Glöm inte bort...

... att komma ihåg att bistrare tider är på antågande. Den är bilden togs för två veckor sedan på Norska höglandet av vår chaufför Roland Tinggren som var där med en grupp kinesiska turister.

Vädret fick honom att omedelbart begära tjänstledigt från idag fram till april. Han avser att åka till Thailand och jobba som dykintruktör. Jag frågade om han möjligen behövde en äldre medarbetare på land. Han avböjde mitt erbjudande.

Konsumentvägledning

I min ständiga strävan att göra oberoende tester som kan utveckla bussbranschen har jag denna gång kommit till avdelningen kaffe.

Precis som i TV-programmet Plus gör jag långtgående och djuplodande analyser, framförallt inriktat på ekonomi. Mina tester kallar jag Plus Light.

Ser här på bilden. En vanlig produkt inom bussbranschen. Snabbkaffe. Finns i två varianter. En i glasburk och en återförslutningsbar refill, som även kan användas som ”ordinarie” förvaringsplats för detta kaffe.

Priset för glasburken är i min lokala ICA-affär 51 kr för 100 gr. Samma kaffe i samma mängd men i påsen kostar 36 kr. En skillnad på hela 15 kr, eller uttryckt i procent, glasburken är hela 41 % dyrare än påsalternativet.

Ska det vara på det här sättet, ska det vara så? Kostar verkligen glaset 15 kr att tillverka? Är det så?

Jo, det är nog så. Dessa glasburkar är så värdefulla och stöldbegärliga att butiken väljer att sätta på själva glasburkslocket när man betalar i kassan vid utgången.

Här ligger en hund begraven och jag har inte fått något svar från tillverkaren.

Vi gör nu så att vi kollektivt slänger glasburken i återvinningstunnan och köper framöver bara påsalternativet. Bra för din plånbok och ännu bättre för miljön. Tror jag. Framförallt minskar kriminaliteten i och med att kaffepåsarna saknar värde att stjäla. Bra för dig, bra för mig och bra för Sverige.

Våld, droger och rock´n´roll

Jo, den var min helg det. Fast inte för eget bruk.

KulturRallyt besökte föreställningen 27 Club på Maximteatern. En föreställning om missbrukande rockstars och som dog när de var 27 år gamla.

I stort sett bara musik. På hög volym och dessvärre med en trumslagarpojke som ibland gick bananas på sitt trumset. Men ibland och i vissa låtar skötte han jobbet med bravur.

Conny Bloom är en riktig guitar hero, den saken är klar. Freddie Wadling, en skum figur med en häftig röst. Louise Hoffsten, som jag en gång i tidernas begynnelse körde på en road trip till Ängelholm för en festivalspelning, var också med och sjöng några låtar.

Jan Åström med sin oefterhärmeliga röst och den gamle Idolvinnaren Markus Fagervall var också med. Fagervall gjorde en kanonläcker tolkning av en Nirvanalåt som jag just nu inte kommer ihåg titeln på. Kvällens bästa var den i alla fall.

Första dagen

Idag kl 0700 startade specialträningen för Project Ski 2011. Kommande sportlovsresa går till Bad Hofgastein som har ett av Österrikes största liftsystem. Då gäller det att vara i superform.

Nästa vecka ökas tempot, då träder Tommy, My Personal Trainer, in i handlingen och ger mig riktigt tuffa pass. Idag var det bara uppvärmning. Det är nu endast 141 dagar kvar till premiäråket i Bad Hofgastein, så det gäller att ligga i.

By the way, du hänger väl med? Kolla in resan här.

Seriös journalistik?

Igår blev jag berörd igen. Eller snarare upprörd. Ännu en gång av en av kvällstidningarnas löpsedel. På den stod med jättestora svarta bokstäver, ungefär som att kriget nu kommer. Så här stod det:

Så enkelt lurar du SJ

Du undrar jag. Är detta seriös journalistik? Har kvällstidningar inget som helst ansvar att förmedla vettiga nyheter? Är deras journalister mer än lovligt korkade, eller verkar det bara så?

