Jag har börjar tappa greppet. Jag är på väg utför. Jag är på väg att bli tungt kriminellt belastad.
Häromveckan blev jag ju ertappat som en skattebrottsling pga obetald vägskatt i ett dygn eller så. I går eftermiddag blev jag tagen på bar gärning av en MC-polis.
Hade jättebrådis till ett styrelsemöte med Hammarby Hockey och när jag startat min färd in mot staden så upptäckte jag att trängselskatten inte gjort ett dyft för att förbättra eftermiddagstrafiken. Det var således knappt styrfart på vägen in mot stan.
Jag följde då ett tips från en av våra chaufförer, vi kan kalla honom Svempa. För att skydda honom skriver jag hans namn i oläslig text så ingen kan identifiera honom som den som ger brottsliga råd. Han berättade i somras för mig om en fiffig smitväg förbi Haga Norra. Nu som då följde jag hans råd.
Men NEJ, fuck, den här gången står en MC-polis och vänligt vinkar in mig till kanten. Mitt svåra brott bestod i att jag körde över Råsundavägen där endast bussar får köra över.
Polismannen var dock en förtjusande trevlig karl och han gratulerade mig bl.a till att i alla fall välja ett av de billigare brotten. Sen stod vi där och hade trevligt ett bra tag och kontrollerade min körbehörighet likväl som min nykterhet. Alles okey. Behöver jag nämna att jag kom försent till mötet?
Men man måste ändå se positivt på saken. Nu har ju jag, Göran Demnert personligen, sponsrat polismaktens MC-sektion. Tusen spänn, som min manöver kostade, räcker ju till flera veckors bränsle för polismannens MC. Jag är stolt över mitt bidrag.
Med tanke på min nu klart ökande brottsliga trend, inväntar jag nu när som helst en fullutrustad pikéstyrka som ockuperar kontoret och fängslar mig för något brott jag enligt all tillgänglig statistik snart kommer att begå.
Har man en gång fastnat i kriminalitet så är sannolikheten oerhört stor att man fortsätter. Nästa blogg kanske produceras i hemlighet bakom galler och som smugglas ut av min advokat. Jag bävar inför framtiden.
