Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, mars 24, 2007

Drottningen och jag

Drottningen och jag besökte TUR-mässan i Göteborg i torsdags. Då menar jag inte BR:s Anna Grönlund utan den riktiga. Silvia alltså. Vi möttes i en cafeteria, jag sa hej, men hon bara glodde tomt framför sig. Ville väl inte avslöja vårt förhållande offentligt kan jag tänka. Tror jag det, med hela det sällskapet svansandes runt benen och livvakterna några meter bakom.

Det kanske var därför hon såg så sur och tjurig ut.Nu är jag kanske lite petig, men om hon inte ens hälsade så är inte är jag den som är den. Hon såg ut som om hon stigit direkt ut från Madame Tussauds vaxkabinett. Ett stelt övermakupat blekt ansikte med ett påklistrat leende och en tom blick. Sånt ser man tydligt på 1 meters håll. Våra blickar möttes under en kort sekund. Så nära var vi varandra när våra vägar skiljdes åt för alltid. Hon sa inte ens hej.

Jag bestämde då på en gång att jag dumpar henne från min Top Five-lista över vackra kvinnor. Hon var klart mycket snyggare 1974. Dessutom är min egen hustru mycket vackrare. Både 1974 och 2007.
















Bilden visar tillfället då hon just vänt mig ryggen. Det är hon i vitt. Drottningen alltså, inte min fru. Som du ser så är jag inte särskilt ledsen för det. Det är minsann inte var dag man dumpar en Drottning.

I övrigt var det en jobbig mässa, vandrade omkring flera timmar med dottern som nätverkade väldigt flitigt, duktigt och effektivt bland alla turistråd och utställningsmontrar med intressanta resmål för vår resebyrå SällskapsResor.

Som belöning hade jag tänkt att vi skulle rulla lite hatt på kvällen tillsammans med de trevliga smålänningarna från EvoBus i Vetlanda. Men då lärde jag mig en sak, ta aldrig med en dotter som är totalt ointresserad av bussar till en dylik tillställning.

Hon ville redan vid åttatiden på kvällen åka till hotellet och kolla Bollibompa eller nåt, istället för att följa med pappsen och massa bussfolk på middag. Så vi åkte till hotellet och åt pyttipanna och drack varsin öl och snackade företagsstrategi inför framtiden istället. Hon har rätt bra ideér ”dotra mi”.

Som vanligt var mässan annars mest ett kul tillfälle att säga hej till många kollegor. Lite bonuskul att så mångar verkar läsa min blogg om livets djupa och svåra saker i både privatliv och jobb. Fick många kommentarer om denna lilla enkla och anspråkslösa tankarnas samlingsplats.

På fredags morgon åkte vi hem för att vända fyra ton papper som lagts på mitt skrivbord. Den grå vardagen visade åter sitt rätta ansikte.