Vad var vitsen med det löpet? Förutom att lura läsarna på någon slags godbit som i själva verket förmodligen bara var nonsens.

Fattar inte redaktionsledningen att de lurar sina egna kunder. Allt som jag lärt mig handlar om att det är en dödssynd att lura sina kunder. Kvällstidningar lever på lögner. Och du och några till går på det, det är förvånande. Ja alltså ursäkta, du går ju inte på det, men många andra gör det. Ofattbart.

Jag har bestämt mig för två saker:
1/ jag kommer aldrig i hela mitt liv att köpa någon av de publikationer som i folkmun numera går under namnen Sexpressen eller Aftonskökan.

2/ alla som kallar sig journalister alt tidningsmänniskor betraktar jag härmed som korkade tills motsatsen bevisats. De som klarat sig hittills är Lasse Anrell på Aftonskökan och journalisterna på bussbranschens två facktidningar (obs, fack stavas här med a och inte med u)

Har du bestämt dig?

A real mäss

Den här löjliga lilla kontaken är guld värd. Vi ställde ut på Seniormässan under tre dagar i förra veckan och behövde el för att ha en (1) lampa i montern. Av typen energisnål.

Gissa vilket belopp som vi nu blivit fakturerade för hyra av denna lilla löjliga elkontakt? Jo, 700:- plus 25 % moms. SJUHUNDRA bagis! Det är ju att likställa med ett rån!

Staten är skyldig mig pengar

Har just läst boken Den Nya Överklassen av Bengt Ericsson. Han beskriver hur ”rikingar” lever och hur de rika skyddar varandra. Intressant.

Men så skriver han också att medelmänniskan, dvs du och jag, för rikingarna läser inte min blogg, i genomsnitt under en livslängd betalar 6,8 miljoner i olika skatter till staten. Av dessa får vi ”tillbaka” 5,6 miljoner i olika former. För män lär break-even gå vid 90 års ålder.

Jag ska fan i mig ha tillbaka alla mina stålar. Om jag håller ut till 100 så blir mitt liv en ekonomisk fullträff således. Jag kämpar på.

And the winner is.....

Om du kollat Idol på TV4 så vet du nu att den här killen kommer att bli Top 3, kanske även den slutliga vinnaren. I vart fall är hans karriär redan utstakad. Det tycker Idoljuryn också. Om jag hade kunnat sjunga så hade jag velat ha den här killens röst.

Återinträtt i jordatmosfären

Nu är jag tillbaka i tjänst efter mitt lilla seglingsäventyr. Det var grått, trist, blåsigt och kallt. Men att vara ute på sjön har ändå sin tjusning.

Ett kul händelse var att Siljafärjan tyckte att jag var i vägen strax utanför Lidingö, så han vråltutade tre gånger på mig. Han tyckte jag körde i hans omloppsbana. Jag hälsade artigt tillbaka.

Saken var den att han, liksom jag, körde rakt fram och vi hade inte på något sätt kollisionskurs. Plötsligt svängde han och siktade på mig som en värmesökande missil. Jag styrde undan, han svängde efter. Jag ökade farten och styrde undan så gott det gick, det var då han brölade åt mig.

Jag fick helt enkelt ändra färdriktning helt för att inte bli överkörd. Nu var det förstås inte några meter det handlade om, snarare hundra meters avstånd, men ändå, jag blev åthutat av Siljafärjan. Det är poäng på det tycker jag.

Men som sagt, både vindar och vågor var emot mig hela seglatsen, men vad annat var att vänta nu när SD tagit plats i riksdagen. De är ju numera vågmästare. Moahahahaha.

Söndagsäventyr

Kallt, blåsigt och allmänt otrevligt. Men ändå kul.

