Man blir både ledsen och deprimerad

I morse läste jag två tidningar. DN körde med den här artikeln:

Det känns ju bra. Men så läste jag en lokaltidning och blev bestört, ledsen och förtvivlad. Tänk om ett gäng "privatpoliser" fick tag på de två "männen" i 18-20 årsåldern som genomförde de här rånen. Då skulle en riktig rättvisa skipas, jag lovar.

Den här stackars lillkillen blev av med en mobiltelefon och lite pengar han tvingades att lämna ifrån sig. Han ropade på hjälp, men när den kom hade de två rånarna redan stuckit. En halvtimme senare rånade troligen samma idioter ytterligare två småkillar i 13-årsåldern.

När jag läste om detta kände jag bara en stor förtvivlan i kroppen. Jag riktigt kunde känna lillkillens rädsla och förtvivlan. Hur kommer han att må framöver? Kommer han någonsin att våga gå ut igen.

I går på TVnyheterna meddelades att om en havande kvinna andas dålig luft under graviditeten så kommer barnet efter födseln så småningom också att få några slags skador.

Det här är min slutsats: Den som riskerar att födas kommer en dag att dö pga detta.

Dags att recensera Alexander Bard

Du kollar väl Idol på TV4? Äsch, erkänn bara, inget att skämmas för. Även dina grannar kollar även om de säger att de såg ett underbart naturprogram.

Den där juryn alltså. Baggarna är väl rätt okey, men Bardponken, det måste ju fattas några celler här och där. Jag menar inte att han tycks gilla både killar och tjejer, jag menar hans sätt att uttrycka sig.

Klädstilen är ju bara fånig, hans grej är ju att se för jävligt ut. Det ryms ju inte ens inom rubriken "stil" utan bara inom rubrikten "hjälp, här är jag, jag finns, ser du mig?"

Inte ens det hänger jag upp mig på. Jag hänger upp mig på att han stundtals är så fruktansvärt elak mot de unga människor som får chansen att leva en dröm. Rent jävla elak och rent förödmjukande kommentarer om artisternas uppträdande och dessutom kritiserar han artisternas klädval. Och det gör Bardponken av alla.

Det är inte okey i TV tycker jag. De här tre filurerna i juryn har ju själva valt ut dem, varför då förnedra dem inom miljonpublik.

Men en ska måste sägas, ibland har lilla Bardponken bra och kontruktiv kritik. Kommer med rena tips om hur någon kan förbättra sig, men ibland går han helt bananas på att trycka ner de här artisterna. Han borde hålla sig på mattan och bara ge konstruktiv kritik och inte kasta skit omkring sig.

Det var bara det jag ville säga idag. Okey då, en grej till. Jag har nu vunnit tre tennismatcher i rad.

Här vare Rock´n´Roll

KulturRallyt har legat lite lågt hittills under hösten. Men i går slog vi till igen. Besökte Chinateatern och beskådade Rock Of Ages.

Föreställningen nådde inte riktigt upp till mina förväntningar.

Hade halvtaskiga platser, rad nio på balkong. Vet inte om placeringen påverkade ljudet, men det var stundtals olidligt. Högt så klart, det var ju ändå rock´n´roll, men ljudet blev alldeles för mycket diskant och långt ifrån något tunggung. Stackars Hanna Hedlund, som vanligtvis sjunger så bra, hon lät förskräckligt där uppe.

Inte nog med det, de spelade liksom för parkettpubliken så där uppe kände vi oss väldigt utanför föreställningen. Men det är ju förstås inte showens fel.

Bäst var Johan Rehborg som någon slags komisk berättare/konferencier under hela föreställningen.

Som helhet en godkänd föreställning men inte mycket mer. Svindyrt såklart, det är ju ändå en s.k. privatteater.

För 2 st KulturRallydeltagare betalade vi 1200 spänn för biljetterna, 195 spänn för pausfikat med cheesecake och avslutningsvis 250 bagis för parkeringen. Å andra sidan var ju bilen varm och gosig när vi åkte hem.

Jag har fått mail från Martin Melin

Du vet vem det är va, Martin Melin. A, B eller C-kändis. Du väljer själv vilken bokstav du tycker stämmer in, men vi kan väl vara överens om att A går bort direkt. För mig går även B bort, men som sagt, du väljer själv.

