Det är minsann inte lätt att göra alla till lags. Följande står att läsa i en redaktörsblogg på Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen.
Suck, jag har lite svårt för svenska bussgrupper, i alla fall om deltagarna (som här) är 60-plussare allesammans. Här sitter man alltså på Lindenwirts egna restaurang för att avnjuta en god måltid, några glas vin och föra ett begåvat samtal med Persson. Jo hejdu...
Mitt i varmrätten ställer sig operasångare Josefsson upp med sin lilla ukkulele och kräver uppmärksamhet. Här ska sjungas, och bussresenärerna har tidigare försätts med sånghäften.
Jag tycker inte att det passar när en grupp svenskar, i en allmän restaurang, drivs av en oändlig lust att sjunga. Hellre än bra. Om man som bussresegrupp besöker en allmän restaurang med många andra gäster tycker jag ordspråket ”Låt maten tysta mun” är en skön tanke. Varför inte sjunga (bara) i bussen?
Tja, vad ska man säga, vårt företag SällskapsResor har just 60-plussare som huvudmålgrupp. Dock ingår, ännu så länge, ingen operasångare i vår affärsidé.
Men visst kan jag hålla med Herr Redaktören, att all spontan glädje måste kontrolleras på något sätt. Hur skulle världen se ut om alla satt och sjöng och spelade okontrollerat på gator och torg och i publika lokaler? Jag törs knappt tänka tanken.
Som sagt ” If you wanna have fun, don´t run tralalalala”.
