Och så mumlar jag, knappt hörbart, fram i micken strax innan start: ”- ready for take off”. Så gör jag ett nonchigt tummen upp mot styrman, nickar sedan tufft ner glasögonen på plats över näsan, väser i mungipan mot alla i cockpit ”-okey folks, rets roll”.
Sedan är det hög tid att varva upp motorerna, på gränsen till varvräknarnas röda fält så det skallrar och sedan, sedan kommer det ultimata, då släpper jag bromsen, skjuter iskallt gasreglagen i botten i en allt-i-ett-rörelse och då, då kommer hela stolsryggen och vill trycka sig igenom min späda kropp.
Sen är det så gott som klart, då är det bara att trycka på knappen ”autopilot” och tillkalla flygvärdinnan. Time for party and rock´n´roll i några timmar, medan autopiloten gör jobbet.
Det är vad jag kallar ett coolt kneg och dessutom betydligt enklare än att köra turistbuss.
Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.
Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.
Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75
måndag, maj 12, 2008
Wannabe
Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor. Blev helt klart påverkad av resan till Venedig. Jag vill bli pilot. Hur svårt kan det vara? Sitta där längst fram i en Boeing 747, eller nåt annat maffigt, med stora pilotglasögon av märket RayBan, inköpta på Quatar airport.