Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, april 30, 2016

Jag på triläger - Mallorca. Dag 6. Beslutsångest och lattjolajban x 2

Vaknade med tungt huvud. Befann mig i gränslandet där man inte riktigt vet hur man mår. Antingen feber eller bara rejält trött efter ovanligt mycket fysiska aktiviteter under veckan.

Hur skulle jag göra nu då? Dagen bjöd på så många val.

- Ligga på rummet och tycka synd om mig själv? Verkade trist.
- Löpning i berg? Gick fetbort.
- MTB-cykling i samma berg? Fetbort.
- Vandring i samma berg? Nja, mm, kanske passar bra idag.
- Cykling 12 mil? Sounds nice. Det var rätt många som tyckte samma sak.



Så det blev cykling. In med två Alvedon så kör vi. Det räknas väl inte som doping?

Som vanligt en osäker känsla över om jag orkar hänga med i tempot. Två grupper, en snabb och en inte lika snabb. Kul val. Sån är jag, tror alltid att jag inte räcker till.

Men vi tuffade på, inga problem att hänga med, förutom såklart i de jobbigaste stigningarna. Var till och med uppe och drog några gånger bredvid Johanna som var draglok hela dagen lång.

Gillar egentligen inte att ligga och dra, men ibland är det rätt kul. Som den här gången. Johanna är en frisk fläkt som gärna gasar på. Kul att försöka hålla sig jämsides med henne längst fram. Några gånger fick vi smäll på fingrarna för vi drog för hårt.

På någon av frifartssträckorna kunde jag inte låta bli att ta en selfie.
Om man kollar lite extra kan man se ett sånt där 
svårtytt MonaLisa-leende, är han lycklig eller olycklig?
All övrig jämförelse med MonaLisa överlåter jag till betraktaren.


I princip körde vi aldrig vilse. Vi tog några få gånger
bara en annan väg än vi först tänkt, s.k. flexibel problemlösning.


 Lunch i solen på torget i Petra


Samma sol, samma torg.

Den här rundan körde vi. Inga överjävliga backar.

En riktigt bitter sak med den här rundan. På den absolut sista biten tillbaka, när vi körde utefter bukten, så blev det fri fart.

Det har förresten varit en kanobra grej, ofta fri fart och återsamling långt fram. Alltid fri fart i jobbiga backar och återsamling på toppen. Hur bra som helst.

Hursom, jag drar iväg, får se Axel som ligger 25 meter framför. Blåser motvind, så jag tänker jag maxar lite så jag kan ta hjul på honom. Närmar mig sakta men säkert. 

Då blåser ovan nämnde Johanna med Martina på hjul bakom förbi. Axel fattar direkt och ställer sig upp och trampar ifatt och lägger sig på Martinas hjul.

Dom där hänger jag på tänkte jag, men försent, då hade de hunnit braka iväg säkert 50 meter framför mig och jag insåg att jag var rökt redan innan jag ens försökte komma ikapp. Bittert. Tungt. Hade varit superkul att testa mina watt i benen mot tjejerna och Axel.

After trainingyogan avslutas med avslappning.
Yogainstruktören Marika slappnar av på ett
för mig underligt sätt. Men respekt, vilken kroppskontroll


Sen bidde det kväll och det vankades festmiddag. Iväg typ 40 pers med lokalbuss till middagslokalen nere i Alcudias hamn.

En glad och mycket trevlig tillställning

Kvällen avslutades på en bar med ett mindre sällskap. Om du undrar om vi bara pratade utan att dricka något så togs bilden innan sportdrycken serverades.

Sofia visade även sitt partytrick, hur man trollar bort en axel.


Jag på triläger- Mallorca, dag 5
Jag på triläger - Mallorca, dag 4