Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

torsdag, september 22, 2016

Bye bye Pula

Dags att åka hem. Äventyret i Pula är över. Bara minnen kvar. Och några funderingar.


Trots att det inte blev som jag hade önskat har det varit en härlig upplevelse som jag inte vill vara utan. Såklart extra härligt med min medföljande familj som hejarklack/serviceteam.

På något skumt sätt känns det som jag på ålderns höst blivit en slags idrottsupplevelseknarkare.

Men simningen i tävlingen då. Fan. Har fått info om att de allra flesta simmade mellan 2200 och 2400 meter istället för 1900 meter. Trots att merparten trots allt simmade hyfsat rakt mellan bojarna.

Det innebär att jag kanske eventuellt faktiskt hade simmat mina 1900 meter när jag uppskattningsvis hade 400 meter kvar då jag blev upplockad. Då hade jag hållt på lite över 60 minuter. Så om banan faktiskt hade varit 1900 meter så hade jag klarat cut offen.

Fast det är bara spekulationer såklart. Jag var inte tillräckligt bra, så enkelt är det, erkänner det i nederlagets bittra stund.

Men en sak retar mig oerhört. I den officiella resultatlistan står inte vare sig DNF eller DNS med.

I den inofficiella listan står alla DNF som DNS. En väldigt stor skillnad faktiskt. Om du inte vet vad bokstäverna betyder så är DNF Did not finish, och DNS Did not start.

Klart som fan att det är bättre för arrangörens renommé att folk inte kom till start istället för att många av olika skäl inte klarade loppet.

Eftersom jag stundom är en man av ordning typ En man som heter Ove, har jag påtalat detta för arrangören i Pula. De slår dock tillbaka och påstår att det bara var ett fåtal som inte klarade simningen. Tjenare, det är fult att ljuga, säger jag.

Strunt samma nu, jag klarade inte utmaningen, så enkelt är det. Nu sitter jag på hotellrummet och bläddrar bland tänkbara lopp som kan bli 2017 års stora utmaning. Mallis är fullbokat, så nu kikar jag på andra Ironman 70.3-lopp. Ironman ska det vara, inget annat duger.

Portugal 3:e september ser kul ut. Lite jobbig cykling kanske, men inte många lopp har enkel cykling. Det finns såklart många fler lopp som lockar, får fundera lite till.

Men vet du vad? De där andra sex gubbsen som tävlade i samma age group som jag, dom var ena riktiga hårdingar. Alla sex fick en sluttid mellan 6:13 och 6:51. Gubbar kan. Kanske inte alla, men några i alla fall.

Men nu är det bye bye till soliga och hyfsat trevliga Pula. Kommer nog aldrig att välja staden som semesterort framöver, för så trevlig var den inte, men den får ändå betyget Godkänd.


Vi bodde på ett rejält schysst hotell

Hemresan gick finfint. Äntligen fick vi platserna vid nödutgången vilket betyder rejält med benutrymme. Skönt.

Lugn och fin hemresa med fint väder ovan molnen


Skål och tack Pula