Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

onsdag, maj 16, 2018

Som Lou Reed sjunger, Just a perfect day

Livet har gått vidare efter min vecka på Mallis. Jobb och cykling och träning i största allmänhet. Ett slags ekorrhjul. Ett roligt hjul minus jobb.




Men jag längtar. Oerhört. Till dagen då jag blir heltidsproffs. Sponsad av Pensionsmyndigheten. Som tur är kräver de ingen egentlig motprestation, den har jag väl så att säga redan gjort.

Dessvärre är det inte bara att säga tack och hej när man driver eget bolag. Bolaget måste ju såklart drivas vidare. Men av någon annan. Så fram tills dess sitter jag där jag sitter. Men längtan har slagit rot och blir värre för varje vecka som går.

Lite konstig känsla är det allt att bli äldre. 67-årsdagen närmar sig, men det är bara skalet som skrumpnat lite. Blivit rynkigare. Hjärtat orkar inte slå lika snabbt längre, pacemakern får ibland gå in och stötta. Lungorna har krympt känns det som, och benen orkar inte trycka på lika mycket som hjärnan vill.

Men i själen, i mina tankar, i mitt inre väsen, där är jag fortfarande typ 30-40 år yngre. Känner mig mer bekväm med att umgås med betydligt yngre människor än de i min egen ålder. Kanske därför jag tycker det är så ohyggligt roligt att vara en del av Team Rynkeby.

Det finns för övrigt inte jättemånga i min åldersklass som gör det jag gör. Det är t.ex just nu bara 6 st gentlemen i min age group i Ruegen.

Jag har kul, jag har skitkul. Att hoppa, skutta, springa, cykla, simma är så himla roligt att jag vill göra det nästan varje dag. Men det får jag inte för min coach Stina. Jag måste ha vilodagar blandat med lugna dagar och ibland stentuffa dagar med två pass.

Hon har nämligen gett sig fan på att hon ska få mig genom målbågen i Ruegen 9:e september. Det har jag med.

I går gjorde vi ett laktattest på löpband och med jämna mellanrum tog hon lite blod från ett finger och mätte, noterade, hummade, skruvade upp hastigheten på bandet, peppade och det blev bara jävligare och jävligare. Till slut tog det stopp, orkade inte mer. Då såg hon lyckligtvis nöjd ut.

När jag läste nedanstående förklaring fick jag en liten känsla att det här är på riktigt. Jag får hjälp att liksom "vetenskapligt" träna på absolut bästa och mest optimala sättet att nå mitt mål, en medalj i Ironman 70.3. En rätt mysig känsla.

Vad är ett mjölksyratest // laktattest? 
Ett test där du får svaret på var dina mjölksyratrösklar finns för den formen du är i just då. Testet svarar på vid vilken intensitet (pulsslag) du tränar bäst och mest effektivt. Aktivitus benämner det som “att inte elda för kråkorna” – att använda den träningstid du har till ditt förfogande till att träna smart och anpassat för att få ut max av dina pass mot ditt mål.


Me and Stina före testet


Klar. Inte lika pigg och glad

Resultatet pekade på att jag teoretiskt kan springa en mil på 55 minuter. Tjenare, hur ska det gå till? Vi får nog lägga till sådär 10-15 minuter gissar jag. Om jag har en bra dag. Eller så kan jag det helt enkelt. Har ju inte ens testat att springa så lång tid i en sånt tempo.

Efter testet körde vi rörlighet och lite styrka. Styrka som behövs för både löpning och cykling.


Stina hittade min kamera och busade lite

Min fysiska form är nog relativt bra. Känns som den dessutom är i stigande. Märks när vi i Team Rynkeby kör våra träningar. På onsdagar kör vi intervaller, både på platten och i backe.

Jag är själva tränaren för teamet. Ett absolut skitroligt uppdrag. Dessutom måste jag ju själv ta i för kung och fosterland för att visa att man inte mesar sig igenom ett pass. De flesta kidsen brakar ju förbi mig som snabbt som vinden, men en och annan kan jag hålla jämna steg med. Till och med spöa några.

I onsdags var mina ben helt mosade när jag kom hem. Det var riktigt vidrigt faktiskt. Hoppas och tror att de andras ben kändes likadana. Min målsättning är att ingen ska behöva åka hem otrött och med lätta ben efter ett pass. Inte ens jag.

I söndags körde vi ett distanspass. Det längsta i år, och det längsta flera i teamet någonsin cyklat. Det blev 17 mil. Några fick kämpa rätt hårt, men nu kommer det bästa, för mig var det nämligen en riktigt härlig mystur.


Här är några i teamet vid lunchstoppet.
De ser inte särskilt glada ut på bilden, men bilden ljuger. 
De är alla alltid glada och positiva.


Pigg och glad efter 13 mil. 
En glasspaus innan vi rev av de sista fyra milen hem.


Det är nu kopplingen till dagens rubrik kommer. Som Road Captain låg jag sist och höll koll på alla. Bara gled med och med ett stort inre leende hela tiden. Det var då som Lou Reeds låt A Perfect Day, började snurra i skallen. Texten passade klockrent in som en hyllning till mina teamkompisar.



Nu är det dags att söka till Team Rynkeby 2019. Du hittar all info du behöver HÄR. Om du kollar videobloggen på den sidan kan du scrolla ner till Team Rynkeby Stockholms etapp 3 mellan Osnabruck och Kevelaer förra året. Där säger jag några saker också. Känner mig lite generad när jag kollar.

HÄR kan du läsa hur jag upplevde den dagen. Tycker att det blogginlägget beskriver rätt bra hur hysteriskt kul det är att vara med i Team Rynkeby. Så kul att jag om stjärnorna står i rätt position på rätt dag kan tänka mig att skicka in ansökan för en femte sväng till Paris.

Som en sen ursäkt till sponsorn du kan läsa om i bloggen från den dagen kommer här en utmärkt reklambild som kommer att ge sponsorn Acando tusentals nya kunder. Hoppas bara deras VD Christer Norrman, som var med i teamet förra året, läser det här.


Vår sponsor Acando är för övrigt med som platinasponsor även i år.
Numera finns även årtalet 2017 ingraverat i benet.
Meningen är att även 2018 ska in där också.
Det finns ju plats även för 2019, det gör det ju.



Här kan du se och höra videon med låten.