Äsch, bara lite blygsam fakta

Statistik är ju alltid intressant. Här kommer, såklart, redovisningen över familjen Demnert träningsinsatser under januari månad. Våra bonusträningar på jobbet, dvs armhävar- resp plankdagar icke inräknade.

Jag får ingen pokal eller nåt, bara en bättre fysik och då mår man också bättre rent allmänt. Bortsett från en och annan muskelbristning förstås.

Sedan senaste mätningen kan man konstatera att det är hårt i toppen, men gammal är ju trots allt äldst. En bubblare är Marcus som kommit starkt under januari. Däremot har lillebror Gunnar sackat lite med träningstillfällena. Kristina, min fru, hon kämpar på så mycket hon hinner.

Sammantaget, som vanligt lite blygsamt: Familjen Demnert, lite bättre än din.

Nu blir jag nog religiös igen

Lite då och då blir jag religiös. Häromdagen kände jag att livet nästan tog slut när jag fick muskelbristningen som jag skrev om häromsistens.

Jag såg en mörk framtid, haltandes, tittandes på andra människors fysiska aktiviteter.

För mitt inre så jag mig själv sakta men säkert tyna bort som en värsta soffpotatis zappandes bland tv-program och skålar med chips och ostbågar och med massa odiskade och urdruckna vinglas.

Men ser man på. Ett mirakel inträffade. Efter första rehabpasset på gymmet så blev det plötsligt oändligt mycket bättre i benet. Det fanns alltså hopp om ett fortsatt liv.

Igår kväll cyklade jag en halvtimme på min cykeltrainer och efter det kändes benet ännu bättre, nästan helt bra.

Idag såg jag den här bilden i morgonblaskan Dagens Nyheter. Den fångade exakt känslan som fanns inom mig höromkvällen. I princip död, men så inträffade ett under, ett mirakel. Klart man då funderar på att bli religiös, jag är ju trots allt medlem i Svenska kyrkan, eller vad det nu heter.

En sån snabb rehabilitering har jag då aldrig varit med om. Funderar på att uppgradera min PT Tommy Jonsson, chefstränare i Frescatihallen, till om inte min Gud så kanske i vart fall Jesus. Kan nämligen inte tänka mig att läkningen skulle gått så snabbt om jag inte var rejält tränad i hela kroppen. Helt återställd är jag ju ännu såklart inte i benet, det gäller att bygga upp musklerna försiktigt igen, men ändå, jag har fått uppleva ett mirakel.

Eländes elände jävla elände

Det där med fysisk aktivitet. Är det så bra? Egentligen. Här hoppar och skuttar man, häver arm och plankar. Cyklar, springer och lirar tennis.

Och så plötsligt händer det. Smack, en rejäl muskelbristning i vaden när jag satsar allt för att springa fram för att lägga tillbaka en stoppboll i gårdagskvällens tennismatch.

Bara att säga tack och adjö och grattis till vinsten, till min motståndare. Sedan hem, linda benet, hälla upp ett stort (jättestort) glas vin, sen lägga benet i högläge och sen ägna en timme att tycka synd om mig själv.

Redan idag påbörjades rehaben med försiktig cykling. Jag har en sån otroligt tur att jag har en PT som kan allt. Förutom att han är en superbra tränare är han även specialist på rehabträning. Känns rent av lyxigt.

Så nu är all fysisk benansträngning förutom rehaben bannlyst minst två veckor framöver. Innebär att jag måste ställa in alla mina tennisfajter lång tid framöver. Det suger, som man säger.

Armhävnings-jävla-tisdag

Rubriken är stulen från min dotter/arbetskamrats blogg. För idag är det armhäv som gäller. Inte alltid kul.

Här visar jag en föredömlig armhävning. Spikrak. Möjligen ett litet minus för den böjda halsen. Min PT Tommy skulle trots det vara stolt om han såg den.

