Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, december 01, 2015

En intervju med Mr Ego

Idag är det en egodag. Den ägnas åt att bara vara jag. Att vara jag är idag extra roligt. Och roliga saker vill jag berätta om.

Som extrabonus kommer längst ner en intervju med mig, jag sa ju att det är extra roligt att vara jag idag, med anledning av simtävlingen/utmaningen i lördags.

Men likväl. Ny månad idag, nya tag. November blev det ännu en guldmedalj till Mr Ego, familjens överhuvud, om man tänker som man gjorde förr. Så tänker man ju inte idag. Verkligen inte.



Vi snackar alltså guldmedalj i tävlingen "flest träningstimmar i familjen".

 November 2015.
Vet inte riktigt vart hustrun tog vägen i tabellen,
men hon är på G och jobbar säkert upp sig under december.

Självklart menar jag inget särskilt när jag även visar november 2014.

November 2014

Några deltagare har ökat tempot sen 2014, några har taggat ner.

I morse var det morgonpass på gymmet. Dotter/medarbetare Sofia och jag lattjade lite med kameran. Vill bara säga att jag normalt inte tränar på gymmet utan tröja, sån vacker kropp har jag då rakt inte. Det var bara för bildens skull som jag tog av mig tröjan.

 Sofia. Man måste vara stark när man simmar.


Mr Ego. Ryggtavlan ser ju okey ut. Värre med framsidan,
vilket framgår av bilden längst ner. Sexpack? Tjenare.


Å här kommer intervjun.

På bilder ser ni Göran och Sofia Demnert. Det är far och dotter som går vi våra crawlgrupper i Vasalundshallen. Bilden är tagen innan starten i Medleys Simutmaning och jag måste bara berätta om pappa Göran.
Innan i entrén berättade en aningen, i mina ögon sammanbiten, Göran om att dottern Sofia anmält honom till Medleys Simutmaning. Till 25 och 50 meter crawl. Göran bara skakade på huvudet och berättade att han inte ännu hade klarat 50 m crawl, att han för endast några veckor sedan klarade sin första 25 meter crawl och tyckte Sofia var galen som anmält honom. Vi anade att Sofias julklappar skulle bli indragna i år eftersom det bekant bara är snälla barn som får julklappar. 😉 Men Göran berättade att han i alla fall skulle göra sitt bästa. Nervös gick Göran och bytte om. I simhallen träffade jag sedan Göran och Sofia igen. Då säger Göran - Hon är inte klok. Hur ska det här gå?
Efteråt får jag chansen att byta några ord med Göran om hur han kände sig efter loppen och det är det som Göran då berättar för mig som sammanfattar den känslan som jag hoppas att flera av er fick känna. Göran beskriver sina lopp så här:
Jag: Hur kändes 25:an?
Göran: Jag blev så förvånad över hur lätt en 25:a kunde kännas. Jag har tyckt att det går så långsamt framåt på träningen men nu kändes det väldigt bra. Kul.
Jag: Jag såg ju att du klarade 50:an galant. Hur kändes det? (I skrift ser min fråga så kontrollerad ut men jag visste ju att det var Görans första klarade 50 meter crawl vilket är så spännande så jag kan bara tänka mig att jag mer ylade fram frågan än lugnt och stilla ställde den)
Göran tittar då på mig med världens största leende och berättar: Jag såg att de andra var långt före mig efter vändningen men det gjorde inget för det kändes bra. När jag kom fram till det svarta sträcket i bassängen tänkte jag "JA, jag kommer att klara det"
Jag (med tårar i ögonen): Åh vad roligt och hur var den känslan?
Göran svarar blixtsnabbt och med ett leende: MAGISKT!
Tack för att jag fick prata med dig Göran, tack för att du delade med dig.
Jag skickar med några visdomsord jag fick från en klok vän för några veckor sedan: "Vi måste bli bättre att njuta av det vi gör bra och inte bara skynda vidare.". Så det gör vi nu, njuter!
Ps: Du Sofia, oroa dig inte över indragna julklappar. Du är inte längre i onåd hos din far. Det är jag vittne till.😉
— med Sofia Demnert och Göran Demnert.