Internutbildning

Behöver väl egentligen inte förklara mer än vad bilden visar. En informell internutbildning två jobbarpolare emellan. "- å där borta brukar jag jaga bort några ekorrar som brukar störa de som sitter på kontoret".

Min röst är nu hörd

Är du tillräckligt gammal för att komma ihåg när radion införde stereosändningar. Typ sjutton gånger om dygnet sände de följande:

Din röst kommer nu från höger
Din röst kommer nu från vänster
Din röst kommer nu mittemellan

Samma sak gäller nu när vi ska rösta. Idag på lunchen gick hustrun och jag iväg för att förtidsrösta. Var hörs min röst tror du, höger, vänster eller mittemellan?

Vilket parti folk röstar på brukar vara lika svårt att få veta som det är att hitta svaret på hur lång rymden är.

Men jag är inte den som är den, jag la min röst på..., oj det ringer, jag måste svara.

Icke-tycka-om

Ibland hatar jag min fru. Eller nej nej nej, hat är ju såklart ett alldeles för starkt ord. Klart jag inte hatar min fru. Jag ska istället uttrycka det så här: Vid synnerligen sällsynta ögonblick har hon inte alla mina sympatier. Jag ger ett färskt exempel:

I köket har vi ofta en eller ett par pennor för att använda till anteckningar av allehanda slag. T.ex till matinköpslistor, vilket jag inte brukar skriva jätteofta. Kvinnopryl du vet.

Mitt personliga pennbehov består mest av att jag måste pricka av mina matcher på mitt spelschema i tennis. Eller snarare scheman, eftersom det börjar bli ett digert program. Dubbeltennis i Sollentuna, singeltennis i Sollentuna samt singeltennis i Järfälla.

I morse fanns ingen penna för att göra nödvändig avprickning. Jag gissar att min kära hustrun lagt pennorna där bara en kvinna kan hitta dem.

När jag då ringde hennes mobil för att så att säga ställa henne mot väggen, så behagade hon icke svara. Hade väl viktigare jobbgrejer att stå i. Precis som det skulle vara viktigare. Typisk kvinnlig prioritering. Då blev jag lite sur, det är därför jag skriver det här.

Nu blir hon inte glad

Nu ska jag offentligöra min nya idé som jag kommer att tjäna storkovan på. Jag lovar.

Dessvärre kommer jag att förlora en stor del av den kovan i form av advokatkostnader och i slutänden ett ruggigt stort skadestånd till min dotter, för jag har stulit hennes idé. Jag erkänner det.

Idag på morgonen satt jag i hysteriska bilköer in till stan eftersom jag skulle till tandläkaren. Folk är ju helt enkelt tokstressade i trafiken och gör de mest korkade manövrarna som riskerar både liv och egendom.

Det var speciellt en gubbe som gjorde mig en smula fundersam. Han körde nämligen i bussfilen förbi alla vi andra laglydiga medborgare. ( jag har bara fuskat en gång med att köra bil i bussfilen. Det kostade tusen spänn i böter)

När det tog stopp även i den filen hängde han sig på signalhornet som en tok och krävde omedelbar framkomst. Han var högröd i ansiktet och min människokännedom sa att han var direktör och boende i Djursholm med en övernattningslägenhet på Strandvägen där även hans älskarinna stundom tillbringar viss tid.

Det var då jag kom på att själa min dotters ide. Byt ut alla alkomätare och kräv att alla fordon utrustas med stressmätare. Vid för höga stressvärden är bilen omöjlig att starta.

Ibland är jag så smart så jag undrar var jag får alla ideer ifrån.

Terracottaarmén

Idag söndag besökte KulturRallyt Östasiatiska museets utställning av delar från Terracottaarmén. Rätt fantastiskt. Och oerhört många människor i denna utställningslokal beläget djupt inne i berget ute på Skeppsholmen.