Så här såg det ut på ett Ericsson-kontor i Kista:

Även små människor har blivit engagerade i detta vårt kollektiva armhävningsprojekt:

Nästa armhävningsdag är på torsdag kl 10,11,12,13,14 och 15. Vore kalaskul och du mailade in en bild hur det då ser ut när just din arbetsplats gör kollektiva armhävningar. Jag lovar att publicera bilden och därmed ge ditt företag en ovärderlig reklam.

Kändisar har alltid gräddfil

Det är ibland rent märkligt att kändisar har s.k. gräddfiler i alla möjliga sammanhang. Vår lilla exclusiva klubb KulturRallyt hade i går nedslag på Fotografiska Museet.

Där fanns som vanligt ett gäng fotografer, mer eller mindre kända, som hade utställning. Bla hade Johan Rheborg sin utställning Backstage. Massor med bilder på andra kändisar så att säga bakom kulisserna.

Nu ska förstås Johan Rheborg inte skämmas för att han pga sin kändisstatus fick ställa ut sina bilder på Fotografiska. Enligt min blygsamma bedömning så är han värd det. Helt igenom fantastiska porträttbilder. Absolut värt ett besök på museet. Gillar du foto ska du utan någon som helst tvekan pallra dig dit och beskåda verken. På köpet för du också se några andra fotografers utställningar.

Fika/lunchavdelningen går för övrigt heller inte av för hackor. Nice view, som vi säger och kaffet och bullarna fick också godkänt.

Armhävartorsdag

Igår var det kollektiv träning. På vårt kontor men även hos Kambi Sport Solutions. Och förhoppningsvis även på andra ställen.

Vore kul om du kunde maila en bild från just ditt kontor när ni gör kollektiva armhävningar varje tisdag och torsdag 10,11,12,13,14 och sista kl 15.

Så här såg det ut hos Kambi Sport igår:

Men armhävningar räcker inte. Själv tog jag en cykeltur på kvällen på Pacific Coast Highway.

Nästan en timme i ett väldigt tufft tempo. Började med en lååååång nedförsbacke till havet och sedan bar det uppåt så-in-i-helvete. Superjobbigt. Efter nästan en timmes cykling stoppade mitt serviceteam mig med att ropa "maten är klar". Så jag avbröt träningen och orkade sen inte återuppta den.

Så kan en vanlig träningsdag gå till. Idag gäller en timmes gymträning på lunchen. Okey då, en lite förlängd lunchtimme då om det ska vara så noga.

Tveksamma försäljningsmetoder

Det här stör jag mig på. Om du själv har en kopiator händer sannolikt samma sak för dig.

Plötsligt kommer det här meddelande upp på skrivaren:

Problemet med det är att tonern räcker ytterligare FLERA månader, trots att vi använder printern tämligen flitigt varje dag. Och under de månaderna blinkar den röda varningslampan hysteriskt.

Det är en usel försäljningsteknik tycker jag. HP, Samsung, you name them, alla kör med samma usla bondfångarknep.

Varför ska allting gå ut på att lura till sig merförsäljning?

Planen är lagd

Min träningsplan inför Vätternrundan börjar ta form lite mer konkret.

I går körde vi första gympasset med inriktning på loppet.

Idag anmälde jag mig till cykelloppet Gran Fondo. 15 mil runt Stockholm med start och mål i Friendes Arena. Om du vill gå överkursen kan du kika på den här länken:
http://www.granfondostockholm.se/?gclid=COeejea1hbwCFUNe3godd34Afg

Det blir en perfekt genomkörare för DET STORA LOPPET 3 veckor senare.

Jag var varit i Bretagne

Paketet som jag skrev om igår visade sig innehålla en träningsmackapär för cykel. Superkul.

Man hänger fast sin cykel på manicken, kopplar ihop manicken med en dator, drar igång ett dataprogram och så kan man hoja världen över.

Filmerna man kan se är filmade som om man cyklade på vägarna. När det är uppförsbacke så ser manicken till att det går trögare att trampa.

Det blir ju såklart inte riktigt som i verkligheten, men ett kul sätt att träna cykel (och rumpa) under snösäsongen.