Han skickade ett mail till mig häromdagen. Då hade han just läst mitt inlägg från i början av augusti. Man kan säga att han blev lite putt på mig för det jag skrev. Du han läsa inlägget här: http://goransfunderingar.blogspot.se/2013/08/nu-blev-jag-rejalt-upprord.html

I stora drag ville han framföra att hans CV mycket väl räckte till att få vara med i TV och att hans bok hade fått goda recensioner. Hur många som köpt hans bok framgick inte, men de som läst den tyckte den var bra. Berättade Martin i mailet.

Hans insats som författare eller innehållet i hans bok har jag inte, och tänker inte, kommentera eftersom jag inte läst boken. Men Martin kanske är en känslig kille som tar åt sig av allting.

I stort sett var hans mail på en tämligen trevlig nivå, men sen avslutade han det med en mening som var så låg så det var snäppet under dagisnivå. Det var lite synd, för det visade att hans intellektuella nivå inte riktigt motsvarar det man förväntar sig av en amatörförfattare som får gratisreklam i TV.

Det är tufft att vara trafikledare på StockholmsBuss

Det är inte så lätt att vara trafikledare på StockholmsBuss som somliga tror. Idag var det obligatorisk lunchträning för Den Nya Trafikledaren Niklas tillsammans med Sofia och mig och med vår PT Tommy som slavdrivare.

Så här glad såg Niklas ut när vi började. Hans inställningen var av typen "hur svårt kan de va?".

Inte riktigt samma sting i killen när vi var klara. Men efter en dusch och en rejäl pastalunch kunde han släpa sig tillbaka till kontoret. Men jag är stolt. Han kämpade som bara attan och gav inte upp. Pratar till och med redan om att hänga med även kommande onsdagar.

Läser Reinfeldt min blogg?

En statsminister är ju väldigt upptagen, det är han ju. Kanske han inte hade tid att gå mediekursen, fortsättningsdelen, utan blev tipsad om mitt blogginlägg som kokade ihop 287 sidor till 5 enkla punkter. Du kan läsa mitt mediakurs-
sammandrag här:  http://goransfunderingar.blogspot.se/2013/10/avslojande.html

Troligen siktade han i första hand in sig på punkt 5, att ge sig in i striden med samma medel som hans fiender så framgångsrikt använt under åren.

Så nästa löpsedeltrams om tips. Skit i att köpa tidningen. Mitt råd är gratis.

Har du ont i ryggen:
A/ börja med att gå till en naprapat. Kostar några hundra, men vad är det mot att ha ryggsmärta?
B/ träna regelbundet.

Svårare än så är det inte. Du får tipset alldeles gratis. Ännu smartare är du om du börjar med B och hjälper inte det fortsätter du med A.

Hjälper varken A eller B är det dags att ta hjälp av sjukvården, men ge fan i att gå dit och kosta pengar för oss övriga skattebetalare om du inte först provar mina tips.

En sak har jag lärt mig. De flesta människors ryggont beror inte på sjukdom, den beror på lathet.

Djupdykning i historien

Oj vilken helg. En Minnenas Helg. Har nämligen varit i Småland på kusinträff på min mors sida.Tror vi var 13 stycken, jag var yngst.

Inte nog med det, har också åkt runt till alla ställen där och i Östergötland som präglade mig som människa under de flesta somrar ända upp i 16-årsåldern.

Vi snackar inte bara någon vecka hit eller dit, jag tillbringade i stort sett hela sommarloven i de små kultorterna Djursdala i Småland och Oppeby i Östergötland. Läste till och med konfirmationen i Setraland (=intern bussrelaterad benämning på Småland) och blev konfirmerarad i Södra Vi kyrka.

Så kom inte och säg att jag inte betalat tillbaka mina upplevelser i Setraland. Har väl investerat sammanlagt bortåt 30 miljoner hos Smålandska företag under åren.  Man vill ju göra rätt för sig. Tur att EvoBus hade helgstängt, annars hade jag väl rejsat dit och spontanshoppat ytterligare en buss. Jag var rätt nära, bodde på Vimmerby Stadshotell.

På träffen pratade vi såklart också om vår släkts historia. På kyrkogården i Djursdala besökte vi min morfars farfars grav. Han dog 1872. Så långt tillbaka i historien kom vi den här gången. En ganska mäktig känsla att hitta delar av mina rötter så påtagligt och så långt tillbaka i historien.