För övrigt samma bergrum där Marinen hade sin stridsledningscentral under 40-talet. Se där fick du allt veta mer än du tidigare visste.

Precis när vi kom ut från utställningen hörde vi ett par resonera på bredaste lantismål: "-varför ska stockholmarna gå hit just idag, de kan ju se utställningen ända till januari."

Hmm, varför ska lantisarna komma till stan just idag, de kan väl komma mellan jul och nyår, den tiden ställer de inte till så mycket besvär för oss viktiga huvudstadsbor, eller hur?

Men va f...

Okey, lite fördrag måste man nog ändå ha gentemot den lilla brunbollen.  Men ändå. Man lämnar inga spår efter sig på golvet. Man gör det bara inte. Tänk om alla skulle göra det, vilket svinstia det skulle bli.

Första dagen på jobbet

Personalintervju

Jag har tidigare berättat om att vi snart utökar kontoret med en friskvårdsansvarigassistent.

Sofia, som är chef för den avdelningen, har djupintervjuat Elsa, som varit anställd i nästan tre år om vad hon tycker om förändringen. Även nya Reka fick berätta vad hon kände. Här är Sofias rapport som hon offentliggjort på sin egen blogg:

Elsa tycker:

Från början tyckte hon det här var en riktigt dålig idé. Hon log sitt allra otrevligaste leende mot Reka och sa att allt man kan se härifrån och till evigheten tillhör henne. Hon kan vilja använda det när som helst. Vad det än är. Denna första inställning kombinerades sedan med en lite malligare attityd. Näsan högt, och en blick som sa att det man inte ser finns inte. Alltså finns ingen liten brun ohyra här.

Om Reka mot förmodan råkade nudda henne (gud förbjude) ryckte hon bort tassen eller hoppade åt sidan som om hon blivit biten av en huggorm. Och så tittade hon anklagande på mig och förkunnade att hon nu antagligen skulle behöva amputera tassen (eller var det nu var) där Räkan kom åt.

Sedan har hon tänjt lite på gränserna. En liten lätt valptouch kanske är okej ändå. Bara hon inte är för nära ansiktet, för hon luktar illa. Okej, hon kan få jaga mig då, men jag tänker inte hålla igen på tempot. Okej, jag sänker tempot lite så kanske krypet kommer ikapp. Hmm, hon kanske duger till att leka med ändå? Okej, hon är lite festlig när allt kommer omkring...

Reka tycker:
Det var ju inte direkt lattjo att mötas av en blänkande tandrad i sitt nya hem. Bättre att leka med matte än med det där stora, fula hundtrynet tyckte Reka. Fast det är ju kul med kompisar på fyra ben också, så nog var det väl bäst att se om det inte gick att få fart på den gamla surtanten. Hon verkar mest försöka låta farlig.

Sagt och gjort, lekställning, påhejande valpvoff och oemotståndlig rejsing runt på tomten. Från en säker plats inne i ett buskage vågade hon sedan ge sig i kast med riktiga tigerhopp ut på Elsa. Tjohoo, jag ska fälla dig, tant! Och det gjorde hon!

Ja, det ska allt bli spännande det här när Reka snart rejsar runt på kontoret.

Vad har hänt med minnet?

Det märks att åren går, minnet är inte helt okey. Jag glömde ju ta med de här två högkvalitativa hantverken från mina barnbarn Albin o Valter. Visst är de fina. Vet inte säkert, men jag tror de ska symbolisera mig på något sätt. "-det är du farfar" sa de i alla fall.

äsch, glömde en grej

På presentbordet ska ju även denna läckra filt läggas. Handgjord av min mor som praktiskt nog fyller år samma dag som jag. Fast hon fyller 80 plus massa år till.

Filten, som är fullstor, dvs den täcker hela mig, har hon virkat ihop under flera månader. Detta verk, mina damer och herrar, är svenskt högkvalitativt hantverk in i minsta detalj.Visst är fin? Nästan lika fin som mor själv faktiskt.

