Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, februari 26, 2010

Ny teori och en nästan fastslagen dito

En ny teori har nått mina öron varför busskaoset uppstod i kollektivtrafiken häromdagen. Alltså det jag skrev om igår.

Ersättningstrafiken för tunnelbanan sköts alltså av tidigare nämnda bussbolag. Det uppdraget fick de sannolikt pga fördelaktigast pris, allt annat vore konstigt, om än inte 100 %-igt bekräftat.
Nu är det så att detta bussbolag har den lilla egenheten att när andra bussbolag behöver hjälp när bussar gått sönder, eller behöver hjälp med extrabussar vi beställningstoppar, så debiterar detta bussbolag precis det belopp de själva tycker är lämpligt. Inget annat bussbolag gör så, utan man kommer alltid överens om ersättningens storlek.

Då kan man ju alltså tänka sig vad som skulle skett på debiteringsfronten om Westinbuss började ringa runt bland bussbolagen i Stockholm och vädja om hjälp. Sannolikt skulle de då få fakturor som vida överstiger deras egna debiteringar gentemot MTR. Då är det ju så mycket enklare att i media ljuga lite och säga att man dammsugit bussmarknaden för att hitta lediga bussar. Vilket de alltså inte gjort.

Om den övriga teorin är sann eller falsk vet jag såklart inte, men en intressant teori är det i alla fall.

Så den nästan fastslagna teorin. Du vet det där jag brukar skriva om 30-åriga blondiner som kör SUVAR. Jag har ju tidigare påstått att dessa blondiner har begränsad kompetens att köra dessa fordon.

I morse på väg till gymmet parkerade hustrun o jag som vanligt bilen på den avsedda bilparkeringen ungefär 100 meters gångväg från entrén till gymmet.

När vi påbörjat vår vandring dundrar (ok, en liten överdrift) en stor SUV förbi mig på ungefär 1 dm avstånd (ingen överdrift), och parkerar sedan på en handikappsmarkerad bilplats precis utanför entrén.

Ur bilen stiger en pigg och fräsch 30-årig blondin i träningskläder och går in i gymmet och påbörjar ett rejält 30 minuterspass på löpbandet. Handikappad? Knappast, inte ens ett parkeringstillstånd fanns i bilen, jag kollade.

Fast jag tror ändå hon hade ett visst handikapp. Det sitter nog under de blonda hårstråna och i huvudsak i tomutrymmet hon torde ha mellan öronen.