Jag har sedan 2006 skrivit på min blogg där jag öppet och ärligt berättar om min vardag. Ofta med en glimt i ögat. Det har varit, och är roligt. Särskilt som jag under åren fått väldigt mycket positiv feedback och att bloggen varit uppskattad.
Men igår fick jag ett brev. Såklart anonymt. Det är bara fega människor som skriver såna brev. Innehållet gjorde mig både ledsen och nedstämd.
Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå varför någon tar sig besväret att skriva ett sånt brev. Måste vara en människa som inte mår riktigt bra.
Om du vill läsa mina rapporter om cyklingen som brevskrivaren hänvisar till, så kan du leta dig tillbaka i min blogg till dagarna 3-12 juli 2015. Där beskriver jag exakt hur cyklingen gick till. Inte någonstans "hängde jag ut" andra än mig själv som då och då hade det tufft.
Brevskrivaren var nog den enda som inte tyckte det var ansträngande att cykla till Paris. Hen har höga tankar om sin egen förträfflighet. Små människor har ofta det.
Men livet går vidare, jag kommer fortsätta min träning och cykling och göra det så gott jag kan efter mina egna förutsättningar. Och dessutom fortsätta berätta om det på bloggen.
Om du klickar på bilden så blir texten större