Det var bättre förr när bankerna var banker och hade öppna bankkontor och hjälpte oss vanliga små människor med alla våra penningärenden. Må så vara bara mellan kl 09 och 15, men de fanns i alla fall.
Det var bättre förr när bankerna levde på räntorna och lät den intäkten även bekosta den dagliga servicen till allmänheten.
Så är det inte nuförtiden. Idag skulle jag lösa in en avi på den stora summan av 41 kr.
"-Vi tar en inlösenavgift på 50 kr" meddelade kassörskan mig.
Hon måste sett min förvånade uppsyn så hon lade omedelbart till "-men det är ju lite larvigt, jag struntar i det".
Civil olydnad, tror jag man kallar sånt. Bra med människor med lite ryggrad, som man också säger. Det var för övrigt på ett Forexkontor.
Värdelöst vetande: mitt första jobb efter skolan var just på en bank, Skandinaviska Enskilda Banken. Jag jobbade på huvudkontoret på Sergels Torg, tre våningar under jord och INNE i det superstora bankvalvet.
Det var på den tiden ett aktiebrev var just ett aktiebrev och mitt jobb var att räkna förmögna människors aktier som de hade lämnat i deposition hos banken. Ungefär så var det i alla fall. Om inte minnet sviker, det var ju trots allt sådär drygt 44 år sedan.
