte koppla av på lunchen med micrad Findusmat framför TV:n för att kolla lite tennis. Det blev två fel:

1/ tennisen börjar inte förrän kl 1400.
2/ jag fick snabbt besök av två hundar, varav en visade uppenbara och tydliga tecken på avancerad hund-ADHD.

Nr 2 innebar att jag fick slåss för att kunna äta min egen tillverkade (!) mat och jag fick dessutom samtidigt slåss för att få behålla fjärrkontrollen. Lite otippat är en sådan tingest kanonkul att leka med, särskilt om man samtidigt kryper under en soffa, fåtölj eller liknande ställen.

Lika bra att gå tillbaka till kontoret.

Läget är besvärligt

Nu pågår slutspurten inför Fars Dag då tävlingen Årets Pappa ska avgöras. Där har jag i stort sett varit outstanding de senaste 5 åren.

En fågel har viskat i mitt öra att några snubbar, Manfred och Greger, i år har gjort oroväckande bra ifrån sig. En annan fågel viskade i mitt andra öra att i något av de fallen kan det röra sig om mutbrott för s.k. röstfiske, men det får en eventuell senare utredning visa.

Jag kämpar på in i det sista, igår följde jag med min dotter på en ”extended” lunch för att kolla en slags fåtöljsoffa och gav goda smakråd. Jag förslog dessutom att vi skulle ta min och inte hennes bil. Bara där gjorde hon en kostnadsbesparing, enbart pga min insats och välvilja.

Jag startar hennes dator varje dag inför hennes ankomst på arbetsplatsen, jag tänder lamporna och gör det allmänt trevligt att komma till jobbet. Häromdagen dammsög jag 75 % av kontoret för den allmänna trevnadens skull och hon behövde bara göra 25 %.

Flera gånger i veckan är jag medtränare i hennes fysiska träningsutveckling och ett oräkneligt antal gånger är jag hundvakt åt hennes två hundar. Mindre handlån har också förekommit under året. Alla dessa har dock återbetalats varför mutbrott helt kan uteslutas till skillnad från tidigare nämnda medtävlare.

Minst 3-4 gånger per vecka medföljer jag på en lunchpromenad med hundarna för att liva upp en annars trist lunchhalvtimme för henne.

Jag kan fortsätta ytterligare några A4-ark om varför jag även detta år borde bli Årets Pappa, men tiden räcker inte för det just nu. Måste snabbt värma upp thevattnet så det är klart när Sofia strax ankommer till arbetsplatsen.

Håll tummarna för mig nu inför slutspurten, jag behöver DITT stöd. Kom ingen nu Marcus, du är ändå min son, jag var ju barnvakt häromkvällen och gav dessutom excellenta råd inför vinterdäcksköpet. Albin och Valter tycker dessutom att jag är en fett bra farfar. Du kan påverka detta i rätt riktning, prata med juryn du också.

Torrträning

I morgon bitti fortsätter kompetensutvecklingen när det gäller simsättet crawl.

Idag hade jag lite torrträning på kontoret under kafferasten. Och alltid kommer någon slags paparazzifotograf förbi när man smygtränar.

Lite svårt att koncentrera sig när en liten valp tycker det är jättelattjo att försöka bita näsan av chefen. Men Reka fick symbolisera vattenmotståndet så jag kämpade på så gott det gick med en hund hängande i näsan.

PS: Om du är sugen på att hänga med oss till Österrike på sportlovet så är det dags att bestämma sig. Nu har vi bara en handfull platser kvar.

Det hjälpte

Sista meningen på mitt förra inlägg hjälpte.

Nu lägger jag racketen på hyllan

Igår kväll var det inte kul. Det var faktiskt inte det. För det första hade jag denna vecka tennismatch på dyngtiden, kl 22-23. Man får en sån tid typ var 4-5:e vecka eller så.

Det andra var att min motståndare slog tillbaka allt som jag slog över nät. Alltså de bollar som jag händelsevis lyckades slå in på rätt sida om linjerna.

För det tredje så hade jag ingen som helst tajming i mina slag, så jag slog nog ett rekordstort antal "unforced errors". Helvete, jävlar, fan, och satans-jävlars-helvete, var vanliga ord i går kväll. Tur att det var för sent för att tennisskolan hade lektioner.

Synd att racketar är så dyra, annars hade jag slagit sönder minst två i ren frustration.

Nu lägger jag racketen på hyllan tills på söndag då jag ska vända trenden och vinna nästa match. Positiv thinking, kallas det.