När vi kom hem så var det såklart dags för en tennismatch igen. Blev totalt överkörd. Sannolikt var min hjärna så fullproppad med så härliga minnen och upplevelser att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på tennis. Men den här gången brydde jag mig inte, det var längesedan en sådan här släkträff var så rolig.

Avslöjande

Jag har kommit över våra politikers kursmaterial i mediateknik. Består bara av några enkla punkter.

1. Titta koncentrerat på en punkt mitt mellan intervjuarens ögon.
2. Vik aldrig undan blicken från den punkten. Aldrig.
3. Svara så luddigt du kan på alla frågor.
4. Svara aldrig ja eller nej på en fråga. Se även punkt 3 om du ändå måste svara
5. Le gärna lite översittaraktigt och hånfullt mot den som intervjuar. De förstår ändå ingenting av vad du säger. Studera gärna videor med intervjuer med Mona Sahlin och Göran Persson. De ger alltid rena skolboksexempel.

Lycka till med dina TV-intervjuer. Och kom ihåg: Har du inget sagt, så är ingenting sagt. Då kan du alltid ändra dina åsikter. Det är det viktiga med officella uttalanden.

Helt enkelt en jäkligt trevlig afton

I går kväll inträffade det unika att vi kunde samla alla medarbetare (okey, nästan alla i alla fall) på en och samma plats och på samma tid.

Vi hade först en genomgång av vårt företag typ vad har vi gjort, var är vi nu och vad vill vi framöver. Därefter vidtog en supertrevlig och god middag i gammaldags miljö i Gamla Stan. Till och med så gammaldags att det inte fanns någon mobiltäckning. Lite som Telenor alltså.

Tack alla som var med och gjorde kvällen minnesvärd. Vår personal är fantastisk, det berättade jag igår och nu berättar jag det för dig.

Jag är kränkt

Jag är en vanlig människa som alla andra.
Jag är född i Sverige av svenska föräldrar.
Jag har bott i Sverige i hela mitt liv.
Jag har årligen betalat både statlig och kommunal skatt sedan jag fyllde 17.
Jag förekommer inte i något brottsregister.
Men ändå.
Jag finns i massor av register som Svenska Staten har.
Jag finns i massor av register som Danderyds sjukhus har.
Jag finns i massor av register som Sollentuna kommun har.
Jag finns i massor av register som Google har.
Jag finns i massor av register som jag inte ens känner till.

Som fri människa blir jag väldigt upprörd över detta när jag tänker efter.

Så jag känner mig kränkt.

Jag vill ha ersättning för detta. Jag vill ha skadestånd av Svenska Staten. Eller av EU.

Visserligen har ingen på något sätt missbrukat uppgifterna i de här registren. I alla fall inget som jag känner till. Men jag känner mig ändå kränkt.

250.000:-. Det är en lagom summa för att jag inte längre ska känna mig kränkt. Om den är skattefri alltså.

Jag har några frågor

1: varför är min gräsmatta som allra snyggast och grönast när hösten kommer. Det borde den vara på sommaren.

2: varför har jag nu inihelve ont i HÖGER arm? Förra veckan var det ju den vänstra som konstrade.

3: varför längtar jag redan till nästa träningspass? Körde ju ett pass idag med PT-Tommy. Bokade förresten in ett pass med honom varannan torsdag fram till jul. Till att börja med alltså.

4: varför kommer alla bussbokningar när vi redan har fullt upp? Varför väljer alla ungefär samma datum?

5: varför tycker jag det är görtrist att köpa vanliga kläder när jag kan gå bananas på sportkläder?

6: varför har Apples nya Ios (eller vad det nu heter) ändrat avfyrningsknappen på kameran?

7: varför sitter jag överhuvudtaget kvar på kontoret nu när klockan är 19:00. Och skriver en blogg?

Ja, som du ser kretsar mitt liv just nu kring några av livets stora och aktuella frågor.

Dubbelt träningspass

Knappt återuppstånden och klar för drift efter mina små kroppsliga skavanker, så gick jag igång rätt tufft igår.

Först kom ett erbjudande från svärsonen att ta en cykelrunda som träning. Undrar om han blev inspirerad av mig för att jag ska köra Vätternrundan, för plötsligt anmälde han sig till nästa års Cykelvasa. Så han behöver också massa cykelmil i benen.

Topp, sa jag och smet tidigare från jobbet, hojade till Danderyds sjukhus där vi bestämt mötesplats. Alltså VID sjukhuset, inte I sjukhuset.

