Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, februari 11, 2008

Bus(s)kiskultur

Jourfri helg. Störtskönt. Blev istället styrelsemöte med Bajen på lördagen och direkt på det, det stora helgeventet, besök på Stockholms Stadsteater.

Där serverades lite tilltugg. Dyrt som bara f-n, men smarrigt.


I väntan på på pausfikat och på att få gå hem igen kollade vi Arsenik och gamla spetsar. Buskis på kulturnivå.

Det är nåt skumt med teaterbesökare från landsorten. Antingen är de lättroade eller så måste de skratta för att få valuta för pengarna. Ett busslast äldre människor var i staden med Hallsta Buss. De utmärkte sig. De skrattade.

Helt okey, det var fler än dem som skrattade, det var i alla fall en komedi. Men fånig buskis har jag lite svårt för. Särskilt när Kjell Bergkvist skakar i hela kroppen och valda delar av publiken vrider sig av skratt. Då skakar han ju såklart ännu mer och valda delar av publiken skrattar ännu mer, och så skakar han ännu en liten stund, och... ja du fattar va?

Men som sagt, Hallsta Buss hade en snygg buss att visa upp på Sergels Torg. Tyvärr såg chauffören mer än tillåtet trött ut, hängde som en trasig vante över ratten när hans passagerare klev på bussen.

Men han kanske inte hade sett teaterstycket. Eller så hade han det.

Men hursomhaver, idag är det äntligen måndag igen.