Tillkännagivande

I just löööööv this kind of mail:

Dear Göran,

I would like to take this opportunity to thank you for the service you provided last week. I was very pleased with the way things went and our driver Michael was great!

Many thanks,
Rick

Nu är jag på G

Bra start på denna fantastiska dag. Började tidigt i simhallen. Försökte lära mig crawl. Knepigt att få till andningen. Jag rapar fortfarande klorblandat vatten.

På hemvägen åkte jag förbi en frikyrka. På den satt det en stor neonskylt som förkunnade dagens ord: Ha en bra dag! Och så stod det också något om Jesus som jag inte hann läsa.

På något sätt bevisade det att det inte finns någon allsmäktig Gud som är med oss alla. För i så fall skulle det stått Ha en bra dag, Göran. Gud borde du ju sett att det var jag som passerade, eller hur?

Eller så var den allsmäktige bara lite pömsig så han lät sina ord gälla alla som passerade där idag. Även Gud kan ju bli lite trött ibland, det får man ju förstå så mycket mycket som hon har att göra med all världens elände.

Så mycket bättre

Nu tror du bergis jag ska skriva något om nya TV-programmet som fick så mycket bra kritik i pressen. Fel, det ska jag inte.

Rubriken syftar till min egen inställning på gymmet i morse. Om du inte fattar så läs mitt inlägg häromdagen.

Festmåltid

Ett 38-årsjubileum måste firas med champagne och lämplig mat därtill.

100 % fysrapport

Gårdagkvällens tennismatch genomfördes stabilt och säkert. 6-0, 6-1. Till mig alltså. Ettan i andra retar mig. Jag slog alldeles på egen hand bort fyra bollar. Var inte ens pressad att göra det. Var nog lite okoncentrerad och ville sätta bollarna på linjerna. Det funkade inte i det gamet.

Morgonens gympass genomfördes enligt plan men utan den där riktiga gnistan och jävlar anamma. Jag gjorde mina set om 10, och fast jag hade krafter kvar så gjorde jag ändå inte några till. Det var dåligt. Jag skäms. Jag borde fundera på varför jag ställer mig i gymet kl 07 om jag inte kämpar 100 %.

Jag nitar nu fast den här bilden på näthinnan. 100 %. Aldrig mindre. Gäller från nu. Frågor på det?

PS. Vi har fortfarande några platser kvar på skidresan www.stockholmsbuss.se. På söndag försvinner boka-tidigt-rabatten, så passa på och gör en skidbra affär.

Fett läcker helg asså

KulturRallyt har hamnat på ett stickspår. Höstens evenemang har lite oväntat fått en musikalisk inriktning. I lördags besökte föreningen en show på Scalateatern av och med Peter Carlsson och Blå Grodorna.

En riktig feel good-föreställning av dalmasen Peter Carlsson. Kul kille med glimten i ögat och humorn som ledstjärna. Och en fantastisk musiker.

Det var en salig blandning av musik. Evert Taube, blues, nästan lite rock´n´roll och all möjlig annan musik. Och så en fantastisk reaggielåt om fikastället Rastastugan (!) mellan Borlänge och Leksand. Rastastugan yeaaahh.

Har du möjlighet, se föreställningen om du är i min ålder. 20- och 30-taggare kan nog ha svårt att hänga med i de nostalgiska 60-talhistorierna han ofta berättar.  Sa jag det, han är en helt lysande historieberättare också.

Full poäng får denna föreställning som helt klart hamnade på min Top 3-lista över evenemang som ligger inom ramen för KulturRallyts verksamhet, dvs vad min kära hustru tycker vi borde se.

Som bonus fick jag även se en backningsmanöver med en buss från Hallgrens buss, Ulricehamn. De hade stannat utanför ett hotell på Wallingatan, en rätt trång gata, och en felparkerad bil satte stopp för vidare framfart. Återstod att backa sig ut och det gjorde föraren. Inga problem. Såg stabilt ut. Till och med elegant. Full poäng även för den showen.

Har även varit barnvakt under helgen. Albin 6år ville visa ett nytt Super Mario-spel. "-Fett svårt, farfar", sa han. Jag hajade på studs vad han menade. Egentligen. Ingen idé du ens provar farfar, du kan ändå inte.

De e mycke nu

Det blir ju lite extra stressigt nu när det är Stockholm Open och TV envisas med att sända live på SVT play under bästa kontorstid.

Men man måste engagera sig och leva med i tennisen även som åskådare, det är viktigt. Men man måste också engagera sig i jobbet, det är nästan lika viktigt. Tur att det finns datorer.

Bonnigt?

