Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

tisdag, maj 01, 2018

Göran på triathlonläger. Dag 4. Blött.

Hoppade över morgonyogan ännu en gång. Valde istället havssimningspasset innan frukosten.

Samling kl 06:55 för gemensam promenad ner till stranden. Vår eminente ledare Pål varnade för kallt vatten, men när vi klev i tyckte jag det kändes varmt.

Vi började med att simma ut 200 meter till en boj där vi liksom skulle starta övningarna. Blev rätt snabbt frånsimmad av alla, men tog mig ändå fram med hedern i behåll tycker jag.

Där körde vi navigeringsövningar för att hålla koll på simriktningen. För dig som aldrig simmat utomhus, med crawl, så kan jag avslöja att det är näst intill omöjligt att simma rakt. Man måste hela tiden titta upp för att korrigera riktningen. När man simmar i bassäng har man ju en linje målad på botten. Några sådana linjer finns ju inte i havet.

Efter kanske 20 minuter kände jag  att jag hade fått nog, så jag avbröt och simmade in mot land igen. Men fick i alla fall ihop lite drygt 700 meter ow-simning. En helt okey och godkänd årspremiär.

Men rackarns så salt vattner är här nere. Vidrigt. Det svider liksom i halsen, för det går inte att undvika att få in vatten i munnen.

Satte mig i en solstol, fast det var mulet och lite kyligt, för att vänta in de som körde vidare därute.

Pratade en stund med en tysk som också höll på att träna för ett Ironmanlopp han skulle göra.

Sen kom jag på att jag borde träna något mer eftersom simningen inte tog jättelång tid. Så jag bestämde mig för att löpträna lite i strandkanten.

Började springa, barfota och med våtdräkten på, i sanden som var hårt packad. Kom tillbaka till min stol, konstaterade att jag sprungit 1,6 kilometer. En dum siffra, så jag fortsatte så det blev 2 km.




Inte ofta jag känner en njutning av att springa, tycker oftast att det bara är jobbigt och inte härligt.

Den här korta löpningen gav mig faktiskt en känsla av njutning. Det var superskönt.Vem kunde ana det, att jag skulle njuta av att springa barfota på en sandstrand iförd våtdräkt. Det kanske är det ultimata beviset att jag är lite halvknäpp.

Kort sagt, en härlig start på dagen. Blev ännu bättre efter den supersmarriga frukostbuffén.

Pga dålig väderprognos ställdes cyklingen in. Trist. Så jag tog en promenad på stan. Passerade en cykelbutik. Gick in. Måste köpa något såklart. Man gör så när man är i en cykelbutik. Ibland blir det dyrt, ibland blir det billigt.

En snabb tanke for igenom mitt huvud att jag till kära hustrun skulle köpa en jättejättefin cykel, typ en sån som jag har som hyrcykel nu,  men en aning för stor för henne, (blink blink), men jag sansade mig så det blev bara två gula vattenflaskor till gula Rynkebyhojen hemma.

Lunch med dotter Sofia. Lotten föll på mig att betala för båda. Trist. Tror lottningen var riggad.

Sen kände jag mig lite rastlös och med myror i brallan, så jag bestämde att jag ville ut och springa så att säga på riktigt, med skor och vanliga löparkläder.

Sagt och gjort. Efter 500 meter kom regnet. Efter ytterligare några hundra meter ökade regnet och det blev som man säger spöregn. Man kan ställa in cykling vid regn på Mallis, det är av säkerhetsskäl, men man ger inte upp en löpning för att det regnar. Icke, sånt håller vi inte på med i Team Rynkeby Stockholm, vi cyklar i alla väder.

Eftersom jag är träningsansvarig för vårt team kunde jag ju inte sluta springa bara för att det kom blött från himlen, hur skulle mina teamkompisar ta en sån grej. Jag skulle bli avsatt direkt för olämpligt uppträdande.

De har redan straffat mig med böter 200 kr till Barncancerfonden för felaktig cykeluniform. Råkade av misstag en söndag ta byxor från 2017 års team. De får man ju inte ha 2018.

Jag sprang i alla fall ihop 5 km, det kände jag mig otroligt nöjd med. Det var inte en lika stor njutning som morgonlöpningen, men inte jättelångt ifrån. Trots regnet.



När jag såg mig själv i en spegelbild insåg jag att jag kanske ska ställa upp i Mr Wet T-shirt, seniorklassen. Om jag håller in magen under själva bedömningsfasen kanske jag kan undvika sistaplatsen.

Dagen avslutades som vanligt med middag. Gick absolut all in på efterrättsbuffén. Tog TVÅ (2) tallrikar med godsaker. Fick faktiskt kämpa rejält för att klara slutet på den andra tallriken. But I did it.

 Efterrättstallrik nr 1


Efterrättstallrik nr 2


I morgon blir det fint väder och en 11-milatur på cykel. Det kommer bli kalaskul.

G´natt, hörs i morrn.