Igår testade jag och jag trampade i 1 timme ca 2 mil i ett vårlikt Bretagne. Ikväll funderar jag på att ta en tur på Mallorca. Kanske jag också tar några minuter i Skottland också, vi får se.

Men det viktiga är trots allt inte hur man tränar, eller var man tränar, bara man tränar. Men det absolut viktigaste när man tränar är att se cool ut. Jäkligt cool, det är regel nummer ett.

Stötte på visst motstånd när jag ville placera träningsmanicken i vardagsrummet, så jag blev hänvisad till källaren. Det går att se cool ut även i en sån, särskilt när man vill skydda sig mot solen. För att inte tala om fartvinden.

Men som sagt, att se cool ut, det är viktigast.

Tomten kom i alla fall

Jag som trodde Tomten svek mig. Men icke. Jag visste att han inte skulle göra det, egentligen, för 2013 var jag totalt sett oerhört snäll.

Igår kom ett paket som han för säkerhets skull skickade med UPS. Han var väl rädd att lägga paketet i fel skorsten kan jag tänka.

Vad kan det vara i paketet tro?

Det får bli som ett TV-serieavslut.... to be continued

Cirkus Demnert

Nu utökar vi kontorets vardagsträning.  Från idag gäller följande:

- varje måndag kör vi den s.k. plankan kl 1000, 1200 och 1500. Man står som en planka, på tåspetsar och armbågar, så lång tid man orkar, dock minst 45 sekunder.

Här en illustration hur det går till. Extravikt på ryggen behöver man inte ha om man inte vill. Det är överkurs. Lite Cirkus Cirkör-look-a-like.

- varje tisdag och torsdag kl 1000,1100,1200, 1300, 1400 och 1500 kör vi armhävningar. Minst 10 st plus 1 extra varje klockslag.

Ensam är stark

Killen på bilden är Kodjo, en känd radiopratare i P3. Han brukar träna på samma gym som jag. Dessutom har han samma tränare som jag. Kodjo är imponerande vältränad och han brukar då och då träna tillsammans med oss på våra onsdagslunchträningar.

Bilden sitter på en affisch i Frescatihallen och som gör lite reklam bla för att träna i grupp. Kanske inte rätt bild för just det ändamålet, Kodjo ser rätt ensam ut på gruppträningen. Men så är det ju inte.

På våra onsdagsträningar brukar vi vara sådär 5-6-7-8 stycken som kör stenhårt i 30 minuter. Jag är alltid den äldste.

Bara lite lätt chockad

Idag under lunchpromenaden gick vi förbi en lågstadieskola. Döm om min förvåning när jag kollade in genom ett fönster och såg säkert 30 små knoddar med varsin laptop på bänken framför sig.

De satt alla djupt koncentrerade för att lära sig mer om data och datorer. 8-åringar!

My God, det var annat på min tid, då skulle man plugga dödsdatum för kungar och baroner, veta årtal för massa krig för typ tusen år sedan och vem som vann krigen.

Nu lär man sig tydligen hur datorer funkar och var och hur man hittar information man verkligen behöver.

Bra skolan, jag är en modernt tänkande man, jag är på. Men en smula chockad blev jag allt, det visste jag inte att skolan lärt ut sådant.

Förmodligen värdelöst vetande

Så har jag nu fått ihop statistiken för min träning under hela 2013. Inte så svårt, jag registrerar all min träning på sajten FunBeat. Då har man liksom koll på läget. Om man vill.

Jag har under 2013 tränat 217 pass och totalt ägnat 215 timmar, 27 minuter och 29 sekunder åt att förbättra min fysik och därmed uppnått: A: jag lever förhoppningsvis lite längre. B: klarar framtida sjukdomar och allmän skröplighet bättre. C: har haft roligt under tiden.

Det här diagrammet visar min träningstid per månad. Lite utjämnat så blir det ungefär 4 pass per vecka.

All denna träningstid, som ju egentligen inte är särskilt mycket, fördelade sig så här mellan mina aktiviteter:

2014 har startat i god träningsanda och såvitt jag kan bedöma så kommer det att fortsätta så. Jag är ju dessutom omgiven av hejapåare typ dotter/arbetskamrat Sofia och inte minst min tränare Tommy Jonsson i Frescatihallen.