Först körde vi tydligen tävlingen Köra Ifrån Svärfarsan, men efter en liten stund sansade han sig och vi körde ihop i ett för mig rätt tufft tempo, men ändå så vi kunde hålla jämna steg. Då och då frågade han mig om jag var okey, jag tror han var lite orolig att jag inte skulle orka.

Hela tiden tänkte jag att jag behöver ju inte känna mig svagare, killen är ju ändå typ 25 år yngre. Kände mig mest glad att han verkade tycka det var okey att hoja med svärfarsan.

Vi kämpade på i 3,5 mil vilket tog drygt 2 timmar inklusive lite felkörning runt Täby Centrum och lite sirklande runt en jäddrans massa bilar i bilköer. Men vi klarade rundan helskinnade, men båda två rätt trötta i kropp och ben.

När jag kom hem fick jag en rejäl pastamiddag av kära hustrun, och efter den direkt iväg för en viktig tennismatch. Trodde nog att jag inte skulle orka en hel match, men adrenalinet nästan sprutade ur öronen på mig och jag kände mig tokladdad. Enkel seger med 6-2, 4-1 innan timmen tog slut.

Väl hemma igen landade jag mer eller mindre utslagen i soffan och blängde på TV:n utan att egentligen titta. Kände mig helt tömd på energi. Det blev en tuff dag, faktiskt lite tuffare än jag tänkt mig.

En sak verkar stämma. Min PT säger att jag nu nått nivån då jag får endorfinkickar när jag tränar och det är faktiskt en väldigt behaglig känsla. Så jag fortsätter. Ikväll väntar en ny tennismatch.

PS. Jag jobbar rätt hårt på kontoret också. Ifall du undrar om jag bara är ute och leker.

Jag har hittat nya ovänner

Jag har nog möjligen hittat nya vänner också och inte bara ovänner minsann. För det är ju det där med cykling. Det är besvärliga grejer det. Särskilt om man ger sig ut i trafiken.

Inte nog med att man måste hålla stenkoll på alla bilar som far som illbattingar med typ 2 cm marginal, vi har även alla morsor med barnvagnar att hålla koll på också. Och alla barn. Gamlingarna får vi heller inte glömma.

Alla vet inte skillnaden på gångbanor och cykelbanor nämligen. Mammor med barnvagn går gärna i bredd, även om de råkar gå på rena cykelbanor.

Barn på cykel som man möter ska vi knappt tala om. De vet inte ens vad höger och vänster är utan vinglar hej vilt från sida till sida och tycker livet är lite lattjojajbans och en gubbe på cykel som de möter är ju bara kul. Det tycker jag också, men inte när man kommer susande i 30 km/tim. Då är det knepigt att hinna väja.

Sitter dessutom skorna fast i pedalerna gäller det att veta vad man gör så man inte stupar rätt ner i gatan.

Hittills har jag klarat mig från allvarliga incidenter, men ändå, om folk ändå kunde hålla sig undan, vad lätt det vore.

För det är rätt härligt att cykla när man inte behöver väja, vara livrädd, eller behöva bromsa i onödan. När man väl kommer ut på plan mark, en lång raksträcka och man petar i växel efter växel och till slut pitchar man i "artan", artonde växeln, ja då infinner sig en härlig känsla av frihet. Man behöver knappt trampa för att ligga i 35-40 km/tim. Och då är jag ändå nybörjarnas nybörjare. Undrar förresten om jag inte rent av behöver en ny hoj med 24 växlar?

Min fru gillar inte den tanken. Hon tänker mer på att motsvarande peng istället kan läggas på inhyrande av lämplig hantverkare som kan fixa alla skavanker på vårt hus.

Men vad är en hantverkare mot en ny röd och fin racerhoj med 24 växlar?

Fasicken vad jag är frisk

Är frisk som en nötkärna. Det fick jag veta idag på min strokehalvsårskontroll. Samtliga uppmätta värden var till och med bättre än för ett halvår sedan. Kalasbra.

Bara liiite rundare om magen och bara liiite tyngre än i mars. Men det ordnar jag till i höst.

Bortsett från att jag är frisk som en nötkärna har jag ju som du vet lite ont i knät pga artros, min vänstra arm är svullen och jag har hysteriskt ont i ryggen. Men som sagt, bortsett från det är jag en frisk människa.