Det går bara inte att låta bli att titta på Bonde söker fru. Vet inte varför, men det är rätt roligt faktiskt. Även om själva iden är rent halvsjuk.

Man ska ju inte säga nedlåtande saker om människor, det ska man inte, men när man ser en viss bonde och de män som hon valt, så kryper det i hela min kropp av obehag. Det är ju faktiskt på gränsen till någon slags lyteskomik och jag misstänker att TV4 klippt ihop de värsta scenerna just för att det ska vara extra bonnigt och pinsamt.

Men roligt är det, det går inte att komma ifrån. Men jag tycker synd om männen som framställs som århundradets töntar som knappt vet hur en tjej ser ut. Än mindre hur man pratar med en dylik. Sorgligt men roligt. F´låt.

Varför?

Varför är inte nätserve tillåtet i tennis? Alltså att bollen nuddar nätet innan den landar i korrekt servruta?

Så himla dumt, det är ju okey med nätrullare under själva slagduellerna, men att via nätet serva i servrutan är inte tillåtet. Det borde det vara. Knappast någon "affärsidé" att sikta på de tre översta millimetrarna av nätet och sedan räkna med att bollen ploppar över på rätt sida. Spelet kommer ändå att vara rättvist alternativt orättvist sett över en hel match om man tillåter nätrullare även i serve.

Ja, jo, det var allt just nu. Kom att tänka på det när jag under lunchen kollade Stockholm Open på TV.

Glöm inte bort...

... att komma ihåg att bistrare tider är på antågande. Den är bilden togs för två veckor sedan på Norska höglandet av vår chaufför Roland Tinggren som var där med en grupp kinesiska turister.

Vädret fick honom att omedelbart begära tjänstledigt från idag fram till april. Han avser att åka till Thailand och jobba som dykintruktör. Jag frågade om han möjligen behövde en äldre medarbetare på land. Han avböjde mitt erbjudande.

Konsumentvägledning

I min ständiga strävan att göra oberoende tester som kan utveckla bussbranschen har jag denna gång kommit till avdelningen kaffe.

Precis som i TV-programmet Plus gör jag långtgående och djuplodande analyser, framförallt inriktat på ekonomi. Mina tester kallar jag Plus Light.

Ser här på bilden. En vanlig produkt inom bussbranschen. Snabbkaffe. Finns i två varianter. En i glasburk och en återförslutningsbar refill, som även kan användas som ”ordinarie” förvaringsplats för detta kaffe.

Priset för glasburken är i min lokala ICA-affär 51 kr för 100 gr. Samma kaffe i samma mängd men i påsen kostar 36 kr. En skillnad på hela 15 kr, eller uttryckt i procent, glasburken är hela 41 % dyrare än påsalternativet.

Ska det vara på det här sättet, ska det vara så? Kostar verkligen glaset 15 kr att tillverka? Är det så?

Jo, det är nog så. Dessa glasburkar är så värdefulla och stöldbegärliga att butiken väljer att sätta på själva glasburkslocket när man betalar i kassan vid utgången.

Här ligger en hund begraven och jag har inte fått något svar från tillverkaren.

Vi gör nu så att vi kollektivt slänger glasburken i återvinningstunnan och köper framöver bara påsalternativet. Bra för din plånbok och ännu bättre för miljön. Tror jag. Framförallt minskar kriminaliteten i och med att kaffepåsarna saknar värde att stjäla. Bra för dig, bra för mig och bra för Sverige.

Våld, droger och rock´n´roll

Jo, den var min helg det. Fast inte för eget bruk.

KulturRallyt besökte föreställningen 27 Club på Maximteatern. En föreställning om missbrukande rockstars och som dog när de var 27 år gamla.

I stort sett bara musik. På hög volym och dessvärre med en trumslagarpojke som ibland gick bananas på sitt trumset. Men ibland och i vissa låtar skötte han jobbet med bravur.

Conny Bloom är en riktig guitar hero, den saken är klar. Freddie Wadling, en skum figur med en häftig röst. Louise Hoffsten, som jag en gång i tidernas begynnelse körde på en road trip till Ängelholm för en festivalspelning, var också med och sjöng några låtar.

Jan Åström med sin oefterhärmeliga röst och den gamle Idolvinnaren Markus Fagervall var också med. Fagervall gjorde en kanonläcker tolkning av en Nirvanalåt som jag just nu inte kommer ihåg titeln på. Kvällens bästa var den i alla fall.

Första dagen

Idag kl 0700 startade specialträningen för Project Ski 2011. Kommande sportlovsresa går till Bad Hofgastein som har ett av Österrikes största liftsystem. Då gäller det att vara i superform.