Sannolikt har jag nu drabbats av en allvarlig form av endorfinmissbruk varför jag misstänker att träningsdosen kommer att öka under det här året.

Vet inte vad du tycker, men jag tycker det känns skithäftigt att träna seriöst och målmedvetet, och min träningssatsning mot att klara Vätternrundan i juni är bland det häftigaste jag gjort sedan bröllopsnatten.

Nya året började inte som jag tänkt

Allt går inte som man tänkt. Nyårsdagen var tänkt som en dag med museibesök, putsa på cykeln, lite allmänt privatfix och en begrundan av vad 2014 kan komma att bjussa på. Kort sagt en lugn och behaglig dag.

Men icke.

Kl 10:15 uppdagas att ett missförstånd skett, det saknas en chaufför som ska köra glada nyårsfirare från Silja/Tallink-båten norröver. Med avgångstid 10:30. Panik. Kaos.

Efter ett antal resultatlösa telefonsamtal återstår ett enda alternativ. Det är att petit moa hoppar i brallorna och ger järnet till bussen. Vilket sker. Lite lätt försenade, typ 45 minuter, så drar vi iväg med det fullsatta ekipaget norrut. En smula spännande för jag har inte en susning var alla hållplatser är belägna. Men med hjälp av snälla passagerare  prickar vi in hållplatserna i både Uppsala, Tierp och Gävle.

Efter 25 mil möter vi upp bussen som kör nya Silja/Tallink-resenärer från Sundsvall till båten, vi byter buss och jag kör ner buss och nya gäster till Silja/Tallink-båten.

När jag äntligen är hemma igen på kvällskvisten så har James Bond-filmen redan börjat. Liksom 2014 som inte började som jag tänkt. Men jag är inte ledsen för det inte. Det är alltid lika kul att köra buss och alla resenärer var glada och tacksamma att få komma hem. Så slutet gott, allting gott. Precis som det gamla året 2013.

Nu är det snart slut

Snart är 2013 slut. Ett hyfsat bra år. Tror jag. Har inte sammanfattat det riktigt ännu. Det finns en viss risk att en årskrönika kommer att skrivas på denn blogg om några dagar.

Liksom det jag tidigare hotade med, en sammanställning över årets träningar.

Men tills dess önskar jag dig som orkat läsa mina inlägg: Gott Nytt År. Hörs nästa år. Hoppas jag.

Blod, svett och dårar

Kanske lite dumt. Bestämde i går med med svärsonen Jonas att vi idag skulle ut på en cykeltur, för även han behöver träning. Han ska inte som jag cykla Vätternrundan utan något i hans tycke ballare, Cykelvasan.

Jag cyklade iväg vid halv tio, +2 grader i luften och det lovades varmare under dagen. Mötte upp Jonas en mil och en halvtimme senare och vi gav oss iväg på den gemensamma turen.

Det blev en härlig start på fina landsvägar och allt kändes kalasfint. Så kom vi ut på en raksträcka och helt plötsligt utan förvarning gled mitt framhjul åt sidan på en osynlig isfläck och jag stöp i backen i full fart.

Lite läskigt eftersom fötterna sitter fast i pedalerna, men det gick så fort så jag hann i princip inte uppfatta någonting förrän jag liggandes gled över asfalten.

Det hela var lite märkligt för plötsligt blev vägbanorna underkylda och det blev glashalt. Då vände vi hemåt för vi insåg att det vore rent dumdristigt att fortsätta.

Med ledsen blev jag att mina fina (och dyra) vintercyklingsbrallor gick sönder. Fixades dock relativt lätt med byxlagningsgrejer som svärsonen hittade någonstans bland sina gömmor.

Och så kunde jag åtgärda mitt sår som var en aning större än vad det först såg ut som. Får väl sova på högersidan några nätter framöver kan jag tänka.