Bara så du vet.

Svensk sjukvård

Man ska inte klaga på den svenska sjukvården. Det ska man inte. Den funkar helt suveränt.

Idag fick jag så att säga tummen ur och fick en tid på vårdcentralen för att kolla upp min supersvullna arm.

Läkaren Carmen, som kommer från Rumänien, såg bekymrad ut och gissade på att det var vätska i armen, men för att kolla upp extra så fick jag visa upp armen för hennes kollega, okänt namn men jag gissar på sydamerika som ursprungsland.

På grund av min tidigare stroke, så remitterade de mig till Löwenströmska sjukhuset för en ultraljudkoll. Så jag for dit, undersöktes av den här Dr Snuggles-maskinen, som rattades av ännu en man med okänt namn, och jag gissar hans ursprungsland till mellanöstern. Maskinen bestämde att inga fel fanns i min arm. Fine.

Tillbaka till Doktor Carmen som ordinerade tryckförband i en hel vecka. Så nu ska jag se ut såhär i sju långa dagar.

Nu tror du säkert att historien slutar här. Men icke. Några timmar senare ringer Dr Carmen och berättar att hon tog upp mitt fall på ett läkarmöte och de var alla eniga om att jag bums borde uppsöka akuten på Danderyds sjukhus, så de skickar en remiss dit. Jag blev ju såklart alldeles iskall men for tid på en gång.

Behövde vänta max 5 minuter innan de ropade upp mitt namn och jag blev kollad av två manliga sjuksköterskor, jag gissar Sverige som deras ursprungsland. Efter ytterligare några minuter kom en doktor, jag gissar Stockholm som hans födelsestad, och ställde tusen frågor som jag glatt besvarade.

Han bedömde det som faran över. Sannolikt hade ett blodkärl brustit på förra onsdagens lunchträning och därmed orsakat blödning och svullnad inne i armen. Borde går över på en vecka trodde han.

En stor tung sten föll därmed från mina axlar, och för att fira min pånyttfödelse tryckte jag i mig en hel chokladkaka på hemvägen. Heja Sveriges sjukvård, fan vad bra ni är alla läkare och syrror.

Till sist bara en liten notering. I går kväll såg vi Fredrik Lindströms enmanshow "Även svenskar är människor" på Cirkus i Stockholm.

Jäddrans så bra och rolig han var. Om han gör showen någon mer gång, tveka inte, köp biljett så fort du kan.

En får aldrig vara riktigt glad

Åter i den färgglada vardagen. Båten är hemma vid vinterhamnen, om än inte upptagen ännu. Masten blev dock uppburen tidigt i morse. Finns på bild ute till höger på Instagram.

Men jag är sur, skitsur. På Telia. Häromdagen i båten, när jag kollade SVT play så slutade det att funka. "Din surfmängd är slut, skicka sms och köp mera" fick jag som meddelade.

"Teknisk fel. Hälsningar Telia" fick jag som svar. Kunde inte ens Twittra eller Instagramma. Jag som hade SÅ mycket att visa och berätta om den sista delen av seglingen. Nu missade du det. Tack Telia.

Varför är jag inte glad nu då? Jo min kropp strular. Efter förra veckans lunchträningspass svullnade hela vänster arm upp rejält och när jag klämmer på armen känns det som att klämma på en falukorv. Stenhård. Svullnaden lägger sig inte, så jag måste nog knalla iväg till vårdcentralen och kolla upp det.

Men först och snart ett besök hos kiropraktorn, för efter seglingen låste sig min rygg och gör ohyggligt ont när jag rör på mig. Och jag som ska på teater ikväll.

Som en liten obetydlig parantes struntade jag i ryggontet i går kväll och lirade en dubbeltennismatch. Tänkte att det mjukar upp ryggen.

Nu ska du få veta en världsnyhet. Tennisspel mjukar inte upp ryggar. Tennis gör ryggont värre.

Värre blev ändå det mentala ontet eftersom jag och min partner fullständigt tillintetgjordes. Vi blåsten av banan. Förnedrades. Det gjorde värre ont än ryggen.

Man får som sagt aldrig vara riktigt glad någon längre tid.

Bussåkare i blodig cykelkrasch

Jag har gått överstyr. I flera bemärkelser.

