Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, januari 05, 2016

En del i personalen har det svårare än andra

Vår friskvårdsansvarige Reka har det tungt just nu. Väldigt tungt. Allt är elände och misär enligt henne själv. Skadad. Kan inte sköta sitt jobb. Och matte är på semester i ett varmt land dessutom.

Så efter jobbet bor hon hemma hos mig och hustrun. Brukar vara lite lagom lattjolajbans brukar hon tycka. Men inte nu.

I förrgår var vi ute i trädgården för sista nattpinket, för Reka alltså, inte för hustrun och mig. Vi är civiliserade och använder vår toalett i huset.

Men Reka lekte i trädgården och sprang ivrigt efter en boll vi slängde. Men när vi kom in visade hon tydligt att hon hade ont i en tass. Vi kunde inte göra så mycket, och under natten hade hon väldigt ont för hon tassade omkring som en osalig ande hela natten förutom några timmar på sennatten då hon somnade av ren utmattning.

Så i går morse hängde jag och Reka i princip på låset på djursjukhuset och där konstaterades att hon fått ett brott på en klo. Sporren tror jag det heter.

De opererade rätt omgående och på eftermiddagen hämtade vi hem henne. Stackars lilla Reka kunde knappt stå pga bedövning och lugnande medel, men hon kämpade på så gott det gick. Hon är en liten krigare hon också.


Så nu är hon tillsvidare arbetsbefriad och får istället leka rymdhund så hon inte biter bort bandaget. Under stora protester, för vem vill gå omkring med en stor tratt? Rent pinsamt anser Reka.