Såg de två filmerna om August Strindberg som gick på TV i förrgår och i går kväll. Vilken kille!
Hade ingen aning om att han var så tvärsäker och ståndaktig i sina åsikter. En riktig karl med en supervass penna. Dessutom hade han ett ganska svettigt självförtroende. En sån skulle jag vilja vara.
Nu borde jag väl läsa Röda Rummet, men tänker nog nöja mig med att spana in hans pjäs Mäster Olof, som TV-filmerna bl.a handlade om, på Stockholms Stadsteater istället.
Detta mitt teatertittande ingår i mitt nya liv som hustrun bestämt att jag ska börja leva från och med tisdag. Hon tänker nu banka in min nya devis i hövve på mig. Mer kultur, mindre jobb.
Jag har sagt okey om vi förbokar kaffe och kaka i pausen.