På grund av utmaningen att hoja runt Vättern nästa år har min träningsdos ökat rejält. I stort sett varenda dag innehåller någon form av träning. Tennis, cykling, löpning eller funktionell styrka på gymmet. Min fru tycker att jag gått lite överstyr i det här projektet. Med viss rätt kanske, men det är ju så himla kul med hela den här vansinniga Vätternrundautmaningen.

Vad som än händer under den rundan FÅR jag inte bryta pga att jag inte skulle orka. Jag FÅR inte bryta av en sån löjlig orsak.

Idag t.ex cyklade jag och Sofia ca 1 mil till gymmet där vi skulle köra en lunchträning med vår PT Tommy. Han hade garanterat besökt helvetets mörkaste delar och bestämt att vi skulle få en träningsdos därifrån. 

Jäklar i min lilla låda så trött jag var efter det passet. Och så säger karln att idag var det bara lite lugnt eftersom det var första passet för hösten. Tjenare.

Sen cyklade vi en mil hem igen. Det var då det hände. Hade precis kommit hem och jag skulle kliva av cykeln, men jag var så jäddrans trött att jag tappade balansen och hann inte få loss rätt fot från pedalen. Jag har såna där riktiga cykelskor som man klickar fast i pedalen och för att lossa foten måste man vrida den.

När balansen blev fel orkade/hann jag inte vrida loss rätt fot, så jag föll som en fura rätt ner i gatan.

Cykeln klarade sig fint, men de fysiska skadorna blev synnerligen omfattande. Blodvite uppstod. Hur den mentala skadan kommer att bli vet jag ännu inte, men arbetslusten fick sig nog en känga. Vi får se om jag måste sjukskriva mig ett par månader eller så för att så sakteliga kunna komma tillbaka till vardagen igen.

Jag har börjat med stayups. Är det onormalt?

Vet inte riktigt om man kan kalla det att jag kommit ut. Men det har jag ju på sätt och vis. Tänkte bara visa mina nya fina stayups. För det är väl så det kallas det jag nu har börjat med.

Men eftersom även unga människor läser den här bloggen har jag "blurrat" lite på bilden så jag inte blir anmäld för sexuella trakasserier.

Vet inte om det anses sexigt eller inte med stayups på män, men värmer gott när man cyklar, det gör de. Det är nämligen cykelbenvärmare som man helt enkelt kan ta av om det blir för varm. Fiffigt va?

På lunchen ska jag lära mig byta cykeldäck, på Instagramet ute i högerkolumnen kan du läsa vad som hände i morse.

Träningsrapport

Då är vi igång med den seriösa träningsdelen inför Vätternrundan.

I morse körde jag mitt första riktiga pass. Började lite löst med 1 mil, det fick räcka. Funkade fint förutom att det nu gör ont som tusan på kroppens sittfunktion. Så idag jobbar jag lite annorlunda.

Dags att boka skidresa

Äntligen. Nu öppnar vi portarna till bokningen till vår skidresa till Österrike vecka 9 2014. Mer info hittar du på www.sallskapsresor.se

Du hänger väl med? Sprid gärna infon vidare till alla dina bekanta.

Konst, drottningen och jag

Tänk så det kan bli. Drottningen kanske är en stalker. Det visade sig nämligen i helgen att hon och jag  hänger på samma ställen. Tillfälligheter? Skulle inte tro det.

Häromåret stötte vi ihop på TUR-mässan i Göteborg och igår på Artipelag i Stockholm. Igår var kungen med också. Han så otroligt uttråkad ut. Tjejen i vitt är drottning Sonja från Norge. De övriga du ser på bilden är hela säkerhetspådraget. Förutom killen i rött som stod i vägen för en helhetsbild av sällskapet. Viss skillnad mot när Herr Obama stänger hela stan.

Så en kort recension av Artipelag. Väl vär ett besök. En fantasisk byggnad i superskön miljö. Och utställningen som visas nu i september och också värt ett besök.

Så har jag nu införskattat en cykel. Du ser det eleganta fortskaffningsmedlet  ute i högerkolumnen på mitt Instagramflöde.

Vi tränade också på målgångsintervjun i Motala den 14 juni nästa år. Man måste träna på allt. Nästa steg är att träna rumpan, för den gör ju så ohyggligt ont efter bara fem minuters trampande.

PS. För den säkerhetsmedvetne så har jag faktiskt en hjälm också, men eftersom man ser rätt töntig ut i en sådan tog jag av mig den i just den här intervjun.

