Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan och ska 2020 cykla den för sjunde gången. Har även cyklat till Paris fem gånger med Team Rynkeby Stockholm och ska göra det för sjätte gången 2020.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. 2020 ska jag göra min femte start i Ironman 70.3.


söndag, mars 01, 2015

GULDFEBER!

Det råder guldfeber i familjen. Dotter tillika medarbetare kämpade till sig en guldmedalj i det stora simmästerskapet som under veckan avgjordes i Österrikiska Bad Hofgastein.

Tävlingen är den enda i sitt slag och gäller simning 28 meter medley på kortkort bana. Kort sagt 4 x 7 meter fjäril, ryggsim, bröstsim och till sist crawl. Förutom tidtagning utdelas samtidigt stilpoäng för själva framförandet.

Intresset för tävlingen var så stort att vi fick ordna en bussresa för intresserade åskådare som på dagarna kunde ägna sig åt skidåkning i de fina och härliga backarna som fanns i omgivningen.

Min dotter tillika medarbetare blev alltså guldmedaljör. Bäst är att du läser hennes egen beskrivning och det kan du göra HÄR. Där framgår att ödmjukhet är ett kännetecken i vår familj.

Herrklassen hade som vanligt när det gäller idrott ett betydligt högre intresse från allmänheten än damklassen, så här infördes ett tak för antalet tävlande.

Jag simmade hem bronsmedaljen, medan svärsonen Jonas Demnert var inte bättre än tvåa från slutet. Men som du kan läsa i tabellen längst ner i det här inlägget så förstår du varför. Man måste träna för att lyckas i hårda tävlingar.

Jag blev trots allt också lite besviken att Roger Ström, landslagsman i triathlon, inte lyckades bättre än att komma trea från slutet. Hade väntat mig lite bättre där.

Som vanligt blev jag bortdömd av juryn. Jag borde absolut ha fått bättre stilpoäng om inte mina konkurrenter hade smörat på ett synnerligen otillbörligt sätt med juryn som därmed uppvisade en häpnadsväckande svaghet och dåligt omdöme i sin bedöming av deltagarnas prestationer.

Men en bronspeng är ändå en bronspeng att hänga in i mitt dignande prisskåp. På bilden ser du de två glada och lyckliga medaljörerna i tävlingen.


Trots allt, den viktigaste tävlingen, "Flest träningstimmar i familjen plus några till" fick återigen en synnerligen värdig vinnare i februarietappen. Nämligen petit moa.

Här är resultatet, men totalvinnaren, som inte är familjemedlem, kör ju som möjligen bekant i en egen liga. Omöjligt att nå upp till hans nivå.


Lyckligtvis hade Sofia, tillika medarbetare, en dålig dag i början av veckan med noll minuter i aktivitet. Hon valde att vara kvar på hotellet pga sjukdom. Men det är så det är, håller man sig inte på benen så missar man de ädlare medaljerna. Det blåser hårt i toppen. No mercy. Ingen mannamån, lika för alla.