Sedan dess har klubborna stått längst in i boden på landet och samlat damm. Ända tills igår. Då föreslog sonen att jag skulle följa med ut på en kvällsrunda. I ärlighetens namn tvekade jag bara lite, sen drog vi iväg.
De första hålen spred jag bollarna lite hur som helst, men sen började spelet att sitta fint igen. Kan du tänka, över 12 hål, vi hann inte mer innan mörkret föll, gick jag på mitt handicap som var 21,9 när jag slutade. Ett skrällresultat, som kvällspressen skulle uttryckt saken.
Jag är nöjd, och det värsta av allt, jag är supersugen på att spela mer. Men när, det är den stora frågan. Jag måste snart blir pensionär, den saken börjar bli solklar, jag hinner inte allt jag vill hinna.
PS till EvoBus; skicka fler bollar, mina är snart slut.