Nästa vecka ökas tempot, då träder Tommy, My Personal Trainer, in i handlingen och ger mig riktigt tuffa pass. Idag var det bara uppvärmning. Det är nu endast 141 dagar kvar till premiäråket i Bad Hofgastein, så det gäller att ligga i.

By the way, du hänger väl med? Kolla in resan här.

Seriös journalistik?

Igår blev jag berörd igen. Eller snarare upprörd. Ännu en gång av en av kvällstidningarnas löpsedel. På den stod med jättestora svarta bokstäver, ungefär som att kriget nu kommer. Så här stod det:

Så enkelt lurar du SJ

Du undrar jag. Är detta seriös journalistik? Har kvällstidningar inget som helst ansvar att förmedla vettiga nyheter? Är deras journalister mer än lovligt korkade, eller verkar det bara så?

Vad var vitsen med det löpet? Förutom att lura läsarna på någon slags godbit som i själva verket förmodligen bara var nonsens.

Fattar inte redaktionsledningen att de lurar sina egna kunder. Allt som jag lärt mig handlar om att det är en dödssynd att lura sina kunder. Kvällstidningar lever på lögner. Och du och några till går på det, det är förvånande. Ja alltså ursäkta, du går ju inte på det, men många andra gör det. Ofattbart.

Jag har bestämt mig för två saker:
1/ jag kommer aldrig i hela mitt liv att köpa någon av de publikationer som i folkmun numera går under namnen Sexpressen eller Aftonskökan.

2/ alla som kallar sig journalister alt tidningsmänniskor betraktar jag härmed som korkade tills motsatsen bevisats. De som klarat sig hittills är Lasse Anrell på Aftonskökan och journalisterna på bussbranschens två facktidningar (obs, fack stavas här med a och inte med u)

Har du bestämt dig?

A real mäss

Den här löjliga lilla kontaken är guld värd. Vi ställde ut på Seniormässan under tre dagar i förra veckan och behövde el för att ha en (1) lampa i montern. Av typen energisnål.

Gissa vilket belopp som vi nu blivit fakturerade för hyra av denna lilla löjliga elkontakt? Jo, 700:- plus 25 % moms. SJUHUNDRA bagis! Det är ju att likställa med ett rån!

Staten är skyldig mig pengar

Har just läst boken Den Nya Överklassen av Bengt Ericsson. Han beskriver hur ”rikingar” lever och hur de rika skyddar varandra. Intressant.

Men så skriver han också att medelmänniskan, dvs du och jag, för rikingarna läser inte min blogg, i genomsnitt under en livslängd betalar 6,8 miljoner i olika skatter till staten. Av dessa får vi ”tillbaka” 5,6 miljoner i olika former. För män lär break-even gå vid 90 års ålder.

Jag ska fan i mig ha tillbaka alla mina stålar. Om jag håller ut till 100 så blir mitt liv en ekonomisk fullträff således. Jag kämpar på.

And the winner is.....

Om du kollat Idol på TV4 så vet du nu att den här killen kommer att bli Top 3, kanske även den slutliga vinnaren. I vart fall är hans karriär redan utstakad. Det tycker Idoljuryn också. Om jag hade kunnat sjunga så hade jag velat ha den här killens röst.

Återinträtt i jordatmosfären

Nu är jag tillbaka i tjänst efter mitt lilla seglingsäventyr. Det var grått, trist, blåsigt och kallt. Men att vara ute på sjön har ändå sin tjusning.

Ett kul händelse var att Siljafärjan tyckte att jag var i vägen strax utanför Lidingö, så han vråltutade tre gånger på mig. Han tyckte jag körde i hans omloppsbana. Jag hälsade artigt tillbaka.

Saken var den att han, liksom jag, körde rakt fram och vi hade inte på något sätt kollisionskurs. Plötsligt svängde han och siktade på mig som en värmesökande missil. Jag styrde undan, han svängde efter. Jag ökade farten och styrde undan så gott det gick, det var då han brölade åt mig.

Jag fick helt enkelt ändra färdriktning helt för att inte bli överkörd. Nu var det förstås inte några meter det handlade om, snarare hundra meters avstånd, men ändå, jag blev åthutat av Siljafärjan. Det är poäng på det tycker jag.

Men som sagt, både vindar och vågor var emot mig hela seglatsen, men vad annat var att vänta nu när SD tagit plats i riksdagen. De är ju numera vågmästare. Moahahahaha.

Söndagsäventyr

Kallt, blåsigt och allmänt otrevligt. Men ändå kul.