Ett år i taget

Jaha, så kan jag idag lägga ännu ett år bakom mig. Förhoppningsvis finns rätt många framför mig. Men det är ju själva fan så fort det tickar på, jag hinner liksom inte med.

Ja, jag ville bara lite sådär anspråkslöst i förbifarten nämna om denna dag för dig.

I övrigt är det en vanlig dag som alla andra tisdagar, förutom att jag ikväll ska premiärspela tennismatch i min nya klubb Järfälla Tennisklubb. Jo, jag har gått med där också, förutom att jag även lirar i Edsvikens tennisklubb. Man måste träna och spela för att bli bättre. Och det vill man ju innan åldern kommer ifatt.

Idag på morgonen har jag räknat in en bok, en biljett till rockkonserten We Will Rock You, en biljett till en föreställning med Peter Carlsson och Grodorna samt en tennislektion på presentbordet.

Om du också vill skicka en present, så kan du buda den till vår företagsadress, det går bra. Men du behöver inte vräka på, för jag har fortfarande bara en femma som förstasiffra i mitt ålderstal. Och tänk på att den heller inte får vara för dyr, för då kan vi båda komma i konflikt med lagen om mutor och bestickning.

Händige herrn

Kolla. Hjul på soffbordet. Äntligen. Och klockan har inte ens slagit 09. Vad månde bliva av denna underbara lördag i samklang med naturen. (Fortfarande påverkad av Ernst)

De e mycke nu

För dig som är en smula okunnig i vad som pågår så kan jag berätta att det just avslutats en stor läkarkongress i Stockholm.

Någonstans mellan 10-30.000 läkare har samlats. Alla ville ha transporter av allehanda slag. Men vi har klarat vår lilla kakbit av detta med glans. Förutom läkare så ville såklart även "vanliga" kunder också åka buss.

Mitt i det lätta men kontrollerade kaos som lätt blir när bussar ska hittas, så blir man väldigt glad när det dyker upp nedanstående meddelande på mailen. Kom från en s.k. "vanlig" företagskund, en väldans stor teleoperatör. Det är av såna här mail som energin kommer tillbaka.

Hej!

Vi åkte med er till Kolmården i måndags och hem i tisdags och jag måste tacka er för en bra resa!
Jättetrevliga och duktiga busschafförer och fina bussar.
Er kommer vi att använda igen!

Mvh Johanna

Naturens straff

I våras gjorde jag vad man nästan kan kalla tabberas på våra äppelträd. Jag totalrensade allt som växte ut från stammen. Allt för att slippa plocka nedfallna äpplen på hösten.

Men nu har naturen slagit tillbaka. Nu har träden låtit sina tentakler växa i dubbel kraft och därmed producerat ännu fler skott och grenar än någonsin förr.

Naturligt, berättade en i trädgårdskunskap kunnig person. Träden överreagerar när den blir ”naken” genom att producera ännu fler skott.

Där fick jag så jag teg. Kanske nästa steg i kampen mot nedfallna äpplen blir motorsågen. Borde sätta den i stammen ca 2 dm över markytan. Sen kan ju det trädet försöka överkompensera för sin ”nakenhet”.

I´m gonna win this.

Inte särskilt gammal

Detta inlägg dedicerar jag till vännen tillika trafikledare på Cityterminalen, Gunnar Jonsson (född 500829).

I väntans tider...

..får vi titta på några urgulliga bilder av nya Reka. Men glöm inte bort vad jag skrev häromdagen.

Kultur å de å sånt

Stökig helg. Ett Ikeabesök och passning av barnbarn tar alltid ut sin rätt. De har ju sån oerhörd energi de små liven, så man blir ju helt slut. När de dessutom la beslag på hela min säng på natten, så jag bara fick några decimeter ute vid kanten, så blir nattsömnen en smula lidande.

Men vi klarade uppdraget galant och barnen återbördades utan synliga skador.