Jag som trodde cykling var en relativt ofarligt sysselsättning, men där hade jag allt fel. Men nu har jag provat en rejäl cykelkrasch i alla fall och inga ben blev brutna och jag tar till mig dotterns tröstande ord: "alla tuffingar råkar ibland ut för någon skada då och då."

Jag. Tuffing. Yepp, so it is.

Om du undrar

Ibland undrar man ju varför jag tränar så mycket på gamla dar. Svaret på det kan nog läsas på min dotters tillika arbetskamrats blogg.

Inspiration kallas det. Eller inspiratör. Här hittar du hennes blogg  http://sofias-secrets.blogspot.se/

Personligen väntar jag med årets träningsanalys tills året är till ända, ty lite till träning hinner jag nog med innan nyårsklockorna klämtar ut 2013 och in 2014.

Jag får rysningar av Eniro

Den här fånigt guldfärgade och gammeldags katalogen damp ner i min brevlåda häromdagen. Precis som om det skulle vara en lyxig publikation. Jag får bara obehagliga rysningar när jag läser namner Eniro.

Från att ha varit ett stort och starkt företag med näst intill monopol har Eniro ramlat rakt ner i källaren till så många andra skumraskföretag som måste ta till riktigt fula metoder för att sälja. Eller luras, välj själv.

Enligt min åsikt borde Eniro definitivt hamna på den så kallade Svarta Listan som finns över skumraskföretag.

By the way, är det överhuvudtaget någon som läser en sån här publikation numera? Återigen enligt min åsikt, så är det totalt bortkastade pengar att annonsera i en sådan här gammaldags publikation.

Känner du till fenomenet Google? Testa, funkar suveränt när man letar efter olika företag.

Gör som jag, släng omedelbart den här katalogen där den hör hemma. I soporna.

Öppet brev till Tomten

Hej Tomten.
Fast i år säger vi mer Tjääääna Tomten. Du har väl kollat Café Bärs på TV:n va? Såvitt jag förstått så är du en äkta Hammarbyare, så det borde du gjort. I så fall fattar du.

Nu är det dags för mitt årliga brev till dig. Jag vet ju att du som vanligt är lite stressad så här års, men jag hoppas ändå du har tid att läsa mitt brev. Det är viktigt att du får korrekt information nämligen.

Hoppas du gått på alla AA-möten under året, som vi pratat om, så du inte blir frestad av all julglögg folk vill pracka på dig i vartenda hus du kommer till. Det är väldigt viktigt att du svarar ett tydligt nej till sånt. Du har många hus att besöka världen över, det tar på krafterna, och du har ju inte precis blivit yngre.

Jag hoppas du inte glömt bort att lämna in dina renar på service. Du kommer väl ihåg hur det gick förra året när du hade glömt att lämna in Rudolf på den årliga servicen. Han blev ju hallt på bakre högra klövern för du inte hade bytt den i tid. Det var ju därför du kom så himla sent hem till mig. Och inte många klappar hade du med dig heller för den delen. Det kändes lite surt. Hoppas du kompenserar mig för det i år.

Så här ligger det till. I år har jag varit jättesnäll. Jag har till och med anställt en massa nya superduktiga chaufförer och för att alla skulle få jobb så köpte jag en buss till. Jättesnygg.

Var då tvungen att anställa en bra trafikledare också. Känns skönt att dela på arbetsuppgifterna. Man blir liksom en bättre människa om man inte behöver tänka på företaget dygnets alla timmar året runt.

Jag har också varit supersnäll mot min dotter Sofia som sköter vår resebyrå SällskapsResor. Det lönade sig, jag blev ju utnämnd till Årets Pappa. Vad säger du om det? Vore fint om du även tänkte på Sofia när du planerar klappar till alla. Glöm inte min son Marcus och mina barnbarn Albin och Valter. Alla har skött sig utmärkt under året, jag lovar. Men för Guds skull, glöm inte min fru. Hon ska ha jättemånga fina julklappar, det tycker jag nog.