Internutbildning

Behöver väl egentligen inte förklara mer än vad bilden visar. En informell internutbildning två jobbarpolare emellan. "- å där borta brukar jag jaga bort några ekorrar som brukar störa de som sitter på kontoret".

Min röst är nu hörd

Är du tillräckligt gammal för att komma ihåg när radion införde stereosändningar. Typ sjutton gånger om dygnet sände de följande:

Din röst kommer nu från höger
Din röst kommer nu från vänster
Din röst kommer nu mittemellan

Samma sak gäller nu när vi ska rösta. Idag på lunchen gick hustrun och jag iväg för att förtidsrösta. Var hörs min röst tror du, höger, vänster eller mittemellan?

Vilket parti folk röstar på brukar vara lika svårt att få veta som det är att hitta svaret på hur lång rymden är.

Men jag är inte den som är den, jag la min röst på..., oj det ringer, jag måste svara.

Icke-tycka-om

Ibland hatar jag min fru. Eller nej nej nej, hat är ju såklart ett alldeles för starkt ord. Klart jag inte hatar min fru. Jag ska istället uttrycka det så här: Vid synnerligen sällsynta ögonblick har hon inte alla mina sympatier. Jag ger ett färskt exempel:

I köket har vi ofta en eller ett par pennor för att använda till anteckningar av allehanda slag. T.ex till matinköpslistor, vilket jag inte brukar skriva jätteofta. Kvinnopryl du vet.

Mitt personliga pennbehov består mest av att jag måste pricka av mina matcher på mitt spelschema i tennis. Eller snarare scheman, eftersom det börjar bli ett digert program. Dubbeltennis i Sollentuna, singeltennis i Sollentuna samt singeltennis i Järfälla.

I morse fanns ingen penna för att göra nödvändig avprickning. Jag gissar att min kära hustrun lagt pennorna där bara en kvinna kan hitta dem.

När jag då ringde hennes mobil för att så att säga ställa henne mot väggen, så behagade hon icke svara. Hade väl viktigare jobbgrejer att stå i. Precis som det skulle vara viktigare. Typisk kvinnlig prioritering. Då blev jag lite sur, det är därför jag skriver det här.

Nu blir hon inte glad

Nu ska jag offentligöra min nya idé som jag kommer att tjäna storkovan på. Jag lovar.

Dessvärre kommer jag att förlora en stor del av den kovan i form av advokatkostnader och i slutänden ett ruggigt stort skadestånd till min dotter, för jag har stulit hennes idé. Jag erkänner det.

Idag på morgonen satt jag i hysteriska bilköer in till stan eftersom jag skulle till tandläkaren. Folk är ju helt enkelt tokstressade i trafiken och gör de mest korkade manövrarna som riskerar både liv och egendom.

Det var speciellt en gubbe som gjorde mig en smula fundersam. Han körde nämligen i bussfilen förbi alla vi andra laglydiga medborgare. ( jag har bara fuskat en gång med att köra bil i bussfilen. Det kostade tusen spänn i böter)

När det tog stopp även i den filen hängde han sig på signalhornet som en tok och krävde omedelbar framkomst. Han var högröd i ansiktet och min människokännedom sa att han var direktör och boende i Djursholm med en övernattningslägenhet på Strandvägen där även hans älskarinna stundom tillbringar viss tid.

Det var då jag kom på att själa min dotters ide. Byt ut alla alkomätare och kräv att alla fordon utrustas med stressmätare. Vid för höga stressvärden är bilen omöjlig att starta.

Ibland är jag så smart så jag undrar var jag får alla ideer ifrån.

Terracottaarmén

Idag söndag besökte KulturRallyt Östasiatiska museets utställning av delar från Terracottaarmén. Rätt fantastiskt. Och oerhört många människor i denna utställningslokal beläget djupt inne i berget ute på Skeppsholmen.

För övrigt samma bergrum där Marinen hade sin stridsledningscentral under 40-talet. Se där fick du allt veta mer än du tidigare visste.

Precis när vi kom ut från utställningen hörde vi ett par resonera på bredaste lantismål: "-varför ska stockholmarna gå hit just idag, de kan ju se utställningen ända till januari."

Hmm, varför ska lantisarna komma till stan just idag, de kan väl komma mellan jul och nyår, den tiden ställer de inte till så mycket besvär för oss viktiga huvudstadsbor, eller hur?

Men va f...

Okey, lite fördrag måste man nog ändå ha gentemot den lilla brunbollen.  Men ändå. Man lämnar inga spår efter sig på golvet. Man gör det bara inte. Tänk om alla skulle göra det, vilket svinstia det skulle bli.