I vår bransch har det funnits, och finns tyvärr än idag, riktiga stolpskott. En fanns för några år sedan i Tumba och körde allt kolsvart. Det kostade honom några år bakom galler för bokföringsbrott. Vad han gör idag har jag ingen aning om. Krattar kyrkogårdar kanske.
En annan, som fortfarande är ett stolpskott och heter Ingemar, stryker omkring i Stockholm och lurar bussåkare. Även jag blev för ca 10 år sedan blåst av denne Ingemar. I dagsläget tror jag att han ristat in åtminstone sju, förmodligen fler, streck i jordhålan där han bor. Säkert hälften av hans ”trofeer” har slutat i konkurs liksom att han själv har minst en konkurs i eget namn. Eller tillsammans med ett offerlamm.
I tur att bli uppskörtad bussåkare är Mats, som trots högljudda varningsklockor runt hela Stockholm, ”gått på” denne bedragares löften om guld och gröna skogar. Men Mats väljer att inte se alla blinkande röda lampor eller höra alla varningssignaler. Ännu så länge tycker han sig bara se det utmålade guldet i skogsbrynet av den gröna skogen lika verklig som en hägring i öknen.
Att han kommer att bli blåst är redan klart. Och att hans eget s.k. varumärke så småningom kommer att få sig en ännu svårare törn än den redan fått.
Kanske står en ny buss en dag lite oväntad på hans gård, eller att det plötsligt börjar dyka upp konstiga fakturor för leveranser som Mats tydligen ”glömt bort”. Eller att hans, som han tror, egna uppdrag plötsligt körs av andra bolag.
Ack ja, denne Ingemar är ingen usel företagare. Han är sämre än så, för han är blott och bart en eländig skurk och bedragare. Inte bara det, för alldeles självklart är ohälsosamt låga priser en bedragares enda chans att få uppdrag. Dessvärre lurar låga priser även den bäste av kund till att välja fel leverantör.
Till och med Sverige största politiska parti anlitar denna man. Eller har gjort i alla fall. På en valturné för några år sedan hyrde de buss av Ingemar som de åkte land och rike runt med. De som körde fick all betalning kolsvart. Om höjdarna som åkte i bussen kände till detta vet jag inte, men så var det i alla fall.
Enda sättet att bli av med den här typen av slemmiga skojare är att inte jobba med vare sig honom själv eller de offerlamm han valt ut som samarbetspartner. Självklart trist för offret, men han är ändå förlorad, däremot är det nödvändigt för branschen att markera ett kraftigt avståndstagande mot skojare som ohämmat skor sig på andras bekostnad.