Det där med att dela arbetsuppgifter borde du också tänka på. Kanske ska du anställa en trafikledare som kan hålla ordning på hela logistiken med julklappsutdelningen. Det är ju en tung börda för en gammal man som du. Vi på StockholmsBuss kan annars åta oss det uppdraget som konsulter. Vi är helt enkelt suveräna på det. Vill inte gärna skryta men många ser oss som Stockholms bästa bussbolag.

Apropå det, när ska du och din organisation bli modern då? Tänk så mycket olämliga utsläpp dina renar gör de där dagarna du far omkring världen över. Du borde tänka mer på miljön.

Jag har en idè. Sälj dina renar och hyr bussar av StockholmsBuss istället. Vi kör ju bara med den modernaste motortekniken som är klart mindre skadligt för miljön än dina renar. Bry dig inte om vad barnen säger, de fattar ändå ingenting om renar, än mindre bryr sig, de sitter bara och spelar spel på sina datorer och smartphones. Renar är gammal teknik, bussar hör till framtiden. Tänk på det Tomten.

Apropå varit snäll. Jag har varit supersnäll mot mig själv. Tränar regelbundet så min kropp orkar med resten av livet. Jag räknar med minst 25 år till. Minst. Det är väl egentligen det snällaste man kan tänka sig, att sköta om sin egen kropp. Det borde belönas rikligt med julklappar.

Angående julklappar då. Som du kanske redan vet, om du läser min blogg alltså, så ska jag ju cykla runt en sjö nästa sommar. Vet inte om du känner till det men sjön heter Vättern och det är skitlångt om man ska hoja runt den. Kommer att bli urjobbigt, så kanske en ny cykel gjord i kevlar eller nåt liknande lätt material vore fiffigt att ge mig. Gärna en röd, det är en läcker färg på en cykel tycker jag.

En ny segelbåt skulle ju heller inte sitta fel, om du förstår vad jag menar. Önskade ju mig en sån förra julen, men fick ingen. Tror det hänger ihop med Rudolfs klöverhaveri som jag berättade om längre upp i brevet. En ny badbåt istället kanske? Den jag har är från sjuttitalet. En ny Buster XL är enkel, lättskött och bra. Den skulle sitta fint.

Snöslunga har jag, gräsklippare har jag, trädgårdsredskap har jag, kaffemaskiner har jag, kläder har jag. Jag har till och med skaffat en sån däringa fjärrkontrollsmanick så man kan vara i ett rum och tända och släcka lampor i andra rum. Superkul. Men jag behöver inte fler sådana. Så jag vet helt enkelt inte sådär direkt vad jag önskar mig.

Jag överlåter helt enkelt till dig och din organisation att hitta på nåt kul att ge mig.

Ska vi säga så? Har du några frågor om det så är du välkommen att kontakta min fru. Hon vet säkert vad jag har och inte har. Vore ju trist om du kom med något som jag redan har.

Harebradårå Tomten, vi ses snart!

Med vänlig hälsning
Göran Demnert

Tillökning. Igen.

Så var det dags igen för en viss personal att få tillökning. Reka födde igår ytterligare fem små telningar. Alla killar den här gången.

Både Reka och de små krullgrisarna mår utmärkt. Samtliga sex trötta förstås. Jag räknar stenhårt med att en av valparna kommer att döpas till Göran, efter chefen, dvs mig. Reka jobbar ju faktiskt här som friskvårdsansvarig och då är det är inte mer än rätt att en av boysen ska få mitt namn.

Bussägare överfallen och misshandlad

Så skulle kvällspressen säkert rubricera dagens händelse hos tandläkaren. Sen skulle de över ett mittuppslag berättat att två kvinnliga tandläkare grovt misshandlat en försvarslös bussägare.

I verkligeheten skulle de ju bara fixa ett hål (ett litet) plus ett hörn på en tand som lossnat. Ingen bedövning såklart, man är ju en tuffing. Trodde jag.

Att borra ur hålet gick ju lätt som en plätt. Eller om det nu var hörnet hon fixade, min tandis, som är en kvinna.

Sen gick det rakt åt helvete. Åtminstone var jag säker på att hon tandisen och biträdande tandsköterskan tog mig dit, när de skulle fixa till det som de inte fixade allra först.