Sen gick vi på teater och spanade in Helge Skogs föreställning Sit down tragedi. Motsatsen till stand up comedy alltså, med det hade ju du redan räknat ut, eller hur?!

Det var en rätt kul 80-minuters monolog om jordens arter. Människor, djur och växtlighet i en salig blandning med en rätt underfundig och kul text.

Ingen regelrätt paus, men mitt i föreställningen tyckte Helge att det, precis som på dagis, var dags för en liten fruktstund. Han satte sig helt enkelt på scenen och åt ett äpple och i salongen gick fruktskålar runt bland publiken. En kul och ovanlig grej.

Jag glömde...

...nämna att skosnören också är kul att bita tag i.

Nästan rörd till tårar

Kolla bilden. Det är barnbarn Albin på sin första skoldag. Han har just börjat det som numera kallas nollan, dvs gamla tiders förskola. Ser du hur stolt han är, han har just blivit Stora Killen. Det ser man också på den oerhört coola tröjan han valde för dagen.

Lilla killen, det var ju igår som han föddes. Kommer såväl ihåg den händelsen.

Hustrun och jag var ute på seglingssemester och fick reda på att födseln närmade sig. Vi la till i en trevlig vik nere i S:t Annas skärgård för att få löpande telefoninformation. Dessvärre var mottagningen mer än usel och vi satte oss längst uppe på ett berg, där det i alla fall då och då blev telefontäckning, till långt in på natten. Men inget besked.

Till sist kröp vi ner i våra kojer och vaknade vid fyratiden på natten av att det pep till i mobilen. Där fanns en bild på den då nyfödde lille Albin. Det måste ha varit någon form av öde, för varken före eller efter det MMS:et fanns det täckning för telefonen nere i båten.

Jag är ju en känslig kille och jag måste nog erkänna att då rann några tårar av både glädje och lättnad. Minsann inte varje dag man blir förstagångsfarfar.

Men som sagt, det känns som det var igår, och nu börjar lillkillen skolan. Det är helt enkelt rörande.

Förstärkning på väg till kontoret

Lilla Elsa som innehar tjänsten som friskvårdsansvarig på vårt kontor avser att utöka sin verksamhet. Hon har därför rekryterat en så kallad rookie av samma sort som hon själv, Australisk Kelpie.

På bilden syns nytillskottet till höger. Hennes namn är Reka. Bilden är tagen under hennes grundutbildning tillsammans med andra brunbollar. Man ser ju redan här att hon kommer att gå ut som kursetta. Se den uppmärksamma blicken, redo att få framåt, det lätta spänstiga steget, redo att gå vidare mot nya mål. Hon beräknas påbörja sin anställning hos oss under september.

Hon ser ju väldigt snäll och gullig ut, men låt oss stanna till lite och analysera vad som egentligen döljer sig under den gulligt fluffiga bruna pälsen.

Sanningen är att under den så döljer sig ett monster med sylvassa tänder som hon avser att hugga tag i allting hon ser. Det är skor, hälsenor, byxor, händer, armar, telefonledningar, papperskorgar, möbler och allt annat både löst och fast förankrat.

Men hon har nog även några positiva sidor. Förhoppningsvis gillar även hon att äta leverantörsfakturor. Precis som Elsa så föredömligt gjorde när hon var ny på kontoret.

Egentligen är denna lilla söta sak utsänd från helvetet och Fan själv för att ställa till oreda. Denna åsikt bygger på de självupplevda erfarenheterna när Elsa var valp.

Redan efter några dagar kommer vi alla att tycka att denna urgulliga lilla fluffboll trots allt är sötast när hon sover, då kommer vi att skruva ner ljudsignalerna på lägsta nivå och vi kommer att viska våra offerter på telefon för vi kommer inte vilja riskera att väcka detta monster från helvetet.

Så låt oss be att Reka trots allt är ett snällt monster.