På lunchen lekte jag med riktiga vuxenleksaker.
Idag var det extra kul att simma på lunchen. Men jag lämnade simhallen med en konstig känsla. En känsla att jag var missnöjd.
Vet du, häromveckan kunde jag knappt klara en 25:a utan stora problem. Gissa hur många längder jag klämde idag? Jo, 23 st. Tjugotre 25:or. Det du.
Visserligen med paus mellan varje längd, men ändå. Från knappt en längd till tjugotre inom loppet av en vecka eller två. Är inte det en fantastisk utveckling? Som den berömda ketchupflaskan, först kommer ingenting, sen plötsligt kommer allt på en gång.
Varför var jag då missnöjd, borde ju ha seglat på moln därifrån. Jo, längderna var inte perfekta. Försökte tänka teknik på både det ena och det andra, men fick inte till benen och underkroppen riktigt bra. Som vanligt alltså. Det retar mig. Jag testar och provar men jag får inte till det.
Men jag är såklart ohyggligt nöjd med att andningen äntligen funkar, det är bra.
Jag är nog en idrottslig bipolär typ, som någon sa till mig. Antingen himmel eller helvete, ingenting däremellan. Antingen maniskt glad när det går bra eller deprimerad när det går dåligt.
Nu måste jag träna simteknik. Ännu mer. Nu måste jag träna så jag klarar 50:or lika enkelt som jag nu lite plötsligt klarar 25:or. Det ska nog gå det också. Med träning förstås.
Spinningspasset var inget lek idag heller. 15 tuffa intervaller hann vi med. Vi fick även veta att efter nyår växlar vi upp träningen med Team Rynkeby. Vi ökar passet från 60 minuter till 90 minuter.
Perfekt, passar mig kalasbra. Pow pow pow liksom. Fullt ös medvetslös, det får gälla även 2016 för mig.
2016 ska bli det året som jag är näst bäst tränad sett över hela mitt liv. Bäst tränad kommer jag att vara 2017. Just sayín.
I tennisen har jag i höst inte bara varit bra. Jag har varit överjävligt bra. Om jag får säga det själv. Vinst även i kväll.
Nu är klockan rätt sent på kvällen och det är nog dags att krypa till kojs. Terrible wednesdays tar på krafterna.
G´natt och tack för idag.