Det gjorde något så inihelvete ont så jag tror jag skrek rakt ut. Dessutom fladdrade jag till med ett ben i ren reflex som jag sparkade undan brickan med alla verktyg. Men ingen bedövning, det är ju bara för mesar.

Hursomhelst, det var nu inte själva lagningen som gjorde ont, det var någon mackagrunk som dom stoppat in i munnen och som skar rätt in i tandköttet. Fast det såg de inte, det var därför de inte fattade varför jag hade ont.

Men som plåster på såren, för mitt oerhörda lidande, så fick jag en halv tub tandkräm samt en faktura på nästan 6 tusen. Artig som jag är tackade jag ödmjukast och sa att vi ses om ett halvår igen.

Det positiva var faktiskt att jag den här gången hittade en laglig parkeringsplats som bara kostade 40 spänn i avgift. Förra besöket kostade ju 700 spänn bara att parkera bilen. Så det är väl klart att jag var glad när jag åkte därifrån.

Nu är jag rejält konsumtionsbenägen

Just nu är jag rena guldkonsumenten för hugade affärsinnehavare. Jag vill köpa roliga saker. Till mig själv. Men jag törs inte, för tänk om Tomten stoppat samma saker i säcken han skickar hem till oss.

Då blir det inte så kul. Därför kämpar jag emot konsumtionslusten och tittar på TV istället. Eller tvättar bilen.

Så tyvärr alla affärsidkare av roliga prylar, där blev det tyvärr lite långnäsa. Tills vidare, är det bäst att tillägga.

Med tanke på mitt inlägg häromdagen om julmysstämning på kontoret, vilket också ordnades lite hastigt, har nu nya rön publicerats. Man får aldrig vara riktigt glad. Det förklarar ju förstås också att min förväntade effekt av julmysstämning på kontoret så gott som helt uteblivit idag.

Examen

Idag var det examen för lunchträningarna. Sista passet för höstsäsongen. För att fira detta tillfälle valde vår tränare Tommy att köra extra hårt de första 30 minuterna. Men det räckte såklart inte en dag som denna. Nejdå, därpå följde 20 minuters intervallträning på löpbandet.

Ett ruggigt jobbigt pass, av bilden framgår att någon, inget namn, behövde mer tid än andra för att återhämta sig. Men strunt samma, ingen vek ned sig, alla körde järnet, så mycket var och en hade av den sorten.

Nu kommer vi alla att stå pall för julens alla påfrestningar.

Vårsäsongens träning börjar redan 8 januari, och då kommer passen att öka i intensitet. Lovade Tommy. Finns ingen som helst anledning att betvivla detta.

Nu har jag svaret

Nu vet jag. Nu vet jag svaret på varför produktiviteten på vårt kontor sjunkit drastiskt den senaste veckan. Här är beviset:

Inga som helst julattribut. Inga girlanger, inga ljusstakar, ingen julstämning alls. Detta kommer självklart att åtgärdas under dagen och från i morgon kommer kontoret åter att sprudla av arbetsglädje och massor av jävlar-anamma.

Blandade funderingar

Snacka om att ha kommit ikapp. Häromveckan skaffade jag ju manicker så jag via fjärrkontroll kan tända och släcka alla lampor i huset. Superkul.

Dessutom, hör och häpna, ordnade jag en annan manick så jag kan sätta på och av värmen i stugan på landet från varsomhelst i världen.

Nu har jag gått ett steg längre i det moderna livet. Jag skaffade en Apple TV. Fatta grejen, en Apple TV. Orkar inte förklara vad det är, du får googla om du inte vet. Men det är en smart liten manick.

Mína barnbarn ser mig som en hjälte. Visserligen har de redan haft de här grejerna i sitt hus jättelänge, men nu är även farfar en modern och cool kille. Eller gubbe.

Samma gamla coola gubbe gick inatt nattpatrull på båtklubben mellan kl 0200-0500. Trist som attan, men nödvändigt för att hålla buset borta.

