Hon tycker, kanske möjligen eventuellt med viss rätt, att jag ägnar för mycket tid åt träning än åt att fixa och dona i och på huset och i trädgården.
Men det är ju så kul att träna. Kanske beroende på att jag varit rätt dålig på det under hela mitt liv. Började träna lite smått för ungefär 10 år sedan, när jag var 55-isch. Sen kom Team Rynkeby in i mitt liv. Jag ingick plötsligt i ett team med alla typer av människor och i alla åldrar från 25 och uppåt. Fantastiskt kul.
Klart man då blir inspirerad av människor som tränar för Ironman, Klassiker, långcykling, marathon och gud vet vad. Och på den vägen är det.
Jag har mina mål tydligt utstakade för vad jag vill uppnå idrottsmässigt innan jag övergår till att kolla in senaste årsmodellerna av Rullatorer.
Och jag har min kära hustrus fulla stöd trots allt. Hon stöttar mina tokigheter till 100%, bara så du inte tror något annat.
I lördags gjorde vi en kompromiss, åkte först till vår stuga nere i Trosa, fixade lite, turistade lite i byns downtown och käkade lunch på en liten mysig chokladkrog.
När vi kom hem var det dags att dra en löpdistans. Det stog ju på mitt schema och följer man inte den så pajar ju hela träningsupplägget.
Sprang mitt livs hittills längsta sträcka, 12 km och det kändes hur bra som helst. Stannade bara två gånger, när jag drack lite vatten och petade i mig energi. Kände mig riktigt stark. Ingen snabblöpare minsann, men jag lufsar framåt i alla fall.
Målet är ju trots allt att "bara" ta mig igenom en Halv Ironman, inte att sätt nytt världsrekord, och då behöver jag inte springa supersnabbt. Passar ju förträffligt, eftersom jag inte kan springa snabbt.
På söndagen var det så att säga dags för helgens Main Attraction, cykling med gänget, Team Rynkeby. Det blev en lugn och fin 10-milatur ute på Ekerö. Efter en stund kom regnet också. Inga sura miner för det, eftersom vår devis är att vi cyklar i alla väder. Inte kan vi stanna på hotellet om det råkar regna när vi ska starta en dagsetapp till Paris, hur skulle det se ut.
Snart har vi växt ur Ekerö och kommer nog framöver att cykla lite längre rundor både norröver som på Södertörn.
Även denna vecka tog vi fikapaus vid Äppelfabriken. Fanns så många godsaker att välja på så det blev svårt att bestämma vad som skulle ätas. Beslutet blev att dela en rent av gudomlig rabarberpaj med vaniljsås med Ludwig. Som efterrätt åt jag en lika gudomligt god kanelbulle.
En del av det hembakade utbudet
Teamets spanske matador Tomas var först i fikakön
och Carolin var inte långt efter
Några andra, typ Mr Ego, Ludwig och Vice kapten Elin
var inte lika snabba till fikakön.
Ludwig blev helt lyrisk när han såg rabarberpajen
I morse upptäckte jag att jag är under attack, en liten äcklig fästing hade slagit till och börjat kryp in i ett lår. Jag stoppade omedelbart den fega attacken.
Då gick jag själv till attack. Mot Göran S, en medlem i förra årets Team Rynkeby. Den killen tränar hysteriskt mycket, och igår för första gången gick jag förbi honom i tävlingen flest träningstimmar under rullande 30-dagarsperiod.
En milstolpe i min karriär. Tränat mer än självaste Göran S.
Men kanske har min fru en poäng i alla fall när hon
tycker jag tränar en smula för mycket.
Den här veckan blir en lugn träningsvecka med bara spridda träningsinslag. Nästa vecka går jag all in med allehanda träning på Mallorca. Det blir cykling, löpning, simning i både pool och ow, och till och med yoga blir det.
Alla, precis alla, som man sa i skolan, verkar åka till Mallis eller något annat trevligt ställe för att träna på. Så då måste jag också testa det.