Det är skillnad på folk och folk

Här är ett av mina favoritavsnitt på joggingrundan. Jag gör som gurun P. Roberto. Man får stanna till en stund på löpturen för att njuta av naturen. Man får det. Att träna ska vara en njutning. Inte bara för kroppen utan också för ögat. Fast det har inte P Roberto sagt.

Men här märks också skillnad på folk och folk.

Ni vi i somras joggade i spåret i Trosa, så hälsade alla så glatt till varandra. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg.

Idag mötte jag säkert tio joggare och ingen, säger ingen, mötte mig med ögonkontakt. Samtliga tittade ner i marken och joggade bara förbi. Storstadsproblem. Stockholm är som Orup sjöng, kallt.

Projekt Vätternrundan

Nu. Nu är den seriösa delen av projekt Vätternrundan igång. Misstänker starkt att jag här i bloggen kommer att redovisa allt som rör projektet.

A. första träningspasset på gymmet nu genomfört med PT-Tommy. Rätt lugnt eftersom det var första passet. Trots det ordentlig träningsvärk i skuldror och axelparti.  Det här programmet ska jag köra i två veckor, sedan blir det nytt och sannolikt snäppet tuffare. Många cykelmuskler kommer att få sig en duvning.

B. Hotell bokat i Vadstena vilket var närmast Motala man kunde hitta rum under tävlingsdagarna.

C. Kollat anmälningsförfarandet. Knepigt. Gäller att hänga på låset när de öppnar anmälningen den 4/11 exakt kl 1900. Förra året tog platserna slut efter 2 timmar och 45 minuter.

D. Förberedande av cykelköp. Många cykelsidor på nätet har genomlästs, men ännu så länge är jag cykellös.

Ser man på, även kontoret får sig en klapp på huvudet

Ett litet trevligt mail kom idag:

Dear Goran and Niklas

Thank you very much.

Have I mentioned before that this is a great pleasure doing business with
you Gentlemen:-)

Have a nice day further on,

Monika

Första träningspasset för Vätternrundan

Hög tid att sätta igång. Första passet på  hustruns cykel för att testa känslan. Kändes i stort sett fint.

Oj, dags att nyinvestera. Igen.

Nu kanske du tror att rubriken gäller bussinvestering. Nja, ingen buss kanske, snarare en investering i ny jourpärm. Du ser min nuvarande här ute i högerkolumnen i mitt Instagramflöde. Pärmen är i sanningens namn inte särskilt sexig, men ger ändå ett glatt och positivt intryck.

Rubriken avser inte ens en pärm. Nej du, nu snackar vi cykel. Just det, jag måste omedelbart köpa en cykel. En landsvägsracer.

Så här ligger det till. Jag äger ingen cykel, har inte haft någon de senaste 15 åren. Har aldrig ägnat mig åt cykling, inte ens för att hoja och handla.

Däremot har jag gjort andra saker, bland annat började jag träna för 4,5 år sedan för att få en starkare vardagskropp och har hela tiden haft samma tränare, Tommy. Varje år har vi haft målsättningen att jag ska vara i topptrim inför sportlovsveckans alpvecka och skidåkning. Efter hemkomsten efter den veckan har alltid motivationen för träning dykt som en skadeskjuten noshörn.

Detta måste vi göra något åt, tänkte PT-Tommy under sommaren och skickade mig ett mail i går där han föreslog följande: Du ska cykla Vätternrundan 2014. Det blir en tuff utmaning för dig, men är övertygad om att du fixar det. Jag hjälper dig hela vägen med träningsupplägget.

Sen funderade jag i två timmar och svarade Okey mannen. Vi kör. Utmaningen är antagen.

Två timmar senare ångrade jag mig nästan när jag insåg hur långt det är. 30 mil. 30 jävla mil runt en stor jävla insjö. Hela Sveriges största insjö. Hur galet är inte det?

Men så är det. Utmaningen gäller, så från nu blir det fullt fokus på träningen inför Vätternrundan i juni 2014. Träningen börjar redan nästa vecka även om jag redan i morse begick säsongspremiär på gymmet.

Har idag Googlat på "Vätternrundan". Skrämmande läsning.

Jag vill gå till sängs. Och ha mer semester.

Inte för att jag känner mig supertrött. Nejdå, jag har ju trots allt haft flera veckors semester. Jag vill gå till sängs för att läsa färdigt boken Två Soldater av Roslund & Hellström. Fyra bussdäck av fem i betyg så här långt.