Dessvärre upptäckte jag att stormen Sven hade kysst min egen båt lite väl våldsamt. Ingen big deal, en presenningsstötta hade gett vika, lätt att fixa. Men ändå, MIN båt. Jävla Svenne.

Men man måste ändå tänka positivt. Det kunde ha varit värre. Min syster är en positivt tänkande människa. På den här länken kan du läsa vad hon tycker om lycka och positivt tänkande: http://www.proffice.se/vara-tjanster/Inspiration-/Listning/Gor-framgang-oss-lyckliga-eller-nar-lyckliga-lattare-framgang/

Slutsats: var vänlig, tacksam och optimist.

Jag är avundsjuk

Den där killen Ernst nånting. Vilken kille. Vilken dröm för vilken tjej som helst. Vilken pysselkille.

Tänk vad han kan hitta på av ingenting och plötsligt blir allting så himla skimrande, så hjärtefint och liksom skööönt. Allting blir så skööönt när man tillverkar saker av ingenting. Enligt Ernst.

Igår var det julpyntning av ett jättehus som han naturligtvis hade pimpat så det såg ut som ett hus i Mississippi. Men så himla sköööönt juligt.

En sak som var så himla skööönt och juligt enligt Ernst igår var att dra in massa halm i huset och piffa upp vardagsrummet. Halm? I vardagsrummet?

Kan ingen berätta för Ernst att man helst ska leva i det skööööna kaoset han skapar. Det han gör är ju bara ögongodis som passar som reportage i en tidning. Ingen vettig människa kan ju leva och bo i de konstiga saker han hittar på.

Men chokladgodiset han gjorde verkade smarrigt. Skööönt smarrigt.

Nu erkänner jag. Är du beredd? Jag gillar Ernst. Oavsett vad han nu tillverkar av ingenting. Han verkar så sköööönt och äkta engagerad av det han gör. En riktig mysputte. Om jag var tjej skulle jag nog trånat efter honom.

Jag undanber mig vänligt men bestämt

Detta lilla skojiga "skidtrick" hoppas jag ingen av våra resenärer på Sportlovet tänker utföra. Då får man gå hem hela vägen till Sverige. Filmen hittar du här.

Vilken turdag

Lite om Vätternrundan då. I somras hängde jag på låset och skulle boka hotell i Motala i samband med mitt race runt sjön. Nästa sommar alltså. Tvärstopp redan 10 månader i förväg. Fullbokat överallt.

Hittade till slut ett hotell 3 mil utanför Motala. För säkerhets skull ställde jag mig på väntelista på några andra hotell också.

Och ser man på. I går kväll ringde ett hotell och meddelade att de fått en avbokning och nu har plats för lilla mig och mitt eget serviceteam. För det är ju klart att man måste ha ett service/hejarklacksteam med sig. Skam vore det väl annars.

Så nu blev det så fiffigt ordnat så nu kommer vi att bo 100 meter från startområdet. Guld värt med tanke på att min starttid är kl 02:24 på natten.

Jag blev så uppspelt av detta att jag senare på kvällen tog en lätt vinst i en dubbeltennismatch och i morse följe jag upp med en cykelvarv runt Edsviken.

Tänk så mycket vad ett telefonsamtal kan betyda.

Vill egentligen inte klaga. Men jag måste

En måndagmorgon vill man ju egentligen inte börja med att klaga, måndagsmornar är tillräckligt jobbiga ändå. Men nu känner jag att jag kommit till vägs ände. Nu MÅSTE jag framföra det jag länge konstaterat.

Nordeas Internetbank måste vara bankvärldens sämsta.

Min bästa idé är att banken slutar lura sina kunder på stålar som går till ofattbart höga löner till herrar och en och annan dam i dess ledning. Satsa istället åtminstone hälften av de pengarna på att att anställa kompetent IT-personal som kan styra upp bankens missfoster till internetbank.

Okey Nordea, fixa skiten en gång för alla så era kunder slipper spricka av frustration. Visserligen har jag inte Nordea som huvudbank - puh, vilken tur - men jag utnyttjar dem för in- resp utbetalningar via Postgirot. Det går således "sådär".