Men du, visst är det inih....e jobbigt att komma tillbaka efter en semesterperiod? Tusen saker som måste fixas NU. Men jag ger inte upp. Om några månader hägrar ny semester, några dagar bara, men ändå. Då lämnar jag landet igen under några dagar.

Och sen måste ju båten seglas några dagar också innan det är för sent. Det här kommer att bli ett superår semestermässigt.

Så några bilder från Jämtlandsfjällen där jag nyss vandrade. Tror jag blivit lite biten av vandring. Man är sig själv och har hela tiden runtomkring sig oändliga vidder. En slags frihetskänsla.

Den är gången valde vi det lite enklare alternativet, vi bodde hela tiden på Storulvån och gick olika dagsetapper på i runda slängar 6 timmar om dagen.

Nästa år ska jag uppgraderas och sova i tält också. Det ska bli kul.

Snyggaste någonsin

Var tvungen att ta ett litet break från semestern. Du vet, förbereda löner, betala fakturor, räkna på offerter, svara på frågor. Lite ditten och datten alltså.

Visserligen är mina medarbetare högpresterande och i absolut toppklass. Men de har en svaghet. Det vet inte precis allting. Det är där jag fyller en lucka. En liten sådan , men ändå. En väldigt liten lucka, påstår vissa.

Så var jag ju också tvungen att göra en annan superviktig sak. I kväll startar dubbeltennissäsongen. I går smet jag från kontoret och inköpte nya tennisdojor, de absolut najsigaste tennisskor jag någonsin haft. Känner redan att jag vunnit ett set i princip gratis på grund av dem. Storlek 47, så jag kommer definitivt att stå stadigt.

Passade också på att få racketen omsträngat, så på materialfronten är jag nu på topp.

Eftersom det är premiäromgång i afton måste förberedelserna vara mycket noga. Startade därför dagen med en lättare joggingrunda för att få igång kroppen. Ute i högerspalten kan du se en liten Instagramfilm från den rundan.

Sen dyker jag ner i kontorspappren igen och laddar i tysthet och förbereder dessutom kommande dagars fjällvandring. Ska bli helkul.

Semester är rätt kul när allt kommer omkring.

Idag är jag extra känslig

Det började redan vid frukosten framför TV:n, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Sen stack vi iväg för en löprunda i skogen. Då kom jag att börja tänka på min mor som inte finns längre. Tankarna kring hennes sista minutrar i livet gjorde mig så nedstämd och ledsen mitt i löprundan.

Då kom jag att tänka på min bror som vid något tillfälle sa att på gymmet märker ingen att man gråter, de tror det är svett som rinner.

Jag gjorde då min eget lilla ordspråk, I Skogen Ser Ingen Dina Tårar.

För visst är det väl okey att män gråter lite då och då? Visst är väl det okey? Visst är det väl okey att sakna sin mamma så till den milda grad att man gråter när man springer i skogen?

Nu blev jag rejält upprörd

Sitter just nu och inmundigar en god frukost framför TV:n. Hustrun har slagit på fyrans Godmorgon eller vad programmet nu heter.

Mitt emellan två inslag gör de reklam för nästa gäst. Jag höll på att svimma. Gästen heter Martin Melin. Herrejesus, Martin Melin som gäst i TV4. Han ska få berätta om sin deckare som han just skrivit.

Man tager sig för pannan. Vad i hela fridens dar har den karln gjort som förtjänar denna uppmärksamhet?

Jo han vann Robinson för nåt halvsekel sedan, han är vanlig gatupolis och så har han varit gift med Sveriges deckadrottning, Camilla Läckberg. Ett sådant CV räcker tydligen för att få reklamtid i TV4.

Det är inget annat än ett HÅN mot alla andra seriösa människor som kämpar att ge ut böcker. Så väljer de Martin Melin. För att han varit gift med Camilla.

Som gammal Robinsonvinnare hade han inte blivit inbjuden. Som vanlig gatupolis hade han inte blivit inbjuden. Men som skild från Läckerg räckte det fint.

Jag lämnade frukostbordet i protest. Nu ska jag också skriva en bok. På engelska. My best blogginlägg, ska den heta.

Min pappa var en TV-kändis inom hockeyn på 80-talet. Det borde räcka som marknadsföringskanal in till TV4:s